Slöseri med CO2

26 Okt

Jag har skrivit ett antal inlägg på Newsmill om mitt favoritämne, stickning och virkning, mellanösternkonflikten. Fördelen med Newsmill framför min egen blogg här på WordPress är det stora antalet läsare. Priset man får betala för att nå den större läsekretsen är kommentarerna, som ofta är direkt plågsamma för en något tunnhudad tyckare som jag. Newsmill håller sig med en hygientekniker som efter hand sopar bort den värsta sörjan, men om man, som jag, hänger i tråden direkt, så får man se en hel del sånt som inte lämpar sig för mörkrädda. Det är förbluffande vad lite en del kommentarer har att göra med respektive text. Man kan undra om kommentatorn ens brytt sig om att läsa inlägget, eller om han har nöjt sig med  att läsa de två raderna i profilboxen där det står att jag av egen fri vilja flyttat till Israel och om det i själva verket är det han reagerar på.

I eftermiddags var jag på ett styrelsemöte för the Interreligous Coordinating Council in Israel. Runt bordet satt den vanliga blandningen, två präster, en nunna, tre muslimer, en kvinnlig och fyra manliga rabbiner och ett antal andra judiska aktivister. Bland annat rapporterade ICCIs kvinnogrupp om sina aktiviteter, i vilket ingår en kurs mot diskriminering. Gud ska veta att vi alla är ganska bra på att diskriminera, men vi är ännu bättre på att indoktrinera. Jag är helt säker på att vi alla tänkte på diskrimineringen av araber i Israel, men i detta sammanhang hade det varit minst lika logiskt att tänka sig att en kurs mot diskriminering skulle handla om muslimsk inställning till kristna för att inte tala om den muslimska kvinnans ställning. Men den inre mallen är obeveklig, stockkonservativ och irrationell.

För en månad sedan,  inför palestiniernas begäran av FN att bli en självständig stat, blev jag ombedd att delta i en panel i P1. Tydligen finns mitt namn arkiverat i någon låda på SVT med rubriken; ”judisk  högerextremist – talar flytande svenska”. Med i samma panel var en journalist som rapporterade från FNs högkvarter, Agneta Rahmberg från Ramallah och en svensk/palestinsk aktivist. När det blev Rahmbergs tur att tala avbröt programledaren henne för att läsa upp en press-release som just kommit in, där en palestinsk man, enligt palestinska källor, skjutits ihjäl av israelisk militär under en skärmytsling på Västbanken. Utan en sekunds tvekan började Rahmberg rapportera händelsen, som hon själv just blivit medveten om, och förklara hur agressiva de judiska bosättarna i det relevanta området är. Om detta har jag två kommentarer;

1. Hur kan en respekterad journalist, med stor inlevelse, i direktsändning, förklara detaljer i en händelse som hon varseblivit i samma ögonblick, och utan att blinka lägga skulden för händelsen som hon inte ens vet har hänt, på bosättare som inte nämnts i pressmeddelandet? Det kan Agneta Rahmberg, därför att hon har hela mellanösternkonflikten inritad och inrutad i sitt sinne. Och det är samma med (nästan) samtliga mellanösternreportrar. Reporter efter reporter överför stafettpinnen från den ena till den andra, talar med samma källor, besöker samma områden, bor på samma hotell. Ingen av dem talar hebreiska, många talar arabiska. En del är något mer nyanserade, de flesta, som Bitte Hammargren eller Cecilia Uddén, är det inte. Tvärtom använder dessa sin position för att främja en förutbestämd världsbild.

2. Om ett pressmeddelande i stället  just kommit in om det som t.ex. hände dagen därpå, när en judisk bosättare och hans tvåmånaders son mördades av stenkastande palestinier, hade programledaren då tagit upp det under pågående debatt?

Mer om svenska media. För två veckor sedan deltog jag i inspelningen av ett annat, opolitiskt program för svensk TV. För att E., journalisten som gör programmet, inte ska råka illa ut, avstår jag från närmare identifikation. Här kommer den intressanta delen: denne journalist berättade om inspelningar han gjort i ett annat sammanhang i Gaza. När han kom hem till sina uppdragsgivare på SVT med film på överflödet i mataffärerna han filmat i Gaza, sa de ansvariga att det får man ta bort, för så ser det inte ut i Gaza.

Min vän Mona, som är norsk journalist och granne med mig, säger samma. Journalistik som inte upprätthåller  den rådande indelningen i good guys och bad guys går inte att sälja.

Kalle Anka journalistik, kallade journalisten E. det för, en form av journalistik där stereotyperna får diktera innehållet. Kanske upplever dessa journalister sig som ädla riddare för en god sak. Dessutom vilar de på en lång tradition. Givetvis vet de att den bild de projicerar är ensidig, men de tycker nog det är OK, så länge det inte rubbar de vedertagna sanningarnas circlar. Och det, mina vänner, är viktigare än obekväma fakta.

Om ni vill veta när det dyker upp nya inlägg på bloggen kan ni bocka för boxen längst ner på denna sida där det står ”Meddela mig om nya meddelanden”. Ett litet PS, jag blir jätteglad när Tant WordPress meddelar mig att ytterligare någon bockat för prenumerantboxen.

Annonser

9 svar to “Slöseri med CO2”

  1. דינה oktober 27, 2011 den 6:55 f m #

    Så bra sammanfattat om svensk MÖ journalistik!

  2. Peter oktober 27, 2011 den 11:06 f m #

    Ett bra inlägg som jag publicerar på min blogg, om det är okej för din del? Om inte tar jag bort det omgående.

    Det är viktigt att vanliga svensson får läsa inlägg som detta. Det är precis som du skriver, och det är skrämmande och sorgligt, att svensk (och viss utlänsk) blundar för sanningen och istället sprider lögner.

  3. Gurra G oktober 30, 2011 den 12:01 e m #

    Cecilia Uddén och Agneta Rahmberg blir kontinuerligt beskyllda av båda sidor för att företräda den andra sidan. Det kanske är ett tecken på att de trots inte är så partiska som du vill göra gällande?

    Vilken dag var det du var med?

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl november 1, 2011 den 6:26 f m #

      Jag vet inte vad den ”andra sidan” tycker om damerna Uddén Rahmbergs insats. För mig är det solklart att de är partiska. Det finns journalister som vill rapportera objektivt från mellanöstern, men de får inte jobb. Det ironiska, och hopplösa, är att palestinierna alltid måste passas in i offerrollen. En palestinier som vill tala om annat än hur han blir förtryckt av Israel, t.ex. om något framgångsrikt kultur eller ekonomiskt projekt, får inte komma till tals. På så sätt förevigas givetvis konflikten och de s.k. propalestinierna dömer det palestinska samhället till att frysa fast i gamla destruktiva mönster.
      Panelen jag var med i var den 23 sept. kl. 16-00

  4. Gurra G november 1, 2011 den 11:01 f m #

    [audio src="http://static.sr.se/Laddahem/Podradio/p1_studioett/2011/09/SR_p1_studioett_110923_F39C.mp3" /]

    Agneta Rahmberg hade varit i byn det hände för bara någon vecka sedan och hon skildrade bara stämningen i byn. Hon rapporterade alltså inte händelsen. Har du lyssnat på vad hon sa?

    Menar du också att hon hittar på att moskéer bränns, olivlundar huggs ned och skördar bränns? Det är ju inte det du säger, i varje fall.

    Offerrollen har under mycket lång tid varit ockuperad och ömt vårdad av judar runt om i världen och det med all rätt. Men sedan en ganska lång tid tillbaka är det inte så. Israel är trots allt ett relativt rikt och välmående land som har omvärldens stöd i betydligt större utsträckning än vad som erkänns. Kanske dags att gå vidare?

    http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.704412-avraham-burg-forintelsen-ar-over-och-vi-maste-resa-oss-ur-askan

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl november 1, 2011 den 2:55 e m #

      Lägg märke till att programledaren meddelar att en man skjutits ihjäl av israelisk militär. Agneta Rahmberg däremot drar slutsatsen, och säger att han skjutits av bosättare som enligt henne är allt mer agressiva. Du vet kanske att det även förekommer mycket våld även från den palestinska sidan, till exempel den israeliske mannen och hans tvåmånaders son som jag nämnde i inlägget. Det jag hävdar är att svensk press rapporterar det som passar in i deras världsbild, och nogsamt undviker annat. Jag tillhör till exempel en väldigt fredlig församling som jag skrivit ganska mycket om. Jag har personligen bjudit Bitte Hammargren att komma och hälsa på oss och se en annan aspekt av Israel. Det är min övertygelse att hon inte vill se oss, för vi passar inte in ipå det svartvita schackbrädet.
      Avraham Burg, som jag känner personligen, har ganska extrema åsikter och är mycket kontroversiell i Israel.

      • Gurra G november 1, 2011 den 3:36 e m #

        Det stämmer att Rahmberg faktiskt drar slutsatsen att det är en bosättare som dödat palestiniern.

        Jag är mycket medveten om att det förekommer mycket grovt våld från den palestinska sidan som drabbar oskyldiga och det är oförsvarbart. Och i det mesta håller jag med dig. en tvåstatslösning som är erkänd och godkänd av båda sidor är den enda lösningen. Tyvärr känns det som att det ligger väldigt långt bort. Palestinierna (mestadels) är svåra att få till förhandlingsbordet och situationen i Gaza och Västbanken är låst.

        Har du några bildbevis eller liknande på det enorma välståndet i Gaza? Det vore intressant att se och inte heller omöjligt att få del av.

        Att Avraham Burg är kontroversiell kan jag mycket väl tänka mig. Personer som framför åsikter av den typen han gör brukar vara det. Har du läst hans bok?

        Jag läser din blog med stort nöje. Du är välformulerad och lever ”mitt i smeten” och därför initierad. Jag kanske ställer mig i opposition mot mycket av det du skriver men jag är av åsikten att det är tråkigt att läsa något som man håller med om eller bekräftar ens uppfattning/fördomar.

        Dessutom svarar du alltid på inlägg vilket långt ifrån alla bloggare gör. Keep up the good work!

  5. Tomas Hedborg november 12, 2011 den 8:08 e m #

    Vi träffades idag i Jeschurun. En fin predikan fick jag njuta av; och nu senare ikväll, intressanta, välskrivna; och så sanna inlägg. Din härliga blogg, full av frisk luft, följer jag från och med nu. Hälsningar, Tomas Hedborg.

  6. mariadesuede november 20, 2011 den 1:30 e m #

    Du har en riktigt snygg blogg här!!! Snyggare än den pà Aftonbladet!

    Tja, jag sysslar med min hjärtefràga nuförtiden, har träffat en ung FTM-transsexuell som màdde urdàligt, jag bara màste tillbaka till den arenan igen… Fördomarna màste bekämpas med spridande av kunskap… I vissa länder sà dödas man ju om man är HBT-person…

    Hoppas du màr bra, själv har jag en bruten hand… Bonne journée

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: