Lasse, Lasse liten

17 Feb

Hur fattar vi beslut om vad vi ska göra? Hur fattar vi beslut om vad vi ska tycka? Hur rationella är vi människor i själva verket, och i vilken utsträckning tyglas vi av grupptryck, önsketänkande och lättja?

När jag var liten, var världen stor. Nu är jag stor, och världen är ganska liten. När världen var stor, och andra länder upplevdes som avlägsna, kunde Astrid Lindgren skriva att Pippis pappa var negerkung och i Egypten ljuger man från morgon till kväll. Egypten var lika avlägset som månen och det verkade inte vara någon överhängande risk att egyptierna skulle bli förolämpade.

När egyptiska talesmän nyligen anklagade Israel för att ligga bakom en rad haj-attacker mot badande på Sinai-halvön, så var läget ett annat, då var det inte längre gulligt att säga att ˝i Egypten ljuger man från morgon till kväll˝.

För att återgå till ämnet barnböcker; en annan av mina favoriter som barn hette “Lille Svarte Sambo” och handlade om en liten svart pojke som fått vackra nya kläder. Sen kommer en tiger och tar ifrån honom kläderna, men den lille gossen manipulerar tigern så att han får tillbaka sin stass, och dessutom en massa pannkakor. Trots att Sambo i boken är både modig och smart, och illustrationerna är underbara, tvivlar jag på att den säljs i bokhandeln idag. Oavsett innehållet, kan titeln Lille Svarte Sambo knappast vara politiskt korrekt.

Jag vet inte om verkligheten faktiskt var annorlunda när jag flyttade till Israel för trettio år sedan eller om vi helt enkelt var sämre informerade. Som student hade vi inte telefoner i studentlägenheterna. Istället fick man gå till en telefonkiosk där det alltid var enorm kö. Det fanns speciella telefonpoletter med ett hål i mitten som man fick mata telefonen med, snabbt som attan. Utlandssamtalen slussades genom en utlandsväxel och ofta tog det tjugo påringningar innan man ens fick tag på växeltanterna. När man äntligen kommit fram till mamma och pappa kunde man inte tala så länge, dels var det dyrt, och dels kände man hela köns otåliga blickar i nacken.

När jag städade i en låda nyligen hittade jag några aerogram. Kommer ni ihåg dem? Det var ett ljusblått, kombinerat brevpapper och kuvert med klistriga kanter , som var billigare att skicka än vanligt brev. Jag brukade köpa tio åt gången, det var på det sättet jag höll kontakten med omvärlden. När jag tänker på det känns det som rena medeltiden, men det var faktiskt inte sååå länge sedan som jag sommarjobbade på svenska postens telegram-avdelning.

De teknologiska förändringarna lurar oss att tro att vi lever i en ny värld. Infomationsflödet idag är givetvis helt annorlunda. Betyder det att vi vet mer? Jag är inte helt säker på den saken. Tillika med enorma mängder information, förtär vi även enorma mängder desinformation. Istället för experter lyssnar vi på opinionsbildare som antingen vet, eller inte vet något, men säkert är att de har jämna tänder. Och med lite tur är de även uppkäftigt underhållande, fast även politiskt korrekta. Inte ens skönhetsdrottningar är så korkade att de är politiskt inkorrekta. År 2002 fick Professor Daniel Kahenman från Princeton Nobelpriset i ekonomi. Ekonomipristagaren Kahenman är professor i psykologi. För mig bekräftar det min tes att individens inre liv bestämmer vårt beslutsfattande i minst lika hög grad som den yttre verkligheten. Även ekonomiska beslut svarar i stor utsträckning mot inre behov, trots att vi upplever att vi baserar vår reaktion på kalla fakta. Förändringen som ledde till de senaste årens ekonomiska världskris handlar mer om masspsykos än alltför billiga huslån. Bubblan sprack när den sprack, för att någon miste sitt cool. Bubblan skapades när den blåstes upp av något så okonkret som tro, hopp och girighet. Revolutionens frö som just nu gror i delar av arabvärlden sås inte av Facebook. Facebook är på sin höjd ett verktyg i processen. Den franska revolutionen, den bolshevikiska revolutionen, var intellektuella omvälvningar, ett nytt sätt att se världen.

Så vad är det jag säger, egentligen? Att vi ser det vi vill se! Revolutionen i Egypten tolkas i väst som en längtan efter frihet, efter demokrati. Att vara trött på diktatur och misär är inte det samma som att önska sig demokrati. Hosni Mubarak avgick inte för att han insåg att ˝folket˝ har rätt utan för att han är gammal och sjuk. Nästa regim i Egypten kan bli demokratisk i västerländsk mening, men den kan lika gärna bli en demokratiskt tillsatt reaktionär teokrati som i Gaza, vilket till exempel automatiskt utesluter alla kvinnor från deltagande.

Jag läser om protestvågen som sveper över delar av arabvärlden och hoppas att rationaliteten kommer att vinna, om inte de kommande valen, så åtminstone basera ett visst fotfäste för den demokratiska processen. Men om man räknar ihop de inre och yttre krafter som figurerar, är jag knappast optimistisk. För att de nya revolutionerna ska få önskad effekt måste de bygga på en demokratisk ideologi. Om demokratiska värderingar inte anammas är det vi bevittnar inte mer än att byta pest mot kolera.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: