Självklart finns gud, han­/hon har själv sagt det

18 Feb

Jag läste en blogg igår (som jag inte kan hitta idag) om att all religion är fel och att bara rationellt och vetenskapligt tänkande kan rädda mänskligheten. Det är samma tongångar som Barak Obamah framförde i början av sitt presidentskap. Men jag tror inte det är så enkelt. Kan vi ens bedöma vad som är rationellt? Den ena individens självklarhet är en annans gallimatias. För många människor i världen är det helt självklart att kvinnor har mindre rättigheter än män. Och många av de som tror så, är själva kvinnor.

För några veckor sen deltog jag i ett program som handlade om vad man kan göra på gräsrotsnivå för att rädda  planeten. Tre ˝gröna˝ experter presenterade sin vision för en hållbar framtid. När kvällen var över var jag mer förvirrad än innan, och det vill inte säga så lite. Ska man återvinna papper, eller är transporten och kemikalierna som används i själva verket sämre för miljön? Ska man skaffa fler solpaneler på taket för att bli självförsörjande med el (jag bor i soliga Jerusalem)  eller är den elen jag själv kan producera en ineffektiv, kapitalistisk lyx? I efterhand tycker jag att behållningen av just detta program endast låg i att höja åhörarnas medvetande om att hållbarhet är någonting vi måste ta med i beräkningen i våra liv. I praktiken vet jag ofta inte vad jag ska göra för att åsamka Moder Jord så lite skada som möjligt. Det är inte så lätt att vara rationell ens om man vill.

Adrianne är antropolog vid universitetet i Köpenhamn. Hon forskar i hur israeliska familjer med tonårsbarn påverkas av Mellanösternkonflikten. I hennes förberedande arbete för sin undersökning märkte hon att det finns många undersökningar om hur Mellanösternkonflikten påverkar palestinska familjer. Men inget material alls om hur den påverkar judiska israeler. Även vetenskapsmän, som arbetar enligt vedertagen vetenskaplig metodologi, påverkas av de gränser de drar för sina undersökningar. Inom akademia gör man också sina val, som mycket väl kan vara känslomässigt betingade eller påverkade av annat, som egentligen inte borde vara relevant. Ett tag fanns det mycket pengar i cancerforskning, sen var det inom HIV forskningen man lättare kunde få understöd och medial uppmärksamhet. Det går mode i vetenskapen också. För att inte tala om hur irrationellt börsmarknaden beter sig.

Adrianne intervjuade mig om hur det känns att vara förälder till tonåringar i Israel, hur konflikten begränsar mig och mina barn, hur den berör oss direkt och indirekt. Hon undrade om min politiska inställning har förändrats under årens lopp, och var på det politiska spektrat jag ser mig själv. Jag svarade ungefär så här;

I den historiska analysen av Mellanösternkonflikten placerar jag mig själv strax till höger om mitten.  Jag förkastar tesen att det finns ett kausalt förhållande mellan judarnas framgång och palestiniernas olycka. Palestiniernas misär, och den är i högsta grad verklig, är till mycket stor del självförvållad och ett resultat av interna politiska beslut. Ett sånt exempel är valet om allt eller inget, dvs. om de inte får hela Palestina nu, så kommer palestinierna i flyktingläger runt om i Mellanöstern inte någonsin tillåtas att integreras i de länder där de nu bott i fyra generationer.  Ett annat exempel är valet att inte använda Europas generösa bistånd till Gazaremsan (det högst biståndet per capita i världen) till att bygga upp en ekonomi, utan hellre satsa (förutom de slantar som försvann spårlöst på vägen) på motstånd mot Israel.  Eller valet att konsekvent tacka nej i förhandlingarna med Israel. Eller valet av terror som motståndsmetod och valet att förhärliga och belöna självmordsbombare och deras familjer. Och man kan tyvärr fortsätta så, ad infinitum.

Samtidigt förkastar jag högerns tes att det som har varit är det som bestämmer framtiden. Staten Israels mest vänskapliga förhållande i Europa idag är till Tyskland. Jag stöder av hela mitt hjärta vänsterns vision av en konflikt som kan och ska lösas. Rationellt och till förmån för alla. Min judiska uppfostran driver till handling. ˝Det åligger inte dig att fullborda verket, men ej heller är du fri att dra dig undan det˝ (Mishna, Fädernas tänkespråk, 2.22). Min inneboende optimism får mig att tro att det som är i allas intresse, så småningom kommer att segra. Sen kan man diskutera om det är rationellt eller en trosfråga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: