Gammal kärlek*

8 Apr

I söndags gjorde vi en utflykt till Döda Havet. När man kör från Jerusalem igenom öknen, i riktning mot Jeriko, åker man förbi ett område där det bor beduiner. Runt beduinernas fyrkantiga tält springer getter och får. Svartklädda kvinnor lagar mat utomhus och små barn leker på sluttningarna, eller på handvävda mattor av handspunnet garn. Bilden kunde nästan, men bara nästan, ha sett lika dan ut för två tusen år sedan. Beduinerna lever ett traditionellt nomadliv, de har inte rinnande vatten och sin elektricitet får de från flyttbara genratorer. På ganska många tält ser man enorma sattelit-tallrikar.

Vi har slutat att titta på TV. För sex år sedan flyttade vi ut apparaten ur vardagsrummet och sen dess tittar vi nästan aldrig. Förutom en kort gratisperiod på några månader, i kabel TVns början, har vi aldrig haft varken kabel eller sattelit TV. För många år sen ringde en försäljare på dörren och ville förklara fördelarna med det abbonnement han ville sälja. När jag sa att vi inte var intresserade blev han putt och när han vände sig för att gå snäste han “ni är säkert såna där som läser böcker”.  Gud så pinsamt, asså.

Att TV är fördummande är vi nog alla överens om. Visst kan man ibland lära sig något intressant om tvestjärtarnas kärleksliv, men personligen är jag inte intresserad av att se främmande människor bråka med varandra om vems tur det är att diska. Då är det mer aktion när barnen ryker ihop i mitt eget kök. Att inte titta på TV tilltalar min snobbism.

Jag känner mig kluven inför Facebook. I och för sig är väl inte all teknologi av ondo. Jag har en del användbara prylar i köket och jag älskar min dammsugare. Vet ni att det går att dammsuga nästan vad som helst? Om man lägger sig på näst översta trappavsatsen hos mig kan man nå med dammsugarröret in i den väggfasta lampetten. Häftigt. Men ofta blir jag besviken på teknologin, som lovar mycket men sen bara får mig att känna mig passé.

Igår såg jag min barndoms stora kärlek på Facebook, bland andra namn på en kompis “vän”lista. Ett tryck på knappen (nå ja, två eller tre och några skip i mellan) så kan jag återknyta bekantskapen med den första hannen som någonsin fick mitt hjärta att klappa fortare. Fast jag frågar mig vad det skulle vara för mening med det. Sist jag skrev till honom var jag elva år.

Det ligger lite voyeurism i att bläddra genom gamla bekantas vänlistor på Facebook. Hur ser mina klasskamrater från grundskolan ut nu, hur har åren farit fram med andra? Vad blev det av dem, de som var lovande och de som var sovande? Har jag något av värde att säga en person som en gång var en viktig del av mitt liv men som jag inte hållit kontakt med? Om Facebookoraklet föreslår något ansikte från det förflutna för mig, föreslår han även mitt namn för vederbörande? Kommer de att ta första steget och trycka på knappen? Syns mina rynkor på den där pyttelilla bilden? Varför har jag bara hundra namn på min lista, medan andra har tusen? Hur vet Facebookoraklet vem jag kände för trettio år sedan? Om jag inte äter upp mina grönsaker, vet han om det också?

Sen jag skrev in mig på Facebook, för något år sedan, finns det ett visst namn som oraklet alltid föreslår att jag ska fråga chans på. Det är en äldre man som är medlem i min församling, som jag aldrig har talat med, för han är hyperintellektuell och ganska skrämmande. Dessutom är han bokstavligen en tankspridd professor, och jag vet inte om han känner igen mig. Förra veckan tog jag mod till mig och gick fram och hälsade på honom i synagogan. Jag berättade att Facebook tycker att vi borde vara vänner. Den söta farbrorn plirade över sina glasögon, klappade mig på handen och föreslog att vi skulle gå och ta en kopp kaffe någon dag. Så vem säger att man inte kan bli vänner genom Facebook?

* För er som läser hebreiska finns det en ordlek i överskriften också. Fattar ni?

Annonser

Ett svar to “Gammal kärlek*”

  1. ulrika april 8, 2010 den 11:06 f m #

    Tv eller inte, jag tycker fler och fler väljer bort dumburken framför kvällar med böcker och sällskapsspel -det är lite mysigt tycker jag.Facebook däremot är härligt. Jag har âterupptagit kontakten med barndomsvänner jag tappat bort under lâng tid. Jag har verkligen svârt att se nâgot som helst negativt i kontakt, vare sig det handlar om ett handskrivet brev, email eller telefonsamtal.Din ordlek övergâr min kompetens i hebreiska ;)kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: