Två stater – ingen lösning!

28 Dec

Vi i Israel är inte bra på att planera! Vi är däremot påhittiga som attan och fenomenala på att improvisera. Efter att ha levt som rättslös minoritet i diasporan i två tusen år, men även under inflytande av den inte särskilt lutheranska omgivningen, tar vi lite lätt på det där med att tänka igenom detaljerna i förväg. Men man behöver ju för den sakens skull inte vara helt pantad.

Om det i framtiden visar sig att jag hade fel i mina domedags-profetior kan jag gärna äta upp, inte bara en hatt, utan en hel hattaffär. Med fasanfjädrar och allt. Men om jag har rätt så är risken överhängande att det är vi som blir uppätna.

Den palestinska ledningen har just satt igång en omfattande offensiv för att få världen att erkänna Palestina som stat, med eller utan Israels godkännande. Flera sydamerikanska stater har redan erkänt en Palestinsk stat inom 1967 års gränser. De skandinaviska länderna står nu i tur för att få bli gudfäder. Om detta blir verklighet, och det tror jag inte är omöjligt, blir konsekvenserna ödesdigra för oss alla. Visst vore det härligt om det kunde finnas en självständig, funktionell palestinsk stat vid sidan om Israel, men är det realistiskt, utan en överenskommelse mellan parterna?

1. Israels rätt att existera.

En palestinsk stat kan i nuläget omöjligt leva i fred, sida vid sida med Israel. Fyra generationer palestinier har fostrats på tesen att Israel lycka är deras olycka. 1947 bestämmde FN att dela det brittiska mandatområdet i en judisk och en arabisk del. Ledningen för den judiska bosättningen i dåvarande Palestina accepterade. Arabligan förkastade delningen och öppnade omedelbart krig mot Israel. Ingenting har ändrats sen dess. Israels insisterade under förhandlingarna i höstas på att, som en del av en framtida överenskommelse, erkännas som en judisk och demokratisk stat. Palestinierna svarade att det kravet är oacceptabelt och rasistiskt. Det den israeliska sidan ville höra var att palestinierna nu, till skillnad från 1947, förlikat sig med en judisk stats närvaro i mellanöstern.

Om en Palestinsk stat skulle uppstå imorgon kommer det hat man gött i 60 år antingen vändas mot Israel eller blossa upp mellan falangerna i den nya staten. Innan en palestinsk stat kan etableras måste palestinierna acceptera, inte bara att Israel existerar, utan även att vi har rätt, moraliskt och enligt internationell lag, att finnas.

2. Flyktingfrågan

1948, under självständighetskriget, lämnade upp till 750,000 araber Israel (siffrorna varierar, men det är maxantalet). En del flydde undan striderna, en del förvisades av den israeliska armén, en del uppmanades av den arabiska ledningen att tillfälligt lämna landet. Till skillnad från samtliga andra flyktingbefolkningar i världen, räknas i de palestinska flyktingarnas fall även deras avkomman som flyktingar. Det finns nu enligt dem själva 7.5 miljoner palestinska flyktingar.

Under de första åren av den judiska statens existens flydde 850,000 judar till Israel från sina tidigare arabiska hemländer. De flydde pogromer, mord, våldtäkter, arrest, trakasserier och antijudisk lagstiftning. Ingen av dem har kompenserats för sina umbäranden eller den egendom de tvingades lämna bakom sig.

Här är den besvärliga delen. Palestinierna kräver som ett absolut och oomruckeligt krav, att de 7.5 miljonerna flyktingar, ska ha rätt att flytta tillbaka till Israel. Inte till den nya Palestinska staten. Till Israel, som med sina nuvarande 7 miljoner invånare redan är ett av världens mest tätbebyggda områden. Om man bortser från den logistiska sidan, vem vill försöka sig på en gissning hur länge judar kommer kunna finna en fristad i Israel, om det istället för dagens 80% judar och 20% araber, istället blir drygt 70% palestinier och knappt 30% judar, I DEN JUDISKA HÄLFTEN AV TVÅSTATSLÖSNINGEN. I den palestinska delen ska det inte bo några judar/israeler alls, enligt den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. Under en tur i Ramallah förra veckan deklarerarade han bl.a. att “Vi kan fortsätta jobba för en fredslösning byggd på internationella resolutioner, Vägkartan och 1967 års gränser, men när en palestinsk stat grundas kommer den att vara tömd på all israelisk närvaro..”

Den vettiga lösningen vore ju att de palestinska flyktingarna, eller deras avkomma, ska kunna flytta till den nya palestinska staten. Och integreras där på samma sätt som Israel tacksamt tog emot de judar som kom från arabländerna.

Av dessa två huvudskäl, och ganska många andra, kan ett ensidigt utropande av en palestinsk stat, utan föregående förhandlingar och en bindande fredsöverenskommelse, inte betyda annat än en enstatslösning, där Israel suddas bort från kartan, inte enbart i Palestinska läroböcker, utan även de facto.

Annonser

3 svar to “Två stater – ingen lösning!”

  1. Dina december 28, 2010 den 6:25 e m #

    Jo, två stater är nog lösningen, men inte som palestinierna vill ha det för tillfället.Erkänn Israels existensberättigande och jag kan slå vad om att t o m Liberman välkomnar en palestinsk stat…

  2. ThomasWu december 30, 2010 den 7:33 f m #

    Intressant analys! Mycket nytt för mig.Det är en komplex situation – inte alls så enkel som många vill ha den.

  3. Maria de Suède december 30, 2010 den 10:52 e m #

    Vem har pàstàtt at det är enkelt? Människan är en komplex varelse och som komplicerar saker… Med en ömsesidig respekt sà hade det varit lätt att finna en varaktig lösning i mànga av världens konflikter… Men tyvärr, det kommer alltid att finnas konflikter.Är det inte religion, sà är det nàgot annat… Men iaf, Gott nytt àr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: