Vad ska grannarna säga?

2 Maj

Det är lätt att låta ˝men vad ska grannarna säga˝, vara en ledstjärna i ens liv, men jag tycker inte det är en bra princip att följa. Särskilt inte om man har såna grannar som vi.

Israelkritiker tycker om att lägga till något av följande till sin kritik;

˝i strid mot internationell lag˝ eller,

˝i strid mot FNs beslut˝ eller  

˝enligt Amnestys senaste rapport˝.

Ursäkta mig om jag är lite nonkonformistisk och inte alltid kan buga mig för vad dessa värdefulla grupper tycker.

1. Internationell lag stiftas för kända förhållanden. Både nationell och internationell lag reglerar och reflekterar existerande förhållanden. Förhållanden runt Israels tillkomst och fortsatta kamp för att överleva är unika i världen och de lagar som man hänvisar till är inte anpassade för dessa mycket speciella förhållanden. Ta till exempel Västbanken, som alltid hänvisas till som ockuperat område. 1967, när Israel vann sexdagarkriget (det tredje kriget sen 1948 som våra arabiska grannar startade och förlorade) erövrade Israel Jordanflodens västbank från Jordanien. Detta område var en del av det Britiska mandatet i Palestina, vilket Jordanien i sin tur  lagt rabarber på tidigare. Det har aldrig funnits en Palestinsk stat, eller ett Palestinskt folk för den delen. Västbanken har aldrig hört till en Palestinsk stat, och det ligger ingen logik i att hävda att palestinierna ska få tillbaka området. Säg att palestinierna ska få Västbanken, om ni vill. En gåva, helt enkelt. Om Västbanken är ockuperad, vem är den ockuperad ifrån? Jordanien, som höll området tidigare, är inte de som begär att få marken. Man kan väl inte få tillbaka något man aldrig haft?

2. I en diskussion i den israeliska regeringen år 1955 rörande Egypten och Gaza, sa en av de närvarande ministrarna att man, för att behaga FN, borde handla på ett visst sätt. Israels legendariske förste premiärminister, David Ben-Gurion svarade med det odödliga: “FN, Shmefen” och avfärdade förslaget. Med början i FNs omröstning om delandet av Palestina 1947 och fram till idag, har FN och dess olika organ spelat en av huvudrollerna i Mellanösternkonflikten. FNs generalförsamling röstar med majoritetsröst, där Mikronesien och USA har samma värde. Det är därför solklart varför så många resolutioner som fördömer Israel röstas igenom av en automatisk majoritet av arabstater och dess allierade. Antalet FN resolutioner som fördömer Israel reflekterar i mina ögon överhuvudtaget inte hur staten Israel beter sig, utan endast grannarnas obsessiva och aggressiva attityd mot Israel. I FNs Säkerhetsråd, där röstsystemet åtminstone i en viss utsträckning speglar stormakternas vikt, ser röstningsmönstret helt annorlunda ut. Men även vad det gäller Säkerhetsrådets beslut är världen kvick att syna just Israels eventuella övertramp, medan våra fiender kan göra i stort sett vad de vill. Efter Andra Libanonkriget antog Säkerhetsrådet resolution 1701. Den tredje operativa paragrafen säger att Hezballa (som började kriget genom att gå in på suverän Israelisk mark och döda israeliska soldater medan FN soldater stod bredvid och filmade) och alla andra ickereguljära militära grupper ska avväpnas. I skrivande stund har Hezballa 45,000 (fyrtiofem tusen) missiler av olika räckvidd riktade mot Israel. Förlåt, va sa du, herr Garthon? Ingenting alls?

3. Amnesty International har en ny hjälte. Han heter Moazzam Begg och har även kallats Englands främste förespråkare för Taliban. Moazzam Begg har suttit fängslad i Guantanamo misstänkt för terroraktiviteter. Efter att ha släppts fri reser han land och rike runt med ett projekt som heter Cageprisoners för att försöka få president Obamah att leva upp till sitt vallöfte att stänga fånglägret i Guantanamo. Detta i samarbete med Amnesty International. Men herr Begg, som levt i Afganistan i många år, är en entusiastisk talesman för Taliban. Amnestys jämställdhetsombud,  Githa Saghal, krävde att organisationen skulle ta avstånd från den kvinnofientliga Begg och hans bakåtsträvare. Då fick hon sparken.

Det går politik i Amnesty, liksom i andra människorättsorganisationer. Det betyder inte att allt det gör är fel. Men det betyder inte heller att allt de gör eller säger är objektivt motiverat. Amnesty lierade sig med Moazzam Begg för att inte verka Islamofobiska. Här i Mellanöstern finns det mycket som är allmänt vedertaget, som att kvinnor ska underkasta sig män. Men det betyder inte nödvändigtvis att det är rätt, eller rättvist. 100,000,000 flugor kan inte ha fel. Ät skit! Eller?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: