Sådan är sionismen

9 Feb

Ordet sionsim kommer från Sions berg, en av kullarna vid Jerusalems 3000 år gamla stadskärna. Begreppet Sion används ofta synonymt med Israels land och från detta kommer sionismen, judarnas vilja att återvända till ursprungslandet. Religiösa judar ber tre gånger om dagen och oavsett var de befinner sig på jordklotet vänder de sig då alltid mot Jerusalem.

Det är ett helvete att hitta parkeringsplats i Gamla Stan i Jerusalem, om man nu kan säga så om ett område på några kvadratkilometer som rymmer världens största koncentrationen av  heliga platser. I Gamla Stan ligger Morias berg där Abraham enligt bibeln var beredd att offra sin son Isak, där det första och andra templet  låg och dit judarna i Israels land gick till fots tre gånger om året på bibelns tid, där Jesus välte penningväxlarnas bord, där profeten Muhammed flög till himlen på sin häst Burak. I en tät omfamning runt om Morias berg ligger t.ex. Klagomuren,  Via Dolorosa, Gravkyrkan, Sions berg, Davids grav, Getsemane örtagård, Klippmoskén och Al Aksamoskén.

Tills för circa 130 år sedan fanns inte begreppet ˝Gamla Stan˝ i Jerusalem. Det vill säga, det som nu kallas Gamla Stan, och ligger innanför de massiva murarna, var tidigare hela stan. Trots den enorma trängseln och bristen på lämpliga bostäder, flyttade de första pioniärerna i modern tid utanför ringmurarna med stor tvekan runt 1880 talet. Då var initiativtagarna till det nya, sanitära bostadsområdet tvungna att locka med stora förmåner för att få folk att våga lämna murarnas säkerhet.  Gamla Stan idag är ett gytter av smala gränder, bostäder, heliga platser, små härbergen, marknadsstånd, museér och minnesmärken. När området ursprungligen byggdes hade man knappt än uppfunnit åsnorna, och att köra med moderna fordon är inte att rekommendera. Det finns specialbyggda minitraktorer med slimmade vagnar som kör varor genom den färggranna arabiska marknadens smala gränder.

Fast folk har uppenbarligen bott runt om det som idag är Jerusalem mycket länge. Så här går en byggstart till i Jerusalem. Först är det det vanliga köret med planering och arkitekter. Sen tar det några år att få alla tillstånd igenom kommunens  olika instanser. Sen har grannar och intresseorganisationer tillfälle att kommentera och protestera. Sen börjar man gräva och här kommer biten som skiljer sig från andra platser. När man börjar gräva måste representanter från Statsarkeologen närvara. I väldigt många fall hittar man historiska lämningar. Jag föreställer mig en spänd projektledare som tittar på grävskopans framfart och plötsligt svär till när han ser skymten av en romersk mosaik. På min parallelgata låg en öppen lott. Där började man nyligen bygga ett ganska litet bostadshus. Vår stadsdel är relativt ny, byggd på 80-talet, med mindre två och tre-våningshus. På några få ställen i området finns det obebyggda lotter kvar.  Så fort de nya projektets grävskopor kom ner till marknivån, hittade de rester av gammal bebyggelse. Då blev det stopp. Statsarkeologen har rätt begära att arbetet upphör tills dess deras representanter kan bestämma hur viktiga fynden är, hur och om de ska bevaras. Ofta blandas representanter för olika religioner in, om de anser att fynden tyder på att platsen varit helig. Ta av dina skor, sa Gud till Moses framför den brinnande busken, ty denna plats är helig. Stoppa dina traktorer, säger statsarkeologen till de lokala byggherrarna, det är sannolikt att denna plats också är helig. Ofta görs en så kallad räddningsutgrävning där fynden dokumenteras och förflyttas innan grävskoporna får tillstånd att sätta tänderna i marken. Man kan inte bevara allt i en stad som Jerusalem, om man alltid tar hänsyn till det som en gång var, finns det ingen plats för samtiden.

Som i alla andra sammanhang, påverkas även arkeologin av politik. Att gräva och hitta lämningar är ett sätt att bevisa att man hör ihop med platsen sen tidernas begynnelse. Man kan göra tvärtom också, förstöra andras lämningar för att hindra dem från att befästa sina krav. Det sägs att guider alltid går först i naturen, så att de hinner trampa ner blommor de inte känner igen, innan någon nyfiken frågar vad växten heter.  På Tempelberget, där Kung Salomos tempel en gång låg, och där Klippmoskén och Al Aksamoskén ligger idag, har Wakf, det högsta muslimska rådet, under några års tid låtit traktorer gräva upp resterna av det judiska templet.  Tanken skär i hjärtat. Den utgrävda jorden dumpas av lastbilar  utanför murarna, och amatörarkeologer klättrar sedan upp på jordhögarna och silar sig igenom lämningarna i hopp om att hitta ett korn av helighet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: