Om papegojor, vanedjur och självbedrägeri

3 Jun

Det finns en sällskapslek som går ut på att man ska berätta något kort om sig själv, och sen får de andra deltagarna i leken bestämma om det man berättade är sanning eller lögn. Tumregeln när man ska gissa är att det är sanning. Som regel tycker människor inte om att ljuga.

Hur kommer det sig då att det finns två motsatta versioner av det som hände med Ships to Gaza? De flesta människor har visserligen svårt att ljuga, men vi har lätt att bedra oss själva, om det lönar sig.

På kylskåpet har vi ett gammalt foto av en grön cockateil med gula kinder dekorerad av en vacker röd fläck. Tills för några år sen bodde papegojan Popcorn hos oss. Han var en vresig och självcentrerad varelse som i flera år satt på min axel och skrek (det är fult att skriva sket). Han hade en bur, men den var han inte förtjust i, så för det mesta flög han omkring fritt. Jag kallar honom fortfarande för han, trots att han efter några år hos oss regelbundet började lägga ägg. Vanans kraft. Och det var inte bara jag som vande mig vid honom fast han var krävande och konstant försökt äta upp mitt födelsemärke. Han var van vid oss också, och särskilt vid mig. När vi köpte papegojan var han liten och gillade att sitta och kurra under mitt öra. Popcorn levde i övertygelsen att jag var hans mamma och han var ett av familjens barn. Om vi satte oss till bords när Popcorn var instängd i sin bur skrek han högt över orättvisan att alla andra fick mat men ingen hade dukat åt honom.

Vår yngsta dotter föddes när vi haft papegojan i några år. Popcorn avskydde den nya babyn och väste åt henne så fort hon var i närheten. Jag var tvungen att låsa in papegojan när jag skulle amma babyn, annars anföll han henne av svartsjuka. Popcorn rymde genom ett öppet fönster när vår yngsta dotter var tre år. Han vande sig aldrig, och kunde inte förlika sig med hennes existens.

Så hur hänger den här historien ihop med Gaza? Det jag vill säga är att vi ser det vi vill se. Faktum är att jag inte var fågelns biologiska mamma, det var inte jag som lagt ägget han kläcktes ur. Men i Popcorns medvetande var jag hans mor, även om jag måste ha förefallit något överdimensionerad för en papegoja. Utan mig skulle Popcorn vara föräldralös, han hade mycket att förlora på att anpassa sig till verkligheten.

Om det finns någon som vinner på internettrafik, så måste den senaste konflikten vara en guldgruva för honom. Videoklipp och länkar som bevisar än det ena och än det andra flyger som missiler runt globen, FB grupper och namninsamlingar växer upp som svampar efter en mellanösternutladdning. Vi bevisar det vi vill bevisa, och ignorerar det som inte faller på läppen.

Det finns fakta, men det är få av de inblandade som låter sig störas av detta. Man låter sina förutfattade meningar styra det man tar in. Liksom i fallet med papegojan gäller det givetvis även mig. Jag har valt att leva i Israel, och jag vill veta att mitt val är klokt. Och det tycker jag att det är. Jag upplever att min ideologi, mitt vanetänkande och objektiva fakta samexisterar. Jag kommer nog att fortsätta säga han om  gojan, må han vila i frid. Men jag vet att det var en hona. Det är ett objektivt faktum.

Annonser

6 svar to “Om papegojor, vanedjur och självbedrägeri”

  1. Maria de Suède juni 3, 2010 den 1:06 e m #

    Jag har ett litet önskemål. Skulle inte du kunna skriva om de israeliska fredsorganisationerna som ej är politiskt bundna? MVH

  2. Noomi Berlinger-Stahl juni 3, 2010 den 1:46 e m #

    Jag tror inte att det finns politiskt obundna fredsorganisationer. De flesta dylika, och det finns massor, är på ett eller annat sätt bundna till politisk aktivitet, även om de inte faller under ett visst politiskt parti. Vilket är helt OK. Alla politiska partier i Israel har fred på sitt program. Frågan är hur de anser att man uppnår fred, genom att dela landet eller genom att vara orubbliga. En stor majoritet, inklusive Netanyahu själv, har en tvåstatslösning på sitt partiprogam. Frågan till förhandling är inte om man ska dela utan hur. Men jag förstår givetvis vem du syftar på och ska skriva lite om det.

  3. Chribba juni 3, 2010 den 2:14 e m #

    Ja jag vet att när man får höra det ut av flera personer så kan det ju bli väldigt förvaskat. jag vet ju inte riktigt hur det gått till utan bara det jag har läst och sett på Tv fastt jag vet ju att man ska inte tro på allt man ser och hör ut av massmedia.

  4. Maria de Suède juni 3, 2010 den 2:16 e m #

    Tack så mycket! Ha en bra dag.

  5. Dina juni 3, 2010 den 5:29 e m #

    ”Don’t confuse me with facts, I’ve already made up my mind.” Typ. 🙂

  6. Michael juni 3, 2010 den 10:47 e m #

    Tack för bra inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: