Pressens ansvar

12 Jun

När man är en läsråtta som bor långt från svenska bokhandlare får man slumpartade läsvanor. De böcker jag läser på svenska är för det allra mesta valda av andra. Jag är i Sverige ganska sällan och håller mig inte konsekvent a jour med den lokala bokmarknaden. En del böcker blir så omtalade att de hörs ända hit och förr eller senare dyker de upp hos någon av de svensktalande vännerna. Således har jag läst Svinlängorna, Stjärnor utan svindel, Stamtavlor, I skuggan av ett brott, Snabba Cash och m.fl., allt eftersom de dyker upp här. Böcker som handlar om judar, Israel eller Förintelsen har statistiskt sett större chans att komma hit snabbare. Man måste ju ha någon hobby.

Nu senast lånade Micke mig Lasermannen. Det är en bra och modig bok. Journalisten Gellert Tamas kunde ha riktat in sig helt på Lasermannens person och hans perversa biografi. I stället valde författaren att sätta in händelsen i ett större perspektiv och han pekar ut hur trender i det svenska samhället underblåser John Ausonius våldsspiral och möjliggör för honom att rättfardiga sitt blodbad inför sig själv. I intervjuerna med Ausonius beskriver han gång på gång hur lyhörd han var för pressens reaktion och rapportering och hur han kände att han i själva verket var den som omsatte samhällets önskemål till verklighet. Skulden och ansvaret för våldsvågen ligger givetvis hos sen skjutglade mördaren. Det är odiskutabelt. Men något i det svenska politiska klimatet, och framför allt i gängse mediarapportering, gjorde att den kallblodige mördaren kände att han hade befog och bifall för sina handlingar.

Och det för mig tillbaka till min egen hobby, Mellanösternkonflikten. Gellert Tamas beskriver hur Lasermannen läser av den zeitgeist som råder i samtidens Sverige och drar slutsatsen att det finns ett brett stöd för mord av slumpmässigt valda mörkhåriga män som ser utländska ut. Lasermannen ser hur TV rapporterar när rasistiska demonstranter skanderar uppmuntrande utrop för hans gärningar. Om Ausonius trots allt hade haft någon rest av mänskligt samvete, fungerarde detta samhälleliga stöd som effektiv narkos.

Inställningen till invandrare definierades genom mediabehandlingen av ämnet. Alla invandrare skulle passa invandrarstereotypen, vara arbetslösa, vara offer, tala med brytning och helst ha kriminella kontakter. Jag har skrivit här tidigare att jag ganska nyligen insåg att jag själv är barn till invandrare. Störtlöjligt. Jag känner mig väl inte som en invandrare. De är ju för katten såna där svartmuskiga, arbetslösa och kriminella typer.

På samma sätt som det var bekvämt för pressen att skapa en viss profil för invandrare så stöper pressen i Sverige Mellanösterkonflikten i lättförståeliga och identifierbara former. Att de sen är felaktiga må vara hänt. Sanningen offras för lösnummer eller rating. Inför den kommande Ship to Gaza II (man kanske skulle bjuda Schwarzenegger att segla med, han är ju arbetslös, bra på att slåss och ännu bättre på att skapa Slå-på-käften filmer nummer II, III, IV ad infinitum) piskar pressen upp stämningen. I upphöjd brist på verklighetskoll upprepar Svenska Sjuksköterskeförbundet att de vill vara med och bryta blockaden mot Gaza och ta med sig förnödenheter. Hallå, jorden anropar! Gränsen mellan Gaza och Egypten är ju öppen. Och förra gången Ships to Gaza lämnade sina bidrag vid den Israeliska gränsen vägrade Hamas att ta in prylarna i Gaza.

På en toa på KB såg jag för många år sedan att det stod “Stoppa invandrarna, skicka hem Silvia”. Alla invandrare ses väl inte på samma sätt, men ”invandrarna’ är ett begrepp som drar alla över en kam.

Jag bodde inte i Sverige under Lasermannens tid. Hade jag, som är mörkhårig, befunnit mig i Stockholm då hade jag säkert också varit rädd att bli beskjuten. Nästan värre än Lasermannens våldsdåd är beskrivningen av den i det svenska samhället vitt utbredda apatin eller t.o.m stödet för politiskt eller folkligt främlingshat.

Den frågan vore kanske något för svensk press att rida på? Hur förhåller det sig egentligen med humanismen i Sverige? Om en blödande svartskalle knackar på en villadörr och ber om hjälp för att han blivit beskjuten av en främmande galning, kan han då lita på att svensken på andra sidan ställer upp? Eller är humanism begränsat till något man begär av andra? Hur mycket kan den frågan vara värd, i upplagesiffror?

Annonser

2 svar to “Pressens ansvar”

  1. Rupert juni 18, 2011 den 8:08 e m #

    Hej Noomi!Vad menar du när du skriver – ” Nästan värre än Lasermannens våldsdåd är beskrivningen av den i det svenska samhället vitt utbredda apatin eller t.o.m stödet för politiskt eller folkligt främlingshat..”?Menar du att det svenska folket & de invalda rksdagspartierna i gemen hyser ett främlingshat? Eller menar du svenskar med utländskt ursprung som med stöd av sin muslimska tro hyser hat mot judar, ”svenskar” samt svenskar med utländsk bakgrund vars tro inte är Islam?I Sverige där media, kulturelit samt PK-politiker gemensamt pekar ut var & en som är det minsta kritisk mot den förda invandringspolitiken som ”främlingsfientlig”. Judeförföljelser i Malmö samt förföljelser av kristna Irakier utförda av – hör & häpna- inte Sverigedemokraterna utan av individer med mulimsk tro är inget som dessa förstnämnda bryr sig om.I Sverige råder en tyst diktatur om du inte följer det som råder. Lite trista exempel på hur Sverige styrs. Håll till godo:Mona Sahlin förlöjligar den svenska kulturen & hyllar den muslimska.Fredrik Reinfeldts (M) enda kommentar över det faktum att Sverigedemokrater förföljs & utsätts för allt ifrån verbala hot till att bli utsatta för mordförsök är ”för man en vi & dem politik får man räkna med dylikt”. Det faktum att judar i huvudsak Malmö förföljs & trakasseras av islamistiska samt vänsterextrema grupper bemöts med tystnad.Fredrik Reinfeldts (M) tal innan det förra valet i Södertälje (för ”nya svenskar” från i huvudsak muslimska länder) där han påstår att ”i Sverige rådde det barbari innan ni kom”. Att hedersvåldet eskalerat med skrämmande fart kommenteras icke.Carin Hjälmroth (S) på fullaste allvar vill införa en röd dag för muslimer på bekostnad för en ”svensk” röd dag. Hon tycks vara lyckligt omedveten om att i Sverige har vi tre officiella minioriteter, judar, samer samt romer, som kanske då i första hand borde vara tilltänkta för dylikt.Maud Olofson (C) jämställer outbildade analfabeter från muslimska länder med ”nybyggare” som ska få igång Sverige.I skolorna där nationalsången inte får sjungas. Där skolavslutningar i kyrkor mer & mer förbjuds. Där Islam hyllas som en kärlekens & toleransens religion samtidigt som Sverigedemokraterna jämställs med ondska. I Sveriges styrande allians regering sitter det två Islamister med viktiga poster – Abdirisak Waberi (M) samt Mahmoud Aldebe (C). dessa förespråkar bl a kvinnomisshandel.Lite kuriosa – Inför valet 2010 I min äldsta dotters skola skulle det som brukligt hållas val. Ungdomarna skulle få lära sig om den fina demokrati som råder i Sverige. De fick rösta på vilket parti som helst dock ej på Sverigedemokraterna som enligt lärarna efter vissa frågor från eleverna menade att för Sverigedemokrater gällde inte samma rättigheter eftersom de får ”en vi & dem politik” – hört det förut? Eleverna fick även veta att Sverigedemokrater är annorlunda!Jag kan ge dig hur många exempel som helst men jag ska försöka samanfatta mig kort:Sverigedemokraterna (för jag antar att det är dem du syftar på när du skriver ”politiskt främlingshat) är inte ett rasistiskt parti. De är starkt kritiska mot Islam som de anser vara en totalitär kvinnofientlig ideologi. Ja de är kritiska till den förda invandringspolitiken som massimporterar, inte flyktingar, utan ekonomiska ”flyktingar” samt deras anhöriga från i huvudsak Somalia & Afganistan.För att inte tala om att de är det parti som starkast vurmar för judar & den judiska staten Israel.Jag önskar digallt gott, trots din förvånandsvärda okunskap om det rådande klimatet i Sverige. Jag brukar läsa din blogg med stort nöje & kommer så fortsatt att göra!med de vänligaste hälsningarRupert

  2. Noomi Berlinger-Stahl juni 19, 2011 den 9:35 e m #

    Hej Rupert,Tack för att du tog dig tid att svara. Angående vilka komponenter invandrare har med sig till sina nya länder så har du säkert rätt i att många drar med sig mycket skit. Men även mycket annat, bra och värdefullt. Risken är att man fördömer en grupp genom att bara se deras skit. Jag tror att man som jude ofta är känslig för sånt. Jag känner inte till Sverigedemokraterna, allt jag vet är det jag tillfälligtvis läser, men visst är det min instinkt att ställa mig i motsatt hörn. Och där kanske jag faller i samma fälla som jag själv ofta beskriver, om hur man väljer ett åsiktspaket som man tycker passar bra med ens hårfärg. Att den muslimska invandringen fört med sig olika nya fenomen är jag väl medveten om, och det förvånar mig tyvärr kanske inte så mycket. Men under den här tiden jag bloggat på AB har jag däremot blivit mycket förvånad över det som jag upplever som djupt rotat svenskt judehat. Det handlar inte om många människor, men det finns en hel dialog mellan likasinnade AB bloggare som gör mig djupt beklämd. Jag dristar mig att tro att liknande förekommer mot mörkhyade invandrare. Sverigedemokraternas ideologi, som du beskriver den, låter bra och logisk, men jag tror att den ibland agerar front för vulgärt utlänningshat. Jag baserar mig då på sånt jag läst bland bloggare här, främst inför valet.Men visst ser jag att PK fasciterna har Sverige i ett järngrepp. Det är ju en av mina huvudteser här. Försök att stå upp och säga att Israel är ett bra land, så får man känna av precis hur skamligt greppet är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: