Funderingar runt ettårsdagen

9 Nov

Grattis på ettårsdagen, lilla bloggen.

Det har gått lite drygt ett år sen jag startade bloggen. Jag missade själva bemärkelsedagen, men man kan väl fira lite i efterskott. Det är viktigt att fira, att spika fast sina speciella ögonblick på livets anslagstavla så att man inte bara kör på i hundra knutar och ser livet passera förbi som ett suddigt, enhanda virrvarr.

Det här första året har varit väldigt spännande och lärorikt. Det är berikande att slå upp diverse detaljer. Alltid lär man sig något nytt, och ofta hittar jag spännande och intressant information som jag egentligen inte var ute efter. Nätet är en fantastisk tillgång även om man måste vara försiktig och verifiera ganska mycket. Som utlandssvensk upplever jag att jag har återfått kontakten med mitt modersmål, det är en utmaning att skriva på ett språk som jag annars knappast använder över Tottenivå.

Att döma av kommentarer och räkneverk så finns det ganska många, ibland 300 pers om dagen, som vill ta del av min synvinkel. När jag är bråkig och aggressiv eller raljant går räkneverket sig varmt. Ju mer uttalad min kärlek till Israel är i en post, desto fler tummar får jag.

Men allt är inte idylliskt i bloggriket. När jag skriver tittar jag ofta in på andra AB bloggar, och det är inte alltid angenämt. Avsikten med min blogg är ju att berätta om mitt vardagsliv och därigenom presentera en mer nyanserad och sanningsenlig bild av Israel. Mer än någonsin känner jag att det behövs. Under mina uttflykter bland bloggarna har jag blivit alltmert övertygad om att det i vissa läger finns en grundmurad svensk antisemitism. Jag pratar här inte om vad som eventuellt försiggår i en del invandrarkretsar, utan om två typer av tvättäkta judehat.

Den ena sorten är de som tenderar att ta till invektiv, och gärna återanvänder teman från Adolfs tid. Och de vet alltid vem som har judiskt blod och så gillar de konspirationsteorier. Jag upplever dem ofta som lite löjliga och pinsamma, men jag skulle kanske tänka om, om jag var ensam med ett gäng såna på tunnelbanan. Men de är i alla fall ärliga nog att inte sticka under stol med att de helt enkelt inte tycker om judar.

Den andra sorten inser nog inte själva att de är judehatare. De kallar sig antisionister eller ibland pro-palestinier. (Det finns givetvis även en legitim form av pro-palestinier som verkligen har palestiniernas bästa om hjärtat) Två fenomen får mig att tycka att detta bara är en annan form av klassiska antisemitism. Det första är den enorma entusiasm med vilken den här typen formligen kastar sig över användbara anti-israeliska incidenter. Ofta får jag känslan av att de t.ex önskar att en israelisk attack mot Hamasbaser i Gaza ska skörda så många offer som möjligt, helst civila och ännu hellre barn, för att kunna använda detta som ammunition mot Israel. Det vill säga att palestinierna i sig inte är viktiga, med mindre än att de gör sig användbara som bevis mot Israel. Den andra anledningen att jag upplever anti-Israel kämparna som vanliga antisemiter är att de sällan skiljer på judar, israeler och den israeliska regeringen. I samma andetag som antisionisterna kräver att palestinierna inte ska utsättas för kollektiv bestraffning, buntar de ihop Israels hela judiska befolkning med den politiska ledningen och kastar som bonus in resten av världens judar som ansvariga för det som händer i Israel (Talking to you, Illmar).

Under den senaste tiden har jag kommit av mig lite med bloggandet, men nu när det verkar som hösten är här så ska jag försöka sätta mig framför datorn mer regelbundet, dels för att skriva, och dels för att då och då ge mig ut på pejling i vinterlandskapet.

Annonser

6 svar to “Funderingar runt ettårsdagen”

  1. Törnråza november 9, 2010 den 11:11 e m #

    Grattis på ettårsdagen! : = )

  2. Kristina november 10, 2010 den 9:03 f m #

    Grattis från en annan utlandssvenska! Bra att du vill fortsätta, stort tack!Kristina

  3. Noomi Berlinger-Stahl november 10, 2010 den 7:49 e m #

    Tack, tjejer, jag fortsätter att knåpa.

  4. Maria de Suède november 13, 2010 den 7:57 e m #

    Grattis fràn Paris !!!Fast snart fyller jag àr och vi har varit pà bloggen i ungefär lika làng tid… Har börjat tröttna pà en viss herr Parfalk… Först är jag en fransk ”frog”, nu kallade han mig tydligen rikt patrask med Kosher… Ja ja… Vissa ska man ej bry sig om… Vissa dàrar finns det allt… Vad blir det nästa gàng ”Halal”? ”halikoum salam” svarar jag dà… Kan endast artighetsfraser pà arabiska… ”Salam” härstammar det fràn ”Shalom”? Trevlig helg…

  5. Noomi Berlinger-Stahl november 13, 2010 den 9:37 e m #

    @mariaNej, man måste nog ignorera en del knäppgökar, om de är för långt gågna är det ingen mening att diskutera. Visst kommer salam och shalom från samma rot, liksom väldigt mycket i de semitiska språken.Min helg är redan över, arbetsveckan börjar på söndagar…

  6. frekar06 november 16, 2010 den 8:33 e m #

    Det är viktigt att man håller isär begreppen som jag ser det när man diskuterar Israel och egentligen hela Mellanöstern konflikten. För det första måste man skilja mellan den israeliska befolkningen och den israeliska regeringen. Det är den israeliska regeringen som ska ta ansvar för sin politik, inte den israeliska befolkningen eller judar runt om i världen. Man ska heller inte använda begreppet antisemitism som en samlingsbeteckning på all kritik mot Israel. Det är lite tråkigt att man varje gång man kritiserar Israels politik ska bli kallad antisemit. En lite mer seriös debatt än så borde vi trots allt kunna föra i Sverige. Dessutom är risken att man helt utarmar begreppet antisemitism om man använder det för ofta utan fog. När det gäller kollektiv bestraffning så är det helt oacceptabelt oavsett om det drabbar judar, muslimer, kristna osv. Det är förbjudet i Genévekonventionen. Det måste bli ett slut på användandet av våld både från Israels och från Hamas, andra dylika organisationer och från Västbanken. Jag vill ha en tvåstats lösning i Mellanöstern och sen att Israel och Syrien kommer till en freds överenskommelse.För att det ska fungera så vill jag se internationell trupp på Golanhöjderna så att varken Syrien eller Israel på något sätt kan använda Golanhöjderna för att attackera den andra parten. Det riktigt stora problemet med en tvåstats lösning är vad som ska hända med Östra Jerusalem. Jag har en känsla av att varken judar, palestinier eller kristna frivilligt vill lämna Östra Jerusalem eftersom de har sina heliga platser där. Exakt hur detta ska lösas vet jag inte. Men en sak är i alla fall säker. Det här med Östra Jerusalem är en av dom absolut svåraste frågorna som måste lösas för att kunna lösa Mellanöstern konflikten. Ha det gott! /Frekar06

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: