Mina barn och andras ungar

3 Sep

Det är fortfarande sommarvarmt i Israel, men då och då blåser det till lite, en förvarning om hösten som ganska snart komma skall. En odramatisk, mellanstark vindpust fick just ett halvslutet fönster att vissla till. Innan den medvetna delen av min hjärna hunnit registrera det svaga ljudet spändes samtliga ryggmuskler på en gång och nackhåren reste sig. Trots att jag varit i Sverige nästan hela sommaren räcker det med att något visslar till i rätt tonhöjd för att man ska vara på helspänn. Är det det förbannade larmet som går, nu igen? Följande video är barnförbjuden, men visar för de opryda hur miljöpåverkade vi israeler är efter denna sommar. https://www.facebook.com/video.php?v=882495311778868&set=vb.100000552234503&type=2&theater

Skolåret i Israel börjar alltid den 1 september. Utom ibland. Men nästan alltid

shalom kita a Välkomna till ettan, står det

 

Det blev en konstig skolstart i år. Normalt sett återgår barn till skolan efter att ha laddat sina frihetsbatterier och njutit av två månaders lov. Det är inte omöjligt att jag projicerar, men många, kanske till och med de flesta barn, är i hemlighet ganska glada när skolan börjar igen. Även om det är underbart med lov och lata dagar och sovmorgon, så är det inte fy skam att träffa kompisarna, ha mycket att göra, att sova på natten och vara vaken på dagen och skapa lite ordning i tillvaron, medelst pluggets rutiner. Inte bara förstagluttarna är glada att gå till skolan, men de är bara de som ännu inte lärt sig att det inte är cool att säga det högt.

Visst finns det barn som lider i skolan, sådana som inte passar in i skolsystemets relativa brist på flexibilitet. Inte alla elever passar i skolan. Inte alla skolor är bra, inte heller alla lärare. Och klasskamraterna är väl ofta en blandad grupp. I det stora hela, tror jag dock att det kan, och bör, vara kul att gå till skolan.

För barnen i Israel känns det kanske inte så kul när skolåret 2014-15 börjar. I södra Israel har barnen suttit i skyddsrum nästan hela lovet. Kollo, havet, bassängen, alla utomhusaktiviteter och andra sommaraktiviteter ställdes antingen in eller förlades till skyddsrum. De som kunde reste till släktingar i mindre utsatta delar av Israel. Men kan inte våldgästa släkten i drygt sex veckor. Trots att mellan och norra Israel ställt upp på ett helt exemplariskt sätt för de som bor närmare Gaza, är det inte lätt att förflytta över en miljon människor på en längre period.

Visst kan man säga att barnen i södra Israel hade det bättre än barnen i Gaza. Det har de absolut, ojämförligt mycket bättre. Tack vare larm, skyddsrum och Iron Dome dödades nästan inga civila israeler under den senaste konflikten. Medborgare i Israel har det alltid mycket bättre än Gazaborna. Men även här i Israel har vi levt med skräcken, ovissheten, tristessen, besvikelsen eller längtan och oron för en inkallad pappa. Det är ingenting att vifta bort. Som förälder är det svårt att helt och hållet hålla barnen borta från nyheterna och skydda dem från den grymma verkligheten. Alltför många barn och unga har sett alltför många projektiler komma flygande mot dem. Många barn har bevittnat materiella skador på byggnader, bränder och nära missar. Alla barn har sett sina föräldrar oroa sig. Små barn som har några sekunder på sig att ta sig till skyddsrummet, gråter lätt över en älskad hund eller till och med en leksak som inte kom med. Mellangenerationen våndas hur det ska gå att få en åldrande förälder att springa och ta betäckning.

kipat barzel

För ett par år sedan skrevs och talades det intensivt om hur mycket den palestinska befolkningen på Västbanken led av muren som Israel byggt. En av anledningarna till att jag tycker att muren mellan Israel och Västbanken fyller en funktion är förstås att antalet terrorattentat mot israeler gått ner dramatiskt sen den byggdes. Liksom andra murar, kan även denna mur rivas om och när hotbilden från Västbanken ändras.

Som vanligt delar vi som bryr oss om konflikten i Mellanöstern snabbt och snyggt upp oss i två läger. De som tycker att lidandet som åsamkats civila palestinier av muren mellan Israel och Västbanken är oacceptabelt. Och de som tycker att lidandet som åsamkats civila israeler av Hamas massiva beskjutning är oacceptabelt. Men man får ju vara lite konsekvent. Om det är synd om civila som blir bestulna på sin vardag, så är det synd om alla sådana civila, inte bara en del.

I motsats till vad vissa vill påskina har Hamas raketbeskjutning mot Israel under sommaren inte varit en barnlek, den har varken varit ofarlig eller rörande klumpig. I bästa fall har det varit en sommar av väntan, av besvikelser och irritation. En passiv sommar inomhus när man inte kunde börja på något, inte gå till havet eller andra ställen där det inte finns skyddsrum, för larmet kunde gå vilken sekund som helst. I värsta fall har det varit en traumatisk sommar i skyddsrum eller långt hemifrån med ängsliga barn till inkallade fäder, barn som har svårt att somna, som kissar i sängen och klänger på en utmattad mamma som försöker vara mor och far i ett och hålla sin skräck och förtvivlan för sig själv. För många har kriget sommaren 2014 lämnat ärr som kommer att ta lång tid att läka.

Det här var inte ett bra sätt att ladda inför skolåret.

Annonser

Ett svar to “Mina barn och andras ungar”

  1. Ann-Britt september 18, 2014 den 3:24 f m #

    Bra skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: