Gode gud

2 Jan

Efter högtidsdagar och nyårslöften kanske det är läge, just nu, att fundera på tron.

Religion verkar inte vara inne i Sverige idag. När jag skriver om religion, och främst då om omskärelse, blir jag ofta informerad om att gud bara är min låtsaskompis. Jag tackar för den finurliga formuleringen. Dock, människor som anser sig som troende är nog medvetna om att gud inte går att bevisa, men samtidigt kan de kanske ändå skilja mellan gud och Molgan.

Jag tror på gud, eller man skulle även kunna säga, jag tror på god. Jag tror för att jag vill tro, inte bara att det goda existerar utan även att godheten, det positiva, kan odlas och frodas med rätt metoder. Min metod heter judendom. Det finns många andra verktyg.

Att tro, och det här är min högst personliga version av tro, är att åta sig att ansa i sin inre trädgård snarare än att låta den växa som den vill. När man mediterar får man en inblick i hur spattigt hjärnan fungerar, hur lätt vi blir distraherade, hur ofta vi vill en massa saker, hur lite sjävdsiciplin vi har. Meditation lär oss observera tankeprocessen. Min tro handlar inte om att passivt observera, utan om att definiera målsättningar för själen. Var snäll, var seriös, var uppmärksam, var flitig.

Guden som smäller en på fingrarna eller grillar en på spett är lämplig för barn eller de ständigt barnsliga. Min gud har inte skägg och bor inte på högsta våningen. Men min gud är en ständigt krävande slavdrivare, som jag har anställt för att jag vill det.

Alla former av tro är optimistiska. Om världen var statisk och oförmögen till förändring, så fanns det ingen mening med tron. Jag tror att vi kan bestämma hur vi vill leva våra liv. Jag tror att det finns bra sätt och dåliga sätt att leva. Många bra sätt, och massor med dåliga. Jag har hållit mig till det trossystem jag fötts in i. Så gör folk för det mesta. Men inte alltid.

Begreppet mission finns inte inom judendomen. Tvärtom är det ganska svårt att övergå till judendomen. En icke-jude som intresserar sig för judendom blir avvisad av det religiösa etablissemanget, som en del av processen, för at testa om han menar allvar. Endast de ihärdiga, de som verkligen är beredda att axla oket, välkomnas efter många prov och prövningar. Sån är åtminstone teorin. Verkligheten är att även de som är ihärdiga för att de verkligen vill gifta sig, och svärmor insisterar att de ska konvertera, ofta lyckas klara konverteringsprocessen, utan att blanda in nån hetare gudstro i sammanhanget.

Det stod en artikel i en lokal tidning om Marilyn Monroe och Elisabeth Taylor, som båda övergått till judendomen när de gifte sig med judar. Det får man egentligen inte enligt judisk lag, övergå för att gifta sig. Man kunde nästan ha väntat sig att Taylor och Monroes tur-gubbar skulle varit villiga att övergå till nästan vad som helst för att äkta dessa undersköna sex-bomber.

Men på 50-talet, när chauvinismen mötte feminismen, så var det kvinnorna som visade sig vara det svaga könet. Idag skulle det givetvis varit helt annorlunda!

Varken äktenskapen eller religionen räckte särskilt länge hos nämnda damer, som tragiskt nog inte heller lyckliggjordes varken av sin skönhet eller sina pengar. Jag är svag för Marilyn, jag inbillar mig att hennes olycka var att hon var snäll och kanske lite naiv. Det är synd att Marilyn och Elizabeth inte fann skydd i sin nya tro. Få människor torde ha varit så utsatta för mänskliga vampyrer som de två. Men de måste båda ha innehaft en viss optimism, om de vågade gifta sig så många gånger.

Optimism, framtidstro, är hälsosamt. Det kan man bevisa. Massor med studier har gjorts om hur optimism och livsglädje bokstavligen förlänger livet. Och de (vi) har säkert mycket roligare så länge det varar. Man lever i snitt 20% längre om man är optimistisk. Va bra!

Jag kan inte bevisa gud. Jag kan inte heller bevisa kärlek, eller lojalitet, eller Jackson Pollocks geni. Man ser det om man vill, om det ger en något att se det. Jag är osäker på det där med Jackson Pollock, men gud ske lov så går det att bevisa statistiskt att det lönar sig att tro.

Annonser

4 svar to “Gode gud”

  1. Tomas Hedborg januari 2, 2012 den 4:10 e m #

    Vilket trevligt inlägg. Välskrivet och tänkvärt. Hälsningar, Tomas Hedborg.

  2. Göran Sellgren januari 2, 2012 den 6:25 e m #

    Hear! H e a r!! HEAR!!! Den som skrivit..OCH t ä n k t detta är ett gudssänt bevis för att även Insidor kan ha sin egen Skönhet….

  3. Sandy Ling januari 16, 2012 den 5:09 e m #

    Shalom!
    Jag hamnade på din blogg lite av en slump, då jag försöker få idéer till mitt projektarbete i 3:an (jag vill givetvis att det ska ha med Israel att göra) och blev helt förförd av dina inlägg.
    Du verkar vara oerhört smart och finurlig och jag tycker du har bra åsikter som faktiskt speglar det Israel och de israeler jag känner.
    Jag har själv en pappa som är från Israel men min mamma är svensk och jag är uppvuxen i Sverige, men jag har släkt där nere och känner en massa israeler!

    Det är väldigt spännande att läsa om ditt vardagsliv i mitt – förhoppningsvis – framtida adoptivland.
    Jag önskar dig all lycka och välgång från Sverige! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: