Min nya hobby

4 Mar

Just nu är vi inne i en period när det känns som min yngsta dotters hobby-aktiviteter tar över mitt liv. Man kan tycka att det låter ganska enkelt. Hon dansar balett två gånger i veckan, och så är det cellon, och scouterna och kören och skolans stråkorkester. Det är allt. Men var och en av aktiviteterna upplever sig själv som universums centrum och var och en av dem har en massa tidskrävande och dyra överrraskningar som får mig ur balans.

När Tania, den ryska konsertpianisten, öppnade dörren i eftermiddag för att släppa in oss, hade hon två stora papiljotter i luggen. Jag blev genast full i skratt, men eftersom det var första gången jag träffade henne var jag tvungen att hålla mig. Innan vi sammanstrålade har jag talat med Tania i telefon, två gånger. Igår bestämde vi en tid för att träffas. Idag ringde jag igen, som avtalat, för att få färdanvisningar. På första påringningen svarade Tania ˝VAD HAR HÄNT?˝ med ett jättevrål.

Anledningen till att vi åkte hem till henne är att hon kommer att ackompaniera celloeleverna på vårkonserten. Cellofröken Sabina, som är lika skrämmande som hon är duktig, har beordrat privata repetitioner med Tania. Tur att min dotter avgudar Sabina. Jag brukar försöka gömma mig bakom cellon.

Väl hemma hos Tania spelar hon och min lilla min snutta sina trudelutter. Tania rättar och förklarar på bedrövlig hebreiska hur det ska vara och vad Bach menade. En menuett är en dans, berättar hon och ställer sig upp. Hon trippar och niger och håller upp krinolinen. Sen spelar min dotter mer definierat. Cellon är lite ostämd, så Tania ropar på sin man. Han är violinist, berättar hon för oss. Violinisten, en äldre man som jag sen telefonsamtalen vet inte talar någon hebreiska alls, stämmer om cellon. Sen stannar han kvar i rummet och lyssnar. Vi kan inte tala, men jag ser på hans min att han är nöjd. Tania och hennes man tar musiken på allvar, även när det är en nioåring som filar.

Efter en halvtimme är det dags att gå hem. ˝En gång till ska vi repetera innan konserten den 10:e˝säger Tania. ˝Konserten är flyttad till den 24:e,˝rättar jag. ˝VAAAA?,˝ hojtar Tania. ˝INGEN HAR SAGT NÅGOT TILL MIG!˝ Vi ringer till cello-Sabina. Tania tar mobilen ur min hand och ropar ˝SABINOSCHKA, chur kan du flytta på konserten utan att meddela mig? Och jag har så mycket att göra just nu. Alla gymnasie-elever har studentexamor NU. Jag char inte tiiiid att ackompanjera, med alla examor! SABINOSCHKA! Och du måste skicka noter så att jag kan ackompanjera flickan. ˝ Hon vänder sig med ryggen mot oss och teaterviskar in i mobilen ˝Chon spelar fint, flickan˝.

Stolt, och full i skratt, går vi därifrån. I bilen imiterar min telning Tanias ryska hebreiska med skrämmande träffsäkerhet. Vi kommer tillbaka nästa vecka. Jag är helt säker på att Tania då kommer att pussa min dotter. Det är inte säkert om hon kommer att pussa mig också, men ganska troligt. Under tiden håller skolan på att förbereda sin konsert för föräldrarna och baletten jobbar på sin uppsättning av Snövit. Det har varit misstänkt tyst på scoutfronten ett tag, men det kan snabbt ändra sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: