Stackars Pricken

15 Nov

Bland mina mest älskade barnböcker finns en som heter Pricken, av Margret Rey. Boken handlar om en kaninfamilj med nio nya kaninungar. Alla barnen liknar sin mamma, vita med röda ögon, utom en kaninunge, Pricken, som är prickig med blå ögon. Uppviglad av en hjärtlös moster beslutar Mamma Kanin att inte ta med sig Pricken, när familjen går på en första visit till morfar. Morfar kanske skulle komma att ta illa vid sig av att se ett avvikande barnbarn, och för att inte såra hans känslor får Pricken stanna hemma. Förtvivlad över att ha blivit övergiven rymmer Pricken till skogs, där han träffar en annan kaninfamilj. Hos skogskaninerna är allt precis tvärtom, de har bruna prickar, blå ögon och en snövit lillasyster som inte får vara med.

Om och om igen fick min mamma läsa om Pricken för mig. Scenen, när alla kaniner, vita och prickiga förenas,  var ett triumfens ögonblick. En mening från boken om Pricken finns inpräntad i mitt hjärta

Men jag tycker om Lill-Vit, det har jag alltid gjort, avbröt en av kaninungarna. Jag trodde bara att alla ni andra…..˝

pricken.JPG

Det var det jag hade tänkt att skriva om. Om hur vi anpassar oss efter vår omgivning, kompromissar med våra övertygelser och åsikter för att passa in i ett social sammanhang.

Men sen tog historien en annan vändning. Jag slog upp författaren och illustratören till Pricken, Margret och H.A. Rey, som även skrivit serien om Nicke Nyfiken och andra barnböcker.

Paret Rey, visar det sig, är båda tyskfödda judar som under oerhört dramatiska förhållanden flydde kors och tvärs runt globen undan Nazismen. Med endast kläderna de bar, och manuskriptet till den första Nyfikne Nicke boken i en väska, flydde de Paris på hemgjorda cyklar, endast timmar innan de tyska trupperna invaderade. Det är lätt att föreställa sig flykten mot södra Frankrike och friheten, om man har läst Irene Nemirovski’s fantastiska beskrivning av sin egen flykt från Paris i Suite Francaise.

Efter att ha mellanlandat i Portugal och Brazilien kom paret till USA, där de äntligen kunde andas ut. Boken om Pricken gavs ut 1941, mitt under brinnande världskrig. Jag måste ha hört och läst historien om Pricken hundratals gånger. Det svider alltid i själen när man ser den ensamme Pricken som inte förstår varför just han pekats ut för särbehandling. Som liten upplevde jag detta som en enorm orättvisa. Det var väl inte Prickens fel att han var prickig? Pricken tar en jätteflaska med fläckbortagningsmedel och försöker förgäves ta bort sina prickar. Men, som vi vet, så går prickarna aldrig ur.

Att inse att boken skrivits under Andra Världskriget av judar som själv flytt sin hemkontinent gör mig än mer förtvivlad. Stackars Pricken.

pricken 1.JPG

Annonser

Ett svar to “Stackars Pricken”

  1. ulrika november 16, 2010 den 10:28 f m #

    Jag älskar ocksâ pricken, har den hemma till mina egna barn. nu känns den pâ nâgot vis ännu mer speciell…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: