Om att försöka vara vuxen

11 Sep

2000 personer gick på metal-konsert i Istanbul i lördags kväll. Kanske inte så uppseendeväckande i sig. En del av publiken kom resande till Turkiet från Iran, Libanon och Egypten speciellt för showen. Kanske inte heller så anmärkningsvärt. Men att bandet som uppträdde var Orphaned Land, kommer från Israel och sjunger på hebreiska, arabiska och engelska, tycker jag är värt att nämna. Orphaned Land är mellanösterns populäraste metal-band. De blandar mellan-vikts metal med orientaliska motiv och rytmer, och använder sig delvis av traditionella instrument så som oud och sitar. Här är deras FB sida, för de som har lust. http://www.facebook.com/#!/pages/Orphaned-Land/8776213035

Jag har ingen lust att lyssna på deras musik. Jag är ingen metal-fan även om jag tycker att en del av Orphaned Lands musik är dräglig. Jag tror att jag skulle ha gillat musiken bättre för länge sen, fast det var innan bandets medlemmar var födda. Jag tror inte heller att musik nödvändigtvis bygger broar. Människor bygger broar, medelst musik, eller medelst något annat. Eller så bygger de atombomber. Man kan säkert sitta i Iran och lyssna på Orphaned Land och påta med plutonium.

Jag har vid många tillfällen skrivit om Yedidya, min församling här i Jerusalem. Jag är nog nästan lika stolt över församlingen som jag är över mina barn. Igår hade vi ett torg-möte efter gudstjänsten. Bakgrunden är som följer; när synagogan grundades, för över 30 år sedan, bestod den mest av engelsktalande ortodoxa invandrare, som till skillnad från rådande ideologisk inriktning bland ortodoxa judar, var aktiva i den politiska vänstern. Med åren har församlingen växt mycket och många nya medlemmarna har gått med av andra anledningar, och identifierar sig inte med grundarnas ideologiska ståndpunkt. Tidigare var det naturligt att kunna hålla en politisk predikan med ett rakt vänsterbudskap i synagogan. Idag är åsikterna blandade vilket leder till schismer och diskussioner. Mötet igår handlade om hur vi trots allt ska kunna hålla ihop, om vad som är acceptabelt för båda polerna. Vi är inte framme än, men vi är på väg i rätt riktning, och jag gick ifrån mötet upplyft och lättad. Ibland är det ganska fint att vara vuxen. Slogans är kul på toalettpapper, men längre än så räcker de inte. Slogans och klyschor begränsar och fördummar. I massor med talkbacks runt Ships to Gaza upprepas gång på gång klyschan att Israel enligt internationell lag inte har rätt att stänga sjövägen mot Gaza. Palmer rapporten, FNs officiella rapport, från förra veckan konstaterar att Israel enligt internationell lag hade rätt att stoppa båtarna.Här är rapporten i PDF format:

http://graphics8.nytimes.com/packages/pdf/world/Palmer-Committee-Final-report.pdf

Rapporten är i övrigt delvis kritisk mot Israel. Det kommer givetvis inte ändra floskel-Fiornas inställning. De har gott om andra plattityder att vifta med. Men det går att leva på ett annat sätt, även om det kanske känns mer oskyddat. Man kan lyssna på vad andra har att säga, utan att man går sönder för det. Man behöver inte ens hålla med. Man kan vara turk, eller syrier och lyssna på Orphaned Land, för att musiken tilltalar en. Man kan köpa en vuxenbiljett och åka från Libanon till Turkiet för att lyssna på ett israeliskt metal-band.

Annonser

2 svar to “Om att försöka vara vuxen”

  1. sam carlquist september 11, 2011 den 8:16 f m #

    Mycket bra – som vanligt! Jag hyllar ständigt samtalet som framkomlig väg – och samtalet förutsätter lyssnande. Kan jag dela Dina texter vidare på FB? Kram. Sam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: