Jag har skolkat

5 Nov

Det var länge sen sist. Jag har haft ett jobbigt år och hela min uppmärksamhet har riktats åt andra håll. Nu är det dags att ta sig samman och blogga.
Vi har flera amerikanska vänner som hemskolat sina barn. Det är inte så ovanligt i USA. I Israel är det möjligt, men mycket ovanligt. Jag är ganska säker på att hemskolade barn förvärvar minst lika stora kunskaper som skol-skolade barn. Men de saknar en del andra färdigheter. När mina ”stora” barn var små och klagade på någon lärare så tog jag oftast lärarens parti. Numera, när min enda kvarvarande grundskolare klagar, svarar jag annorlunda. Det är inte så att fröken nödvändigtvis har rätt. Men elever måste lära sig att anpassa sig efter olika lärare. Det , mer än geologiska skikt, är en bra lärdom för livet, att klara av förhållanden med olika sorters människor. Det mesta man lär sig i skolan är nog inte så viktigt. Språk är användbart, och multiplikationstabellen. Annars tror jag att det ofta är tillfälligheter som bestämmer vad som blir en del av studieplanen och vad som faller utanför. I skolan lär man sig om naturens kretslopp, men inte om hur en bank fungerar. Vissa litterära verk studeras år efter år, medan andra, nyare, aldrig får en chans. När jag gick i skolan lärde vi oss svarva trä, men inte binda böcker. Hoppa bock, ja, yoga, nej. Lite slumpmässigt, sådär. Inte för att det är så viktigt exakt vad man lär sig. Men det är viktigt att man lär sig, och att man lär sig lära sig. Att kunskap uppfattas som något eftertraktansvärt. En bra skolgång berikar eleverna. Kanske inte bara med torra kunskaper utan även med sociala färdigheter och gnistor av intresse för olika kunskapsområden.
Sen mer än 15 år tillbaka är det vanligt att israeliska sista-ringare åker på studieresa till Polen. Det en vecka långa programmet handlar om judiskt liv i Polen, som hade den största judiska befolkningen i Europa innan Förintelsen, och givetvis om tusen års judisk kultur och skapande, som tragiskt gick upp i rök inom loppet av några förryckta år.
Dessa resor är hett omdebatterade i Israel. Motståndarna till studieresorna hävdar bland annat att Holocaust ironiskt nog har blivit en polsk industrigren som försörjer många polacker, att upplevelserna vid besök i koncentrationsläger är för svåra för så pass unga människor, att det kostar för mycket och leder till ojämlikhet mellan elever, att många ungdomar inte tar resan på allvar och är mer upptagna med att leva rövare på hotellen än att lyssna på guiderna, att vi inte ska skapa en identitet byggd på förföljelse, att det leder till alltförstor betoning på europeisk judisk historia, m.m. Resan är aldrig obligatorisk, men i våra kretsar åker nog de flesta.
Mina två äldsta döttrar har båda varit med på skolresan till Polen. De hade väldigt olika upplevelser, dels för att de har olika läggning och dels för att gruppernas sammansättning var olika. Snart är det min sons tur. Inför resan bjöds föräldrarna till ett samtal med rektorn. Rektorn, som är en klok man, sa att eleverna i hans skola reser för själva resans skull. Inte bara för att lära sig historia, eller för att uppskatta hur bra de har det eller för att stärka sin judiska identitet. De reser för att resandet öppnar nya vyer, för att detvär en enorm upplevelse. Jag tror inte jag skulle vilja åka bort i en vecka med ett hundra 17-18 åriga killar. Jag tror att jag skulle föredra att göra en rotfyllning, utan bedövning. Men rektorn för min sons skola åker med sin avgångsklass varje år. Han litar på att hans elever klarar av att handskas med frestelserna, upplevelserna, det höga tempot och att det är värt besväret. Han upplever att resan berikar eleverna. Rektorn för min sons skola är en sådan lärare som vi alla drömmer att våre barn ska få uppleva. Han är ett föredöme för eleverna. Klok, rättvis, snäll, tuff, bildad, passionerad. Min son tycker om plugget och jag tror att han lär sig väldigt mycket. Men även om han inte kommer att komma ihåg var Oagadougo ligger om tjugo år, så kommer han aldrig att glömma rektorn, och inte heller den kommande skolresan till Polen. Jag tycker det är bra att barnen åker till Polen. Det berikar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: