Säkerhet och osäkerhet

15 Feb

Jag trivs bättre med sökare än med hittare. Likaledes trivs jag bättre med invandrare än med infödda. Jag gillar att resa lika mycket som jag gillar att komma fram. Hittare riskerar att bli inskränkta och tjatiga och de vill dessutom gärna dela med sig av sina fynd. Men deras sökande är över och de har stängt av någon livlig, dynamisk del av sig själv.  När man har nått slutstationen är resan över.

Invandrare har en rikare värld, de har upplevt två kulturer, två alternativ, det gamla landet och det nya.  I bästa fall ger de dem en insikt om att allt inte är självklart, alla äter inte samma mat som vi, en del människor sover med underbyxor under pyjamasen och det är inte nödvändigtvis helt fel. Det betyder inte att jag håller på post-ideologisk relativism , att allt är lika bra. Det finns fortfarande rätt och fel, men inte i alla frågor.

Ibland vet jag inte exakt vad som är rätt eller fel  i Mellanösternkonflikten, men jag vet med bestämdhet att alla som säger sig ha alla svar, har fel. Om man känner att man har ett enda heltäckande svar, eller alla svar på alla spörsmål, då tittar man inte på verkligheten. Då är det svar man har i grunden emotionellt, och det  syftar till att uppnå tystnad, inte framsteg. Verkligheten är både komplicerad och föränderlig och om vi någon gång ska komma fram till en lösning av konflikten måste vi också vara beredda att inte tänka simplistiskt.

Den judiska  lagen heter halacha, gångvägen. Den finns till just därför att livet är skiftande och sammansatt. Om det bara fanns rätt och fel hade vi inte behövt vägledning, då var det bara att stolpa på.  Men vägen är okänd, kantad av fallgropar och frestelser. Till och med Rödluvan, som visste precis vad mamma ville att hon skulle göra, blev förförd av första bästa varg och klev av på villospår.

Min synagoga är inte typisk. Det är å andra sidan en stor och väl etablerad församling, och vi är långt ifrån ensamma i vår humanistiska världsåskådning. Och det finns tillika ett växande antal församlingar som är meningsfränder här i södra Jerusalem.

I lördags, på sabbaten, var det en konfirmation (Bar Mitzva) i vår synagoga. Det har vi haft nästan varje vecka under de senaste månaderna. Flickor konfirmeras när de är tolv, killar vid tretton års ålder. Nu får vi se om någon klipsk kille kan lista ut vad judendomen anser om honor respektive hannars mognadsprocess. Vid konfirmation får våra unga medlemmar hålla predikan inför församlingen och för första gången läsa ur Torahn. Den här gången var det vår församlings mest enastående vildbase som blev bar mitzva. Han led tidigare av vissa anpassningssvårigheter, jag tror det kallas DUS*. Den unge mannen, som är lika kort som energisk, höll en predikan om att respektera sina föräldrar. Oj vad vi skrattade.

Bar mitzva-pojkens mamma är lärarinna i den tvåspråkiga skolan i Jerusalem, där arabiska och judiska barn pluggar tillsammans. I varje klass finns en arabisk lärarinna och en judisk. All undervisning sker på båda språken. Konfirmandens mamma hade bjudit sina arbetskamrater, så det var ganska många muslimska kvinnor i synagogan. Jag stod och funderade på hur de upplever vår gudstjänst och om de hör hur många gånger under bönens lopp vi säger ordet ˝shalom˝.  Jag tror att muslimernas närvaro gjorde att jag själv lyssnade på just det ordet.  Man blir ju lite hoppfull ibland.

*Djävla unge syndrom

Annonser

7 svar to “Säkerhet och osäkerhet”

  1. mynnah februari 15, 2010 den 6:42 e m #

    Uppskattar din blogg ! Ser fram emot flera intressanta rapporter från Jerusalem!

  2. Noomi Berlinger-Stahl februari 16, 2010 den 7:04 f m #

    Tack Mynnah. Jag oroar mig för att hör så lite från läsare (alltid har man nåt att oroa sig för) så det känns bra med en hälsning från cyberspace.Noomi

  3. ULRIKA februari 16, 2010 den 11:09 f m #

    Noomi, som vanligt tänkvärt. Jag gillar ocksâ din blogg och vet flera andra som läser med glädje!

    • Noomi Berlinger-Stahl februari 16, 2010 den 2:29 e m #

      Tack Ulrika,Alltid glad att höra ifrån dig.Noomi

  4. Törnråza februari 16, 2010 den 4:06 e m #

    Trivs du med dig själv?

    • Noomi Berlinger-Stahl februari 16, 2010 den 4:38 e m #

      För det mesta, men inte alltid. Och du?

  5. Törnråza mars 7, 2010 den 1:29 e m #

    Så bra…. : = )Absolut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: