Om val och sperma (snusksökare göre sig ej besvär)

10 Jan

Min väninna hör inte sin biologiska klocka ticka, hon hör vid det här laget ett öronbedövande alarm. Nyligen gick hon till läkaren p.g.a. lite vajsing med rörmokeriet, och då sa tantpetaren till henne att detta är början till slutet på hennes fruktbarhet.

Min kompis har tagit det lite lugnt i livet. Hon har just börjat plugga igen, hon funderar på vad hon ska bli när hon blir stor, hon går ut på blind-dates med allt mer misslyckade typer. Men fram till samtalet hos gynekologen har hon alltid känt att det är gott om tid. Och nu plötsligt är det hysteriskt bråttom. Hon har visserligen skjutit saker på framtiden, men aldrig tänkt igenom att det plötsligt en dag kan vara för sent.

Vi i Israel lever i ett mer konservativt samhälle. Man och barn är en kulturell norm. Eller i alla fall barn, på senare år. Det har blivit allt vanligare att skaffa barn ensam, när valet står mellan det, och inga barn alls. I min kompis fall tror jag inte det är yttre press som gör att hon gärna vill ha barn. Det kommer inte att bli lätt för henne att förklara sitt val för sin familj. Men, säger hon, även om de kommer att argumentera och ifrågasätta så kommer de att acceptera mitt beslut, till sist. Mer än acceptera, hon är säker på att hon kommer att få praktiskt och känslomässigt stöd från familjen. Men tills vidare vet de ingenting.

Ibland får man tillfälle att få en glimt av en annan värld, utan att resa till exotiska platser. En annan kompis till mig var i många år djurskötare på Jerusalems djurpark. Ibland fick vi komma med henne bakom kulisserna, t.ex. där personalen står när de ska locka in aporna i apburarna. På nära håll är de stora aporna skrämmande, även om man har ett galler mellan dem och sig. Flera gånger fick vi gå in i pingvinernas hemliga värld och hålla i små tjocka pingvinbebisar. Det var alldeles underbart.

Igår gick vi till spermabanken på Hadassa Sjukhuset. Åh vad det var kul. Bankdirektören, en livlig och entusiastisk kvinna, hade ett långt samtal med min väninna om hur det går till, om sekretess, om vem –i allmänna drag- sperman kommer ifrån, om hur man väljer, om hälsokontroller, om genetik och estetik. Man behöver, till exempel inte vara snygg för att bli spermadonator, men man kan inte se konstig ut. Om man har jättestora, utstående öron får man gå hem med oförättat värv. Efter hela genomgången drog chefen fram en tjock pärm och började bläddra. Varje blad i spermpärmen representerar en donator. Där finns information om donatorns längd, ögon och hårfärg, ursprung, yrke, hobbies, personlighet. Och så får man välja. Min väninna var helt överväldigad. Hon är ännu inte beredd att bestämma. Detta trots att chefen för spermabanken hade en tydlig favorit, en kille som förutom att vara ståtlig och akademiker donerar av altruistiska skäl, inte för att få betalt. What a guy!

Spermabanken är en sjukhusavdelning som alla andra. Det luktar disinfektionsmedel, runt väggarna står medicinsk utrustning och chefen bär vit rock. På vägen ut från sjukhusavdelningen finns en stor anslagstavla med foton. Alldeles riktigt, de livs levande resultaten. Jag ryser av glädje vid tanken på att min kompis kanske kan hänga ett foto på sin baby där, om något år. Det är lång väg dit, men bevisligen är det möjligt.

Annonser

7 svar to “Om val och sperma (snusksökare göre sig ej besvär)”

  1. Hanna Montana januari 10, 2011 den 12:59 e m #

    Coolt med en reell inblick i spermabanken 🙂

  2. Noomi Berlinger-Stahl januari 10, 2011 den 1:08 e m #

    Jag tyckte det var så himla fascinerande, så jag frågade en massa frågor av bara farten, medan min kompis satt och bet på naglarna.

  3. anna januari 10, 2011 den 4:09 e m #

    Det är så fantastiskt med Israel! Mer religiöst och konservativt men samtidigt mer liberalt än Sverige där man som ensamstående inte kan gå till en spermabank…

  4. Noomi Berlinger-Stahl januari 10, 2011 den 4:35 e m #

    Jag känner ensamstående kvinnor som kommer hit från Sverige för att få hjälp av banken.

  5. imse januari 11, 2011 den 12:49 e m #

    En fantastisk möjlighet!

  6. ulrika januari 12, 2011 den 6:59 f m #

    vad häftigt! Det är sâ lätt att döma och tycka situationer är konstiga bara föra tt man själv befinner sig lâng bort ifrân dem. En av mina närmsta väninnor är i fasen spermabank. Jag önskar jag hade kunnat följa med henne ocksâ men hon bor alldeles för lângt borta. Jag hoppas innerligt att din väninna snart stâtar med putmage!

  7. Noomi Berlinger-Stahl januari 12, 2011 den 4:49 e m #

    Tack, vi håller tummarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: