Spegel, spegel på väggen där

3 Sep

Det finns så mycket att skriva om, fredssamtalen som öppnas i Washington idag, de senaste terrordåden i Israel, min dotters skolresa till Polen, för att bara nämna några få. Men de kommande inläggen ska inte handla om sånt, utan om religion.

Vi har haft en enormt varm sommar, den varmaste sen man började mäta temperaturerna här i Israel . Om Guinness hade utropat kategorin världsrekord i  svett, hade vi legat bra till. Först de senaste kvällarna har det blivit något svalare och man kan ana att det går mot höst. Och hösten betyder att de stora judiska helgdagarna annalkas. Om knappt en vecka infaller det judiska nyåret, Rosh Hashana. Under helgens två dagar, och efterföljande shabbat, blir det många timmar i synagogan och många festmåltider, både hemma och borta. Under året jonglerar jag gäster och måltider i huvudet, men på Rosh Hashana blir det så komplicerat att jag får ta till papper och penna för att få ordning på vem som äter vad, var och när.

Jag har varit med på två föredrag/samtal om Ramadan de senaste två veckorna. Nej jag har inte övergått till Islam. Båda föredragshållarna,  Abed Asalam Nashar och Ali Qleibo, talade om den heliga muslimska månadens teologiska betydelse och om hur Ramadans firande då och nu. De teologiska likheterna mellan Ramadan och de judiska hösthelgerna Rosh Hashana och Jom Kippur  är slående. I båda fallen handlar det om högtider där individen ges tillfälle att särskåda sitt inre, en slags inventarium av det gångna året, inför bokslutet i själens lagerlokaler. Om man inte vet vad man har på hyllorna, så kan man inte leda nästa års verksamhet.

I båda religionerna använder man sig av verktygen bön och fasta. Jag vet inte tillräckligt om bönens roll inom Islam för att jämföra, men inom judendomen så har bönen två aspekter, den är dels en checklista som man läser igenom och prickar av, samma för alla, och dels individens personliga arbetslust, viljan att lägga den andliga manken till, ta texten på allvar och göra bra ifrån sig. Bönen, inom judendomen, är till för människorna. En allsmäktig gud behöver inte ofullkomliga människors ord. Men för den beende, och jag tror inte man behöver vara troende för att be, kan bönen beröra på olika sätt. Det ligger något optimistiskt i att be, en förhoppning om att världen kan bli bättre. Bön är disciplin, man skulle kunna lösa sudoku istället. Bön är tradition och ofta mycket vacker poesi och musik. Bön är ödmjukhet, att erkänna att man inte alltid vet allting bäst själv. När man ber är man tyst, bön utesluter babbel. 

Förutom bönen är en annan gemensam nämnare som sagt fastan. Ramadan är en fastemånad, då strikta muslimer inte äter eller  dricker från soluppgång till solnedgång. Hos judar fastar man bara en dag, på Försoningsdagen Jom Kippur, men då avstår man från mat och dryck under ett dygn. Fastan är inte avsedd som straff eller späkning, utan man fastar för att koncentrera sig på det som är viktigt, utan att ödsla tid på vardagslivets tjafs. Nu, som vuxen upplever jag att det inte är en så stor grej att avstå från mat en dag, samtidigt som man får sig en tankeställare när man känner hur svag man blir efter bara 24 hungriga timmar. Osökt söker sig tanken till andra platser och andra tider där kylskåpet inte alltid var en aldrig sinande brunn.

Det finns stora likheter mellan judendom och islam, och även kristendomen, för den delen. Men det finns även stora skillnader. Men religioner är formbara, inom alla de tre monoteistiska religionerna finns olika strömmningar, som tolkar religionernas budskap på vitt skilda sätt. Liksom skönhet, existerar religionen i betraktarens ögon. Vi kan föredra att se likheterna eller skilnaderna, vi kan söka mening och kunskap genom traditioner, eller förkasta dem som gammalt skrock.

Som Abed Asalam Nashar sa i sitt samtal, så är Ramadan en spegel. Som individ håller man upp den framför ansiktet och ser om man är nöjd med sin reflektion. Religion kan också vara en spegel där man kan kolla hur man ser ut i fejset, och om man har ögonen med sig kan man passa på att räta till det som hamnat fel.

Annonser

Ett svar to “Spegel, spegel på väggen där”

  1. Anna november 12, 2010 den 9:20 e m #

    Var ett tag sen jag var inne här och läste får jag erkänna. Detta inlägg var alldeles utmärkt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: