Att krama oförrätter som en snuttefilt

1 Aug

Någon påpekade att i Mellanöstern klamrar sig parterna med all kraft fast vid de oförätter som en gång drabbat dem.

 I förra veckan läste jag ut Steve Sem-Sandbergs mycket omskrivna roman De fattiga i Lodz. Att läsa boken kändes som att simma mot en strid ström, och det var en stor lättnad när jag efter 600 sidor äntligen kunde lägga den ifrån mig.

Ibland får jag en bok i handen, och kan inte lägga ner den förens jag slukat den sista sidan. När jag var yngre och mer dogmatisk läste jag alltid ut de böcker jag påbörjat. Det gör jag inte längre, men det ska fortfarande mycket till för att få mig att lägga ifrån mig en bok mitt i. Det var aldrig någon risk med just denna bok. Av en mängd olika anledningar var det klart att jag skulle läsa ut den. För det första är det en bra bok. Så bra att jag tidvis kände att jag genom texten förflyttades till Lodzs getto. Dessutom är jag förhäxad av Förintelsen som ständigt följer mig som en puckel på ryggen.

Jag började läsa De fattiga i Lodz för flera månader sedan. Ganska snart kände jag ett stort inre motstånd varje gång jag plockade upp boken. Det orsakades av att jag tyckte det var plågsamt att läsa om alla usla, perverterade, snikna och onda judar. Så är det, tänkte jag, att jag vill ha min snuttefilt, det är vi som är offer, och det får man inte ta ifrån oss. Jag läste vidare, långsamt, sida efter sida, la ifrån mig, grämde mig, plockade upp igen trots att det vände sig i magen.

Interneringen av Europas judar i getton var tidigt ett av de viktigaste verktygen Nazi Tyskland utvecklade för att på ett effektivt sätt samla ihop de oönskade elementen för vidare transport ut ur historien. Getton upprättades i de länder där det fanns större judiska befolkningar, och där lokalbefolkningen kunde förväntas att samarbeta. Således byggdes inga getton för judarna i länder som inte hade en gedigen antisemitisk tradition. Lidanden och umbäranden i de getton som etablerades har skildrats många gånger av såväl forskare som författare. Det finns även mycket film och stillbilder, för det mesta tagna av Nazisterna för deras egna ändamål. De större gettons historia finns kartlagda i detalj. Det som är annorlunda med Sem-Sandbergs bok är det perspektiv han valt. Om det vore en film vi talade om, kan man säga att han ställt kameran strax innanför gettots portar. Det vi ser händer inne i gettot. Det vi inte ser är varför judarna, som nyligen varit emanciperade medborgare i sina hemländer, nu befinner sig instängda som djur i bur, fråntagna sin frihet, alla sina rättigheter, sin egendom och alla utkomstmöjligheter.

Skildringen av de judiska ledarna i Lodz är fruktansvärda. Om en tiondel av det han skriver är sant, så var de omänskligt avskum.

Romanen följer ett antal personer, några ur gettots judiska ledning,  andra som hör till dess mest utsatta småfolk. Huvudpersonen är Judeäldsten Rumkowski , samt hans familj och omedelbara omgivning. Romanen, som baserar sig på dokument och forskning kring gettot i Lodz, begränsar synfältet till just dessa människor, och undersöker deras handlanden och tankar. Den nazistiska regimen och dess hantlangare ser vi bara i förbifarten.

Efter avslutat värv känner jag ett stort förakt för Sem-Sandbergs bok. Problemet är inte min rätt, Europas judars rätt, att i all evighet klä oss i offrets randiga pyjamas. Problemet är  den lätthet med vilken ansvaret för lidandet i gettot flyttas över från de Nazistiska bödlarna till de judiska invånarna i gettot. Rumkowski, som var ett kräk och ett svin, gasades i Auschwitz tillsammans med alla andra judar. En del nazister ställdes till svars för sina gärningar, de flesta kom undan med blotta rodnanden. De tyska industrimän som under ett antal år profiterade på gettots slavarbetare försvann, mätta och belåtna. Det är dem en bok om gettot i Lodz borde hängt ut.

Annonser

3 svar to “Att krama oförrätter som en snuttefilt”

  1. Duritzan augusti 2, 2010 den 9:00 e m #

    Claes Andersson har skrivit en dikt just om hur människor kan förvridasi:TILLSTÅND 12Att göra en människa galen är lätt.Tag ifrån honom allt.Titta så konstigt han bär sig åt.

  2. frekar06 augusti 5, 2010 den 6:22 e m #

    Bra skrivet som vanligt. /Frekar06

  3. henry augusti 11, 2010 den 9:51 e m #

    Tack.Har boken. Legat på mitt skrivbord ett tag…sneglat åt den men inte riktigt orkat lyfta upp den – nu tänker jag!henry

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: