Olidlig spänning?

19 Jan

Om någon får för sig att ifrågasätta mitt val av bostad (mitt i Jerusalem) så kan jag alltid köra med argumentet att vi i alla fall aldrig har tråkigt. Visst får man vara med om en del som man nog hade missat om man bott kvar i Stockholms förorter. En del av spänningen är självförvållad, men lång ifrån allt.

Ett praktexempel på sånt som vållar spänning, utan att Israel ens haft en fingertopp med i spelet, är det spända läget vid vår norra gräns. För ögonblicket känns det som det kan hetta till där när som helst.

För sex år sedan mördades Rafic Hariri, Libanons f.d. premiärminister. Okända motståndare detonerade 1000 kilo sprängämnen framför hans bil. Efter åratal av spekulationer och anklagelser, väntas i dagarna en FN-rapport om vem som ligger bakom mordet. Som det ser ut, kommer den internationella FN tribunalen med största sannolikhet peka ut Hizbolla och dess ledare som ansvariga. Om det händer, är det troligt, t.o.m.logiskt, att de kan få lust att släppa en brakare hos oss i Israel.

I förra veckan orsakade Hizbollas representanter i den libanesiska samlingsregeringen dess fall, när de plötsligt avgick. Det ledde till att Libanons nuvarande premiärminister Saad Hariri, Rafic Hariris son, tvingades avgå från sin post. Om Hizbolla, den beväpnade, Iranstödda, fundamentalistiskt islamska organisationen, behöver ytterligare en avledande manöver efter förra veckans politiska utspel, så kan det vara läge för dem att provocera fram något militärt och högljudt vid gränsen mot Israel. Missa inte den spännande fortsättningen!

Och nu ett exempel på spänning som var helt självförvållad. Hur mycket spänning kan man få in runt ett middagsbord en vanlig fredagskväll? I helgen hade vi (jag), förutom våra sex familjemedlemmar bjudit mina föräldrar, svärmor, en av dotrarnas kompis, en ung arabisk man och hans tyska fästmö. Det blev väldigt trevligt, tycker jag, men man fick ju vara lite diplomatisk. Och nu talar jag inte om att hålla sig väl med svärmor. Gästerna, som är bekanta med kompisen, ville komma och se en judisk sabbat. Kompisen ville inte fråga sina föräldrar som är lite mer konservativt lagda, så med vår välsignelse förlade hon studiebesöket till oss.

Pippi Långstrump har en mamma som är ängel och en pappa som är negerkung. Min mamma var snäll som en ängel vid middagen, men jag borde kanske ha tänkt på att hon har svårt för tyskar. För en del av Förintelsens överlevande är det nog så att man får acceptera att de inte kommer över sin aversion mot tyskar. Inget personligt, men tyskarna var under den perioden så systematiska och idoga att det nu är svårt att att bortse från den perioden, även om de är middagsgäster. Ibrahim, den unge palestinske mannen, var mycket trevlig och öppen. Jag tyckte att han handskades föredömligt med situationen. Han frågade en massa frågor om judisk religion och bruk, men undvek att gå in på det som är svårt för oss alla. Vi som var på hemmaplan var också ganska justa, och körde inte med gliringar om terrorister eller dylikt. Jag hade också stor lust att säga till Ibrahim att hans flickvän visserligen är söt men alldeles för ung för att binda sig. Så blev det lite spänning till, när jag fick anstränga mig att hålla tand för tunga och inte ge Ibrahim goda råd om äktenskap. Det kanske kan vänta tills vi träffas näst gång. Fortsättning följer.

Annonser

2 svar to “Olidlig spänning?”

  1. frekar06 januari 20, 2011 den 1:25 e m #

    Det som också ska bli intressant att se är hur Rysslands tydliga åsikt häromdagen kring att man fortsatt står bakom en Palestinsk stat kommer påverka den här konflikten. På kort sikt tror jag inte det kommer påverka, däremot kan det ha stor betydelse på längre sikt om det kommer igång freds förhandlingar igen. Då har vi USA på Israels sida och Ryssland på Palestinas sida. Den tredje stora aktören, nämligen EU, verkar för närvarande mer eller mindre förvirrade i frågan. Därifrån har det kommit väldigt blandade utspel i frågan. Jag börjar undra om det inte hade varit enklare att förhandla fram en lösning på den här konflikten om Israel och Palestina fick förhandla fram den lösningen själva istället för att diverse olika länder ska lägga sig i en massa. För i slutändan måste det ju vara parterna i konflikten som förhandlar fram en lösning som är acceptabel för båda parter. Frekar06

  2. Carita Liljendahl januari 22, 2011 den 12:55 e m #

    Spännande liv du har där borta! Intressant läsning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: