Ögonblick av lycka!

26 Maj

Ibland överväldigas jag av oväntad lycka. Som när man kommer in i en affär som säljer musikinstrument, och det sitter någon där som verkligen kan spela. Och så får man höra något underbart, när man ingenting väntat sig. Nyligen gick jag in i min musikaffär för att köpa strängar och då satt de två grekisk-ortodoxa präster i fotsida kläder och knut i nacken vid ett piano och spelade gregoriansk musik fyrhändigt.

Ett annat sånt ögonblick upplevde jag häromkvällen. Mina barn + två pojkvänner trängdes i köket. Alla hjälpte till att plocka bort efter en stor middag vi haft. Det mest praktiska barnet dirigerade trafiken och resten hällde över i plastburkar, stoppade in i kylen, plockade in i diskmaskinen, ställde på plats i skafferi och hyllor. De sista gästerna hade just gått, musiken var på på hög volym och alla gjorde sina uppgifter dansande. Visst såg det ut som ett dårhus, men vilken underbar galenskap!

Ibland är jag så stolt över mina barn att jag bara kan spricka. Det är nog inte helt lätt att vara mina barn, särskilt inte när jag får något infall som berör dom.

Den kvällen hade vi 40 års kalas hemma hos oss för E., en väninna. E. är inte judinna. Hon kom hit till Israel för tio år sedan från ett väldigt fattigt land i f.d. Sovjetunionen. Hon försörjer sig som hemhjälp, och tjänar tillräckligt bra för att även kunna skicka hem hjälp. Hennes familj, i ursprungslandet, är helt beroende av tillskottet som hon med stor möda sopar ihop. Det blir kallt på vintern där föräldrarna bor, och om hon inte skickar pengar, har de inte råd att elda.

Det är ett tråkigt liv, att bo i någon annans land, långt från sin egen familj. E. är energisk, företagsam och duktig, men även tjockskallig till tusen och ganska härsklysten. Parallelt med sina jobb här har hon gått på restaurantskola samt gjort en kort frisörutbildning.  Hon har lärt sig flytande hebreiska och rumänska hos en gammal tant hon jobbade hos. I sitt eget land diskriminerades hon, eftersom familjen är romer (zigenare). Hon identifierar sig starkt med judar och Israel. Om hon hade kunnat, hade hon nog övergått till judendomen, inte för att hon är religiös, utan för att hon gärna skulle vilja stanna i Israel och vara del av det som händer här. Ibland skäller hon ut mig för att Israel, i hennes ögon, är alldeles för medgörligt. Annars skäller hon ut mig för annat. Det bjuder jag på.

E. ville ha ett kalas som hon är van vid hemifrån. Hon kom tidigt på morgonen och stod och lagade mat i mitt kök hela dagen, för att det skulle bli kosher. Ett par av gästerna var ultraortoxa, och min familj äter också bara kosher mat. Borden dignade av allt hon förberett, åtminstone en rätt kom aldrig ut på borden, för det fanns inte plats.

Men, tillbaka till barnen, som återigen ställs inför ett fait accompli, när mor har fått ett infall. Vi ska ha massor med gäster som ni inte känner, och ni ska hjälpa till. Min yngsta, åttaåringen, gjorde tre par örhängen av pärlor (som hon hittade av en tillfällighet i sin storasysters låda) till E. och skrev ut gratulationer på hebreiska på datorn, som hon själv översatte till ryska med hjälp av Google translate. Min son stod och viftade vid grillen och pussade E. hjärtligt på kinden, fast han är 15. Min 17 åring serverade och dukade av och konverserade främmande människor. Och min äldsta, som sjunger, hade lärt in en födelsedagssång på ryska som hon framförde med stor bravur, ikädd sin uniform, när hon ramlade in, direkt från armén . Alla barnen är duktiga i skolan och sånt, men det som gör mig verkligt lycklig är att de är medmänskliga. Bland de gäster som vi inte träffat tidigare fanns en kvinna som är svårt brännskadad. Alla barnen pratade med henne som om de var gamla vänner. De var till och med snälla mot en farbror som undervisar i matematik på universitetet. Alla har ju sina kors att bära.

Det var en lång dag, med förberedelser och fest, och mot slutet var vi ganska trötta. Men det var värt varje ögonblick när E. avslutade med att viska i mitt öra att det var den bästa födelsedagen hon någonsin haft.

Det är en annan form av lycka, att ha privilegiet att göra andra lyckliga.

Annonser

2 svar to “Ögonblick av lycka!”

  1. Gunnel Alsterbrink maj 26, 2010 den 10:54 e m #

    Ibland tror jag att det är den högsta formen av lycka just att kunna göra andra lyckliga.

  2. Noomi Berlinger-Stahl maj 26, 2010 den 10:57 e m #

    Absolut, det är en ynnest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: