Jag, en sportfåne

12 Jul

Det är farligt att få sin tandläkare att asgarva. Härom veckan var jag där för att investera lite pengar i en helt oanvändbar visdomstand. Att gå till käftis är inte så kul, kombinationen av att det gör ont på ett väldigt äckligt sätt, att salivsugen gör att man känner sig ytterst ovärdig samt att det kostar multum, är inte lyckad. Hos min tandläkare är det extra dyrt för han har en jättestor platt-TV framför tortyrstolen. I brist på annan underhållning tittade jag lite på TVn. Innan tandläkaren började plocka in all sin uttrustning i mitt gap hann jag förklara för honom att det här var första gången sen världscupens början som jag överhuvudtaget såg någon utsändning. Till mitt försvar vill jag säga att jag insåg mitt misstag redan innan han började skratta. Utsändningen på jätteskärmen var en basketboll match. Jag undrar om jag inte fick betala för de ytterligare femton minuter det tog innan doktorns andhämtning återgick till det någotsånär normala.

Jag tittade på matchen igår. Inte precis hela tiden, men jag tittade i alla fall. Skittråkigt, tyckte jag att det var, men av någon form av lojalitet med majoriteten så satt jag och glodde. Princessans bröllop var på shabbat, så det såg jag bara i efterskott. Men matchen var judevänlig. Jag tyckte spaniorerna såg lite bättre ut, i genomsnitt, så jag hejade på dem. Min son ägnade sig igår åt att sia matchens utgång medelst vår sköldpadda och hamstrarna. Sköldpaddan och en av hamstrarna hade fel, men den andra hamstern är helt enormt begåvad. Kan man gulla med bläckfiskar? De borde ju ha väldigt bra förutsättningar för att kramas.

Hollands tränare är snygg. Tatueringar i nacken är vedervärdigt. Om man blir kladdig om handen av mikrovågspopcorn så räcker det inte med hushållspapper, man måste gå upp, gå ut till baddrummet och använda tvål. Vad kan jag mer bidraga med i form av insikter om finalen? Jo, vår kabellösa tjock TV är snabbare än vad det nu är för modernitet grannarna har. Jag roade mig med att räkna till tio, från det att det hände något upphetsande på TVn tills dess att grannarna började hurra.

Jag är inte bara ointresserad av sport, jag är dessutom ovanligt obegåvad. När någon slänger föremål mot mig så går jag. Jag skulle ändå inte lyckas fånga objektet, om jag ville. Dessutom går jag snabbare än jag springer. När vi skulle dela in oss i två fotbollslag i skolan, blev jag inte vald sist. Jag blev inte vald alls, och det med rätta. Lyckligtvis dansar jag ganska bra, annars hade det varit för sorgligt.

Det enda TV program jag gillar är Law and Order. Det sänds sent på kvällen, och sen Världscupen började har det inte sänts alls. Nu när jag har varit snäll och pliktskyldigast tittat på finalen är jag åtminstone säker på att bollen är rund och kuppen är slut. Så vi kan få lite Law and Order.

Annonser

2 svar to “Jag, en sportfåne”

  1. Kristina juli 12, 2010 den 1:22 e m #

    Fin hyllning av sportfåneriet!

  2. superkafir februari 6, 2012 den 10:27 e m #

    hahaha! hahaha vad ovanligt att omskurna hatar det dom är usla på! Hur många skurna idrottare tror fröken kommer att närvara i OS som startar om 1 månad i London? gör gärna research, var källkritisk hahaha hahaha!
    Själv tycker jag det är sorgligt att era pojkar sällan kan ha en förebild inom sportens värld!
    Böckernas värld e ganska osexigt och trist…
    Men mest sorg tycker jag om fattiga muslimers pojkar som kämpar å kämpar å kämpar i väst men är helt omedvetna om varför dom konstant misslyckas inom gemenskapens och lekarnas höjdpunkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: