Mr. Livingstone, förmodar jag

1 Apr

Vi lever inne i våra huvuden. Vår världsbild formas av vår läggning, men i ännu högre grad av vår omgivning och våra erfarenheter. Människan ser med ögonen, men det är hjärnan/själen som tolkar det ögonen registrerar.

Låt mig försöka dra några slutsatser om det här trevliga paret vars foto jag lånat från farbror Google. (Han har ändå så många).

 hippie-48540.jpg

Mannen på fotot är bankir, han motsätter sig sex innan äktenskapet och aborter, han förfasar sig över dagens ungdom, han spelar golf, röstar på lättviktsfacisterna och tror på livslång monogami.

Damen tycker att feminism är onödigt, hon har aldrig druckit, rökt eller svurit, hon är noga med att stryka sina underkläder, bär heltäckande korsett och jobbar som hovdam. Huvudet på spiken? Not. Vi kan med stor säkerhet gissa en massa saker om ett par som väljer att se ut så här, om deras livsstil, men även om deras politiska åsikter. Men det är bara gissningar. Jag vet inte vem de är. Det kanske har klätt ut sig. De kanske har ändrat sig sen bilden togs. Jag tror att jag vet en massa saker, men i det här fallet är det inget mer än en förmodan.

Cricket är löjligt. Jag har inte den blekaste aning om vad cricket är för sorts sport, hur man spelar, vad som händer m.m. Men jag känner på mig att det är något oerhört fjantigt och långtråkigt och brittiskt.

Min man jobbar inom IT branchen. Just nu är han på en affärsresa i USA. Bland annat skulle han hålla föredrag i förrgår. Många av hans medarbetare i USA är av indiskt ursprung. De kunde inte komma på en del av konferensen, för det var final i världscupen i cricket. Bara en sån sak. Jag har mer respekt för curling än jag har för cricket, jag vet i alla fall att curling går ut på att sopa passionerat, och man får ha respekt för folk som kan hantera en sopborste. Cricket är kanske något liknande, men i stället för att sopa ska man kanske tvätta fönster jättesnabbt eller turbo-ansa gräsmattan. Jag kan tänka mig en lite eldigare sport med mattpiskor eller dammsugare. Så spännande. Och sen kan man fira med mackor med formbröd och gurka. Vilket drag.

Om crickets totalförbjöds i hela världen i morgon skulle jag inte ens märka det. Det är mindre än oviktigt för mig, det finns helt enkelt inte där som begrepp. Om man däremot bor i Indien eller Pakistan, eller kommer därifrån, så är cricket så viktigt att man slösar bort en av sina surt förvärvade semesterdagar för att inte missa en avgörande match. Då tycker jag det verkar mer intressant att ta ledigt från jobber för att rensa tänderna ordentligt med tandtråd. Att vara galen i cricket övergår mitt förstånd, men en miljard människor tittade på finalen mellan Indien och Pakistan på TV.

Man får anta att det finns såna som läser min blogg som störs av att jag sällan är kritisk mot Israel. Två anledningar till att jag inte brukar komma med kritik här är att:

          Det finns redan alldeles tillräckligt med forum som helhjärtat och/eller tvångsmässigt ägnar sig åt Israelkritik

          Jag tycker att mycket av kritiken, även den interna kritiken, främst är egennyttig och nästan alltid enögd. Det är så lätt att plocka upp en lämplig åsikt, precis som man går in i nån affär och hittar rätt accessoir till sina kläder. Den europeiska vänstern har inte bara anammat palestinasjalen som en chique modedetalj, de har också tagit sig an den ena sidan i mellanösternkonflikten med samma ytliga aningslöshet. Medeleuropeen vet i bästa fall vad han läser i tidningen. För några år sedan intervjuades jag av svensk radio efter en terrorattack här i Jerusalem. Bland annat berättade jag att jag undviker att gå själv i östra (den arabiska delen av ) Jerusalem eftersom jag helt enkelt är rädd. Efter mig intervjuades en så kallad mellanösternexpert. Han hängde på mitt uttalande och sa att min rädsla är ett typiskt exempel på lokala missförstånd. Vadå? Det är jag som bor här, inte han. Är det inte lite väl magstarkt att han sitter i Sverige och förklarar varför det jag upplever är fel?

Israelkritik är en vana, en kultur, ett tankesätt, en sport. Det faktum att alla gör det, betyder inte att det är motiverat, det betyder att det existerar som ett val på den mentala menyn. Man skulle kunna kritisera Nigeria, eller Myanmar eller Kina, men det gör man inte. Precis som vi inte spelar cricket. Det är nåt vi bara inte gör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: