Mitt hemliga liv

28 Nov

En stor del av min tid och energi ägnar jag åt min församling, Yedidya. Igår avgick jag officiellt som ordförande, efter tre års verksamhet. Det har varit spännande, berikande, intressant och ganska jobbigt.

Först några ord om församlingen. Yedidya grundades för trettio år sedan av en grupp engelsktalande invandrare som inte helt fann sig tillrätta i existerande ortodoxa judiska synagogor. Om man är ortodox, betyder det att man lever enligt den traditionella judiska lagen. Inte istället för den vanliga lagen, utan som tillägg till den. Jag ska inte gå in på vad den judiska lagen handlar om, för då kommer vi aldrig någon vart. Det sparar vi till en annan gång.

Gruppen som grundade Yedidya är en utpräglad produkt av hippierörelsen. En av mina vänner brukar driva lite med grundarnas klädstil, eller brist därpå, och mumla ˝jag trodde sextiotalet var över˝. Men helt över är det lyckligtvis ännu inte. Vår synagoga var den första utpräglat ortodoxa-feministiska synagogan i Israel, kanske i världen. Förutom ambitionen att i största möjliga mån inkludera kvinnor i det religiösa livet, var grundarna aktiva politiskt och socialt. När vi för ett antal år sedan byggde en egen byggnad (usch, så borgerligt) anpassades den inte bara helt för rörelsehindrade, utan det var även viktigt att ha en huvudingång för alla, både de som går och de som är rullstolsbundna. Politiskt är många medlemmar aktiva på vänsterkanten. Det leder till mycket diskussioner, men om inte annat är det rackarns uppfriskande. Vänster och religion brukar ju inte gå hand i hand, men hos oss är det många som ser sin humanistiska ståndpunkt som ett uttryck för sin religiösa tro. Att respektera alla varelser gud har skapat är som bekant inte alltid ett självklart val i religiösa kretsar.

Jag går till synagogan varje fredag kväll och lördag morgon. På lördagen, vår sabbat, läser man ett stycke ur Toran högt. Styckena är uppdelade så att man på ett år läser igen hela Toran (fem Moseböcker). Jag har hört dessa veckoportioner läsas varje vecka, i stort sett i hela mitt liv. Och varje gång hör jag någonting nytt, detaljer jag inte lagt märke till tidigare, nya sätt att förstå samma text. Liksom i andra bra skönlitterära texter kan man lätt känna igen sig. De konflikter och dilemman som var aktuella för våra anfäder, syskonrivalitet, arvstvister, sökandet efter ett sammanhang, m.m., m.m. är inte annorlunda idag än de var för tusentals år sedan. Josef berättar för sin familj att han drömt att han är solen och de är stjärnorna som bugar sig inför honom. Det svider i själen när man vet hur Josefs skryt kommer att få bröderna att bli så arga på honom att de kastar honom i en brunn. Var tyst, Josef, säger jag i mitt stilla sinne. OK, du har dina visioner, men du borde ha tillräckligt med självbevarelsedrift att hålla snattran! Eller tänk åtminstone på din pappa, Jakob, som i många år kommer att leva förkrossad i tron att du är död.

Innan Toraläsningen predikar någon av församlingsmedlemmarna kring texten. Igår läste vi om Josef som satt i Faraos fängelse. Han ombads av två av sina medfångar att tyda deras drömmar. För den ene, vinministern, förutspåddes att han skulle slippa ur fängelset och få tillbaka sin position som förste vinskänk. Den andre, brödministern, däremot, spåddes en snar avrättning. Och precis så utföll det också, enligt texten. Dovi, som predikade igår, förklarade att båda ministrarna använder exakt samma mall för att beskriva sina drömmar för Josef, trots att ordningsföljden i drömsekvenserna inte är desamma. Meningen med att läsa om texten är just att analysera den för leta efter en djupare innebörd. Skillnaderna i just den här texten, förklarade Dovi, visar att brödministern själv har förstått innebörden i sin dröm. Hans vision av fåglar som hackar på hans limpor är glasklar, han kommer snart att få ett bittert slut. Men i ett sista försök att undvika det oundvikliga gör han en litterär omskrivning, och presenterar drömtydaren Josef med en förskönad version av sin dröm. Vilket måste vara helt rätt, eftersom det passar precis med min förra blogg, där jag hävdar att vi anammar det som förefaller oss mest fördelaktigt, inte nödvändigtvis det som är mest med sanningen överensstämmande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: