100 år av tacksamhet

5 Maj

Det tar tid att bli vuxen. För egen del är jag hoppfull. En dag snart kommer jag att vakna på morgonen och upptäcka att jag gillar öl och att jag kan sitta still på stolen utan att vika upp benen och att jag inte längre gapskrattar åt fisar. Vilken dag som helst nu.

Imorgon fyller Israel 66 år. För en stat är det inte så mycket. Hur gammalt är Sverige? Man vet kanske inte precis, men väldigt gammalt i alla fall. Det kanske finns statsår ungefär som det finns hundår. Sju människoår är ett hundår, eller var det tvärtom? Sju hundliv är ett människoliv, åtminstone för somliga. Fast en stat tar förhoppningsvis inte slut.

Jag har berättat tidigare att det numera är vanligt i Israel att våra ungdomar tar ett s.k. gap-year eller på hebreiska Mechina (förberedelse) mellan gymnasiet och den obligatoriska värnplikten. För en israelisk ungdom är det inte det naturligaste att ta ytterligare ett år på sig innan de kan starta ″det riktiga livet″ eftersom de har två eller tre års obligatorisk militärtjänst framför sig när de slutar skolan. Men det är många fördelar med ett sådant år, ungarna hinner vänja sig vid att inte bo hemma, de lär sig laga mat och ta hand om sig själva, de lär känna nya människor och miljöer och de lär sig en massa saker om sig själva som oberoende individer. Med andra ord, de får ett år där de hinner bli lite mer vuxna.

Ett av de äldsta Mechina programmen heter Ein Prat och ligger i öknen utanför Jerusalem. Ungdomarna som pluggat där är så förtjusta att många av dem kommer tillbaka på ytterligare ett år efter sin armétjänstgöring. Nyligen skapade ungdomarna från Ein Prat ett nytt nationellt initiativ, Tacksamhetens 10 Dagar. I traditionell judendom finns det en speciell period mellan det nya året och Försoningsdagen som kallas Omvändandets tio dagar, där man koncentrerar sig speciellt på att tänka på sina fel och brister och hur man kan skärpa sig inför det nya året. Det Ein Prat föreslår är en parallell 10 dagarsperiod mellan Förintelsens dag och självständighetsdagen som ska ägnas åt att räkna upp för oss själva vad det är vi har att vara tacksamma för. Det är en svindlande tankeövning att reflektera över avståndet mellan Förintelsen och Israels självständighet.

Israel är inget lätt land att leva i. Vi har de militära hoten och terroristhotet och att vi i största allmänhet inte är så poppis i vårt grannskap. Vi har den käcka talkören av förenade vänster och högerkrafter, strategiskt placerad runt om i världen, som oavsett vad som händer, alltid skanderar att Israel har fel. Det är ju skönt att det finns vissa saker som man kan lita på i världsordningen. Sen har vi våra egna fel och brister, vi har ett häftigt nationellt temperament, vi är ohövliga, kortsynta och saknar tålamod. För mig är det vår största brist och det som ofta gör vardagen jobbigare än den behövde vara. Och trots att Israels ekonomi är relativt stabil, känner man av de enorma kostnaderna för säkerheten. Med andra ord, det är dyrt att bo i Israel. Därför är det lätt att glömma att se efter vad det faktiskt är för superb vätska vi har i glaset.

Den Bildnyligen bortgångna kolombianske författaren Gabriel García Marquez sa: ″Det viktiga i livet är inte vad som händer dig utan vad du kommer ihåg och hur du kommer ihåg det″.

 

 

För detta ändamål har Ein Prattarna satt upp klotter-väggar på centrala busstationen i Jerusalem och på ytterligare ett par platser i Israel där det står JAG ÄR TACKSAM FÖR…. Och så får man fylla i den tomma raden med sina egna insikter. De har även en FB sida där man kan dela sina tacksamma tankar. Projektet har glädjande nog blivit väldigt populärt och omtalat.Bild

 

Det finns så oerhört mycket att vara tacksam för att jag inte ens vet var jag ska börja. Att just vi lever i en tid där vi får vara med om Israels återuppståndelse. Att det, trots allt, går väldigt bra och vi har skapat ett fungerande, blomstrande, demokratiskt land. Att vi har så mycket kul och intressant på gång. Att vi lever i överflöd och har möjlighet att hjälpa andra.

Om jag går förbi busstationen tror jag att jag skriver en av de bästa meningarna som finns. Gracias a la vida, jag vill tacka livet.

Chag sameach!

 

 

 

Annonser

2 svar to “100 år av tacksamhet”

  1. annaekman maj 5, 2014 den 12:23 e m #

    Jag gillar verkligen det där. Jag tycker det är fint när man älskar sitt land.
    I Nofit, där vi bodde tre nätter när vi var nere nu i mars, hade barnen i skolan gjort i ordning en vacker gångväg med utsikt över dalen. Det var också en tacksamhetsgrej, och,också tror jag, till minne av något barn därifrån som dött i kriget. Va fint! Man gör något i tacksamhet för sitt land!
    Undrar om det skulle förekomma i Sverige? Känns som vi har lite att lära här;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: