Att ge och att få

4 Jan

˝Alla säger jämt att man får lika mycket som man ger när man jobbar frivilligt˝ sa min äldsta dotter häromdagen. ˝Nu fattade jag plötsligt vad de menar. Poängen är inte att man gläder sig åt någon annans framgång, grejen är att man känner sig som en kompetent individ om man själv har något av värde att ge till andra˝.

Nästan alla jag känner jobbar frivilligt. Min man, som är IT-snubbe, ger (gratis) privatlektioner i matte till begåvade elever med besvärliga hemförhållanden.  Min näst äldsta dotter är scoutledare och har hand om en grupp tolvåringar från en specialskola för ADHD barn. Min 14-årige son och hans kompisar jobbar i soppkök på skolloven, helt på eget initiativ. Jag delar min tid mellan vår församling och en organisation som heter Yad Elie som hjälper judiska och muslimska skolbarn i Jerusalem att dagligen få ett varmt mål mat i magen. Att jobba frivilligt är snarare en norm än ett undantag i Israel. Gymnasieelever måste ha volonterat ett visst antal timmar under sina studier, annars får de inget avgångsbetyg. En av våra vänner, en copy-writer, är frivillig trafikpolis. En annan vän, en bokförare, åker omkring i stan en natt i veckan och letar efter ungdomar på rymmen. Min kompis som är ögonläkare reser då och då på några extremt intensiva veckor till tredje världen och lagar ögon. I utbyte får hon leenden och glädjetårar. Många ungdomar tar ledigt ett år innan eller efter sin obligatoriska armétjänst för att jobba med barn, inom sjukvården, med nya invandrare eller någon annan stans där hjälp behövs.

En del röster i Israel är kritiska mot att den tredje sektorn är så utbredd och hävdar att det borde vara regeringens ansvar att ta hand om de svagare elementen i samhället. Visst borde det vara så, men trots att Israel i grunden är ett välfärdssamhälle byggt på socialdemokratiska principer, så har vi helt enkelt inte råd. Dagen efter statens Israels tillkomst 1948, förklarade 6 arabstater, grannar och inte-grannar, krig mot Israel. Sen dess har vi utkämpat ett tiotal krig, men även när det inte är krig slukar försvarsmakten stora resurser. Ingen annan demokratisk stat i världshistorien har levt under  liknande förhållanden. Och det blir dyrt. Drygt 20% av landets budget går till försvaret. Två procent av arbetsstyrkan jobbar som vakter, och deltar inte i produktionen. Samtidigt är immigrationen till Israel procentuellt enorm och kräver stora investeringar. De flesta immigranterna kommer från tredje världen och behöver bistånd med allt från bostad till utbildning och anpassning till en modern arbetsmarknad.

Men det stora behovet av hjälp förklarar inte att så många är inblandade. Att ha ett frivilligt nätverk av ömsesidig hjälp är en del av religionen, en tradition och ett resultat av judarnas långa historia i förskingringen.  Judiska församlingar runt klotet har genom historien levt på nåder och tolererats som mjölkkor av härskare från öst till väst. Sina egna behov har dessa församlingar själv fått tillgodose. Att hjälpa andra var då delvis filantropi och delvis en investering inför möjliga framtida behov. Den traditionen är nu djupt inrotad i judisk kultur. I Mishna (den muntliga läran, kap. 2, vers 21) säger Rabbi Tarfon i en diskussion om meningen med livet ˝Det åligger inte dig att fullborda verket, men ej heller är du fri att dra dig undan det˝. Det är fint, tycker jag. Det är din förbannade,eller välsignade, plikt att hjälpa till, även om du varken ser början eller slutet på behoven. Och vem vet när du själv kommer att vara i behov av en hjälpande hand?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: