Bye, bye, Biden

11 Mar

Israel är på många sätt ett klasslöst samhälle. Alla kommer någon annan stans ifrån, det finns ingen etablerad aristokrati och många av våra kulturella normer är så nya att de ännu är helt gröna. Till skillnad från gamla och stabila kulturer som Sverige finns det varken lokala eller socio-ekonomiska dialekter i Israel. När jag talar i telefon med en okänd person är det mycket svårare att skaffa sig en uppfattning om vem det är jag talar med. I Stockholm kan man ofta redan efter några sekunders samtal avgöra vilken del av stan och vilken typ av bakgrund ens samtalspartner kommer ifrån.

Som så mycket annat som är tabu-belagt, är det inte längre politisk korrekt att tala om klassindelning, men så vitt jag kan se lever klasssamhället i högsta grad kvar i Sverige.

Det sägs att pengar dras till pengar. Det vet jag inget om, men med samma mynt kan man nog säga att bildning dras till bildning. I alla fall dras jag till bildning. När jag var runt tjugo och nyinflyttad till Jerusalem tyckte jag det var väldigt konstigt att helt olämpliga killar ibland stötte på mig. Även om jag har vissa anarkistiska sympatier så har jag alltid utstrålat borgarbrackornas diskreta charm. Visst kan man träffas över klassgränserna, men då måste man åtminstone vara jävligt snygg.

Det råder bostadsbrist i Jerusalem. När Netanyahu meddelade att han under ett halvt år fryser alla nybyggen på Västbanken för att möjliggöra förnyade förhandlingar med palestinierna, gällde detta uttryckligen inte Jerusalem. Inom Jerusalems stadsgränser fortsätter man att bygga.

Det här är ingen ursäkt, snarare en förklaring. Den ytterst ansvarige för kommitteen som ger byggtillstånd i Jerusalem är inrikesministern. Om jag fick bestämma, men det får jag tyvärr inte, så skulle Israels inrikesminister Eli Yishai tvingas avgå snabbt som ögat. Inte nog med att han begick ett fatalt misstag, han förstår inte ens nu vad det är han har ställt till med.

Eli Yishai är en klassisk missnöjespolitiker. Han representerar den unga generationen judar vars föräldrar flydde till Israel från arabländerna på det tidiga 50-talet, det som här kallas sefardiska judar. Under statens tidiga år bestod det lokala ledarskiktet till största delen av äldre män av europeiskt ursprung. De ca. 800,000 barskrapade judiska flyktingarna från muslimska länder som kom till Israel mellan 1948-1954 behandlades ofta okänsligt och överlägset av etablisemanget, förvissades till avlägsna orter, led i högre grad av arbetslöshet, sämre utbildningsmöjligheter etc.

Efter en mer militant men marginell fas på 70 och 80 talen, formades på 90-talet en stark politisk rörelse som tog upp diskrimineringen mot de sefardiska judarna. Shas-partiet blev en enorm elektoral framgång och ett av de största partierna i Israel. Shas är ett religiöst parti som värnar om det de ser som autentisk sefardisk kultur. I stället för ett gäng äldre män av europeiskt ursprung leds den nya vågen av ett gäng skäggiga äldre navelskådande män från Nordafrika med huvudsakligen religiös utbildning. Vive la revolution.

Eli Yishai är visserligen yngre, men i stort sett en provinsiell lokalpolitiker med noll koll på det större perspektivet. Israels nuvarande inrikesminister är duktig, men kanske är han också ett uttryck för Peters princip. Efter en kometkarriär har han nu nått den nivån där han inte längre är kompetent. Som en riddare på en vit hingst kom han galopperande in för att rädda sin grupps intressen och landade mitt på en enorm parkeringsplats, omgiven av fordon med betydligt fler hästkrafter. Skämt åsido är det inte omöjligt att hans brist på omdöme kommer kosta oss alla dyrt under en lång tid framöver.

Det enda jag kan säga till hans fördel är att han är jävligt snygg.

 

yishai.jpg

 

Annonser

2 svar to “Bye, bye, Biden”

  1. ulrika mars 11, 2010 den 12:23 e m #

    Bosättningar… Man ser ju liksom smâ idylliska arabiska byar som förorenas av hemska Israeliska höghus för judar… Jag har varit i Ramat Shlomo massor av gânger, en av mina bästa väninnor bor där. Jag har aldrig reflekterat över att det inte skulle höra till oss. Motorvägen nâr ända fram till kullen, husen är fantastikst pitoreska och priseran har skjutit i höjden de senaste âren. De nya husen byggs pâ hittills oexploaterad mark. Jag säger inte att det är okej, men det är absolut inte vad man ser framför sig när man hör ordet ”bosättningar”. Eller?

  2. mynnah mars 11, 2010 den 3:07 e m #

    ”Politiker” som förstår att dra fördellav människors missnöje har nog rätt goda utsikter lite överallt i världen nu förtiden. Här i Schweiz har v sorgligt nog numera rätt gott om sådana ”politiker”….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: