Om olika filter

24 Okt

Vi är så bra på att anpassa vår värld efter egna behov.

När ett barn säger ˝Jag vill ha en cykel, alla andra barn i min klass har en cykel˝ så syftar barnet givetvis på de barn i klassen som äger en cykel. Om det finns några arma stackare, t.ex. hälften av klassen, som är cykellösa, så trollar hjärnan bort dem.

För något år sedan, på ett flyg på väg till Sverige,  satt jag brevid en trevlig kille. Jag vet inte hur det kom sig, men av någon anledning började vi tala om Israel och hur Mellanösternsituationen reflekteras i svensk press. Det är inte helt omöjligt att jag uttryckte en viss frustrering i ämnet och att jag påpekade att jag blir fullkomligt vansinnig av att läsa hur Israel för det allra mesta utmålas i Sverige, utan att israelfantaster som jag har någon möjlighet att beskriva att det faktiskt finns en annan verklighet också. Min nya BFF lyssnade tålmodigt, kanske p.g.a. att han inte hade mycket val emedan han satt fastspänd i ett trångt flygsäte. Det var i alla fall denne kille som föreslog att jag skulle starta en blogg för att få ventilera lite. I samband med att jag, för ett år sedan, började skriva, skickade jag honom ett tackmail. Trevlig som han var, skickade han mig ett trevligt svar, där han bl.a. varnade emot att ta illa upp om man får kommentarer från folk som har andra filter än de egna. Jag gillar det uttrycket, att ha olika filter.

Idag körde jag förbi Noam och Aviva Shalits tält som står utanför premiärministerns officiella bostad. Genom bilfönstret såg jag hur de båda satt runt ett stort picknickbord, inbegripna i ett samtal med en grupp aktivister. Det är så nära från körbanan till tältet att man tydligt kan se hur de båda föräldrarna åldrats på de senaste åren, sen deras ansikten blev en del av den israeliska vardagen.

Sen juni månad bor den kidnappade soldaten Gilad Shalits föräldrar på en trottoar i centrala Jerusalem. Än så länge är det varmt, det kommer nog bli betydligt svårare att sova där i vinter. Men föräldrarna har lovat att inte flytta hem förrän deras son friges. Runt om tältet, på husväggar och staket, hänger handmålade banér och plakat med uppmuntrande slogans. På dagen sitter föräldrarna och talar med grupper, journalister, eller vanligt folk som kommer förbi för att stödja dem i deras kamp. Staden har satt upp en rad bajsamajor några meter bort. Det är inte mycket annat man kan göra för familjen Shalit.

Med plågsam regelbundenhet börjar rykten gå om att de hemliga förhandlingarna med Hamas återupptagits, om att den tyske förhandlingschefen befinner sig i Gaza, om att man kan vänta sig ett snart genombrott i förhandlingarna om fångutväxlingen. Då kommer en massa journalister förbi och frågar föräldrarna om de blivit informerade om den nya utvecklingen, vad de tycker, och andra floskler.

Men man kan även åka förbi familjen Shalits tält, utan att se det. Om man har andra filter kan man filtrera bort sånt som inte passar i ens världsbild. Om man slår ˝sök˝ för Gilad Shalit på de stora svenska dagstidningarna så verkar det inte som någon av deras utsända reportrar har sökt upp familjen Shalit på deras trottoar. Frågan om Gilad Shalit passar inte in i svensk journalistisk konsensus. Om Shalit hålls fången av Hamas i strid med alla internationella konventioner så måste man kanske vara kritisk mot Hamas eller ställa krav på civiliserade regeringar att begära hans frigivning. Då är det lättare att filtrera bort det man inte vill se. Som t.ex. Aviva och Noam Shalit.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: