Om kräldjur och andra varelser

24 Maj

Jag fundrerar lite på vad som driver oss människor. Å ena sidan vet vi allt mer om världen och oss själva, å andra sidan förstår vi ganska lite. I deckarserierna på TV skickar alltid polischefen iväg detektiverna för att hitta sanningen. Han eller hon konstaterar då att motivet för mord antingen måste vara hämnd, pengar eller kärlek/svartsjuka/sex. Men är det så i det verkliga livet? Är det bara det som driver oss? Det förefaller mig att vi även har andra motiv, kanske inte för mord, men för liv, till exempel uttråkning, skam och klankänsla.

När vi dukade av bordet igår försökte jag observera i vilken ordning jag bestämde mig för att plocka bort föremålen från bordet och varför. Svaret är: ingen aning. Likaledes vet jag inte hur min hjärna funkar, var nya ideér och infall kommer ifrån. Varifrån kommer kreativa impulser? Varför smakar samma mat olika för olika människor, eller med andra ord, hur är det möjligt att tycka att mango är äckligt? Vi vet ganska lite om vad som egentligen försiggår inne i huvudet. En del mänskliga beteenden är genetiskt betingade, en del är inlärda, men ofta är anledningen till vårt beteende okänt.

Vi har en sköldpadda i trädgården. Han heter Freddy och är en hona. Han har bott hos oss i ett antal år. Vi ger honom mat och gullar lite med hans dubbelhakor men annars har vi inte mycket utbyte av honom. Vi levde länge i villfarelsen att han trivdes hos oss, jag tyckte i alla fall att han såg nöjd ut, särskilt när han fick vattenmelon. För några veckor sedan kom en av barnens kompisar hit med en sköldpadda till som hon hittat. En ganska stor och fin skalis, en hona till. Han heter Frida. Till min fasa upptäckte jag att Freddy och Frida hade jättemycket att tala om. De stod ansikte mot ansikte och kommunicerade hela tiden. Stackars Freddy, som har varit alldeles ensam i flera år, utan annat sällskap än tvåbenta på genomfärd.

Ett par dagar senare kom jag hem och såg att min äldsta dotter såg lätt panikslagen ut. Hon berättade att hon sett en kille gå omkring på gatan med en sköldpadda i handen. ”Ge mig den” sa den företagsamma tjejen. ”Vi tar hand om sköldpaddor”. Killen visste tydligen inte själv vad han skulle med paddan till, så hon fick den och tog med den hem till vår trädgård, som är stor som en fotbollsplan (om man är en myra). Det tog den nyaste sköldpaddan ca. 20 sekunder att pejla in Frida. Vem har sagt att sköldpaddor är långsamma? Paddan galopperade fram och kastade sig upprepade gånger mot Frida så att skalet skallrade och sen besteg han henne helt sonika medan hon fortsatte att promenera omkring och beta på vår pyttelilla gräsplätt. Den nya sköldpaddan heter Ferdinand, det är en hanne. Vanlig porrfilm kan gå och gömma sig, sån entusiasm och beslutsamhet som Ferdinand demonstrerade när han mötte de två tjusiga tjejerna har aldrig tidigare skådats. Freddy och Frida tycker inte om Ferdinand och hans aktivitetsbehov. De är stora, och han är liten och ettrig. De äter eller promenerar eller försöker skaka sig loss. Ferdinand, å andra sidan är totalt enkelspårig. Och det fick mig att undra om det bara är vårt exemplar eller om det är så med alla hannar.

Poängen med att vara människa är, åtminstone enligt religionen, att höja sig över djuren genom att behärska sina impulser. Vi människor kan, eller ska kunna (Hello Mr. Strauss-Kahn) bestämma vad och när vi handlar, och jag menar inte bara shopping. Meningen med att äta kosher är att man förutom kniv och gaffel har ett verktyg till med sig till bordet. Min dotter, som har drabbats av vegetarianism, säger att hon inte vill äta djur som människor behandlat illa. Det är ett sätt att tänka på maten. Kosher betyder att man reglerar vad och när man äter. Det är osäkert om vetenskapen eller filosoferna någonsin kommer att förstå källan till våra impulser. Men det betyder inte att man måste vara impulsernas lydige slav.

Vi får ursäkta Ferdinand för att han låter sin reptilhjärna styra. Vi andra, som inte är kräldjur, får banne mig behärska oss lite.

Annonser

Ett svar to “Om kräldjur och andra varelser”

  1. Kristina maj 24, 2011 den 8:27 e m #

    Din blogg borde ges ut i bokform! Klart bästa inlägget jag läst hittills om denna otäcka händelse !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: