Funderingar på fastande mage

19 Jul

Om jag suttit här i södra Jerusalem för ettusen niohundratrettio år sedan hade jag skrivit så här.

Ve oss. Det är ute med oss alla. Allt är över. Staden brinner och Kejsar Titus sändbud rider runt bland ruinerna och skriker att alla judar måste lämna staden.  Hur ska vi orka gå? Efter månader av belägring är vi svaga av utmattning och svält. Men det finns inte längre något att stanna för. Så många har dött. Vår tappra lilla armé är besegrad. Vad trodde de, att några trashankar kunde rå på det romerska imperiet? Det oerhörda har hänt, det som man inte trodde var möjligt. Romarna har intagit vårt tempel, den vackraste byggnaden i världen, och nu håller de på att riva det, sten för sten. Det Andra Templet, som har stått här i fem hundra år, skimmrande vitt i stadens mitt, synligt från långt håll för alla pilgrimmer som kommer till Jerusalem.  Det första templet, som Kung Salomon byggde, förstördes för 700 år sedan, på precis samma datum.

Men vi har inget val. Det finns inga ledare kvar, och inga präster i templet som kan skydda oss. Vart ska vi ta vägen, vad ska det bli av oss? Herren, vår gud, varför har du övergivit oss?

Idag är det den nionde dagen i månaden Av. Till minne av templens förstörelse och flera andra traumatiska händelser i det kollektiva minnet är den nionde Av en fastedag. Antagligen finns det många sekulära israeler som inte vet att det är den nionde Av idag, eller att circa 15% (min gissning) av befolkningen fastar.  I Tel Aviv är det den 19 juli, och femtio procent av befolkningen bantar. Men här i Jerusalem kan man fortfarande höra ekot av den historiska händelsen, vars följd var slutet på den självständiga judiska existensen i Israel, fram till modern tid. Judarna skickades i exil, vilket var romarnas strategi överallt för att hålla koll på sitt imperium. Man erövrade ett land, och förflyttade sedan hela befolkningar, som var mer lätthanterliga när de inte längre var på mammas gata. Judarna spreds till alla imperiets hörn, från Mellan-Europa till Nord-Afrika.

Men den nionde Av är inte bara en minnesdag för att uppmärksamma en viss händelse. På denna dag läser vi en klagosång av profeten Jeremia. Texten beskriver Jerusalems förstörelse men är samtidigt en moraliserande text som belyser judarnas, dvs. offrets, synder och uppmanar till bättring.  Kan det vara en gammal judisk tradition, vi får på käften, och så frågar vi oss vad vi gjort för fel?

Vi har haft en intressant diskussion i vår församling innan fastedagen. Hur bör vi minnas Jerusalems förstörelse och exilen, nu när judarna åter har en självständig stat i Israel? Är det dags att glömma det som hände för 2000 år sedan? Är det här ett bra tillfälle att särskåda var vi är idag? Hur står det till med moralen, anno 2010? Vi diskuterar och funderar, som vanligt. Och då har jag en liten följdfråga. Kan det bli aktuellt att avskaffa fastan?

Annonser

4 svar to “Funderingar på fastande mage”

  1. Maria de Suède juli 19, 2010 den 11:04 e m #

    Jag är inne pà Mayakulturen, ytterligare ett exempel pà hur vi människor krossar andra därför att vi vill ha deras skatter i historien. Jag bara undrar varför vi människor inte kan nöja oss med det som vi har. Allt dödande som har skett i Guds namn i denna brutala värld och all ilska som föds, Romarna var ju i Nordafrika och i Germania, nuvarande Tyskland. Ska det vara sà att vi ska fortsätta döda i Guds namn sà borde all religion förbjudas. Det är ju inget som jag önskar, men det finns sà mycket illa som används i religioners namn i vardagen, se bara pà Jehovas… Men apropà fasta sà pratade vi om den katolska traditionen igàr, nu bor jag i ett katolskt land sà… Det var ju nàgonting som kyrkan pàpekade, var 40e dag… Men i verkligheten sà tvingas ju folk till en fasta i vardagen pga vardagsekonomin… ha det bra

  2. Noomi Berlinger-Stahl juli 20, 2010 den 9:07 f m #

    Det är stor skillnad mellan religionernas andemening och hur de ofta utnyttjas av makthavare. Det jag ville belysa i det här inlägget var just motsatsen, hur religion kan vara ett verktyg för att bli en bättre människa snarare än en ursäkt för barbari. Och just romarna var ju imperialister netto, utan att försöka dra växlar på religion.

  3. Duritzan juli 20, 2010 den 9:19 e m #

    I den moderna katolska kyrkan är fredagsfastan ersatt med att man ska göra något bra för någon annan människa. Besöka en sjuk och/eller ensam person e.dyl.I syndabekännelsen nämner man synder av ”handling, ord, tanke och UNDERLÅTELSE” (om jag nu inte minns fel). Och våra vanligaste synder, om man vill använda det ordet, är just underlåtelser!Religion – oavsett vilken – kan användas till att utvecklas till en bättre människa likaväl som den kan missbrukas till ondska.Nej Gud har inte övergivit oss. Men – som Stefan Einhorn skrivit – Gud vilar på den sjunde dagen. Och den åttonde dagen har ännu inte kommit…

  4. Arieh Fürth juli 22, 2010 den 3:12 e m #

    HejBra inlägg som också belyser problematiken med Tishabeav i det moderna Israel. Finns det skäl att upprätthålla Tishabeav när Israel är återupprättat i åtminstone i en del av Israels land?En historisk reflektion.Dden stora utdrivningen av judarna från Israels land skedde efter Bar Kochba upprorets tragiska slut (år 135) och inte efter det andra templets fall (år 70)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: