Gammalt och nytt

20 Okt

Nu är det slut på en intensiv period av judiska helgdagar. Överviktig och glad blickar jag tillbaka på många timmar av bön i synagogan, mat, umgänge, nyårslöften och framför allt familjetid. Det blev inte av att skriva de senaste veckorna trots att det är en så speciell tid på året.

Till min natur är jag missionär. Det vill säga, det brinner i mig att försöka övertyga andra om det jag tror på. Men vi judar missionerar inte om vår religion. Det är kanske tur, jag känner att jag lägger ner så mycket av min tid på att missionera om min konflikt att jag knappast skulle haft tid att även argumentera för min tro. Det finns kanske liknande inställningar bland någon av de polyteistiska religionerna, men bland monoteisterna är judendomen den enda religion som inte hävdar att den egna tron är den exklusiva vägen till frälsning. Var och en kan och bör bli salig på sitt sätt. Man kan, enligt judisk teologi, även komma till himlen utan att praktisera judendom.

Förhållandet mellan olika religioner är inte simpel. Hur respekterar man någon annans tro när den motsäger den egna? När vi är på resa gillar min man och jag att besöka lokalbefolkningens bönelokaler. Vi har sett tempel i Thailand, kyrkor och katedraler Europa runt och moskéer här hemma i Israel. Som regel tycker våra barn mindre om detta, det stör dem att det inte stör oss att delta i andras bön. Kanske är det en åldersfråga, kanske handlar det mer om självförtroende. Att höra andra be till sin gud ändrar inget i mitt förhållande till min gud. Gud är ingen bristvara inte heller är andras religion smittsam. Vi talar det språk vi behärskar, vi tillber den gud vi upplever att vi känner på det sätt vi är vana vid. Andras gud, liksom deras mat, historia och kultur, är intressant, men inte min.

women by wall

Vi har ofta icke-judiska besökare i vår synagoga. Det finns till och med nybörjarbönböcker för besökare att tillgå med lite förklaringar och översättning som gör det lättare att följa med. För mig är det en glädje att dela med sig av det vi tycker är bra och att se våra skatter speglas i nya ögon. De oinvigda, judar så väl som icke-judar, upplever våra traditioner och våra böner på ett annat sätt och deras närvaro förvandlar tillfället och ger det vitalitet. Man lyssnar på ett annat sätt när ens uppmärksamhet skärps av andras närvaro. Utan att försöka sälja det jag har räcker det att andra är hos oss eller vi är hos andra för att en form av möte ska ta plats som eggar en och lyfter upp utöver den egna upprepningen av en älskad text. Så är det i alla fall för mig.

Bönen i min församling leds alltid av en man, sådan är traditionen inom ortodox judendom. Samtidigt försöker vi låta kvinnor ta del i det religiösa livet på de sätt vi tycker är kosher inom ramen för de begränsningar vi själva åtagit oss. Några få böner leds därför från kvinnosidan.

stone peace

I lördags firade församlingen att en medlemsfamiljs son ska gifta sig i veckan. Till skillnad från brudgummen kommer bruden från en helt sekulär familj. Brudens mormor läste en av välsignelserna som i min synagoga leds av en kvinna. Det hördes från första stavelsen att denna mormor inte var bekant varken med vår eller någon annan synagoga. Vi stamkunder som har hört texten hundra gånger kan inte se den med nya, öppna ögon. Man blir hemmablind, man rabblar, man ser ett eller annat ord och är tacksam för det lilla. Men så var det inte för brudens mormor som antagligen aldrig tidigare sett just denna text, vilken inte läses hos alla. Mormorens rörelse, hennes förvåning, hennes försiktiga möte med de främmande orden hördes tydligt. Med ovanlig inlevelse, hög röst och klart uttal läste hon Rabbi Nachmans bön för fred.

”Må det vara din vilja, min gud och mina fäders gud, att du låter krig och blodsutgjutelse i världen upphöra och att du låter en stor och underbar frid råda på jorden, och att ett folk inte ska lyfta sitt svärd mot ett annat folk eller dra ut i krig, att alla invånare på jorden endast ska känna och lära sig den verkliga sanningen, att vi inte kommit till denna jord, gud förbjude, för att kriga och tvista och inte heller för att hata, vara avundsjuka, klaga eller spilla blod, gud förbjude, utan att vi kommit till jorden för att lära känna och förstå dig, evigt välsignad, och för att vi ska fullfölja det som står skrivet; ”Och jag ska skaffa fred i landet, och ni ska få ro och inget ska förskräcka er. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet och intet svärd ska gå fram genom ert land.” (3 MB, 26, 6) Amen”

Annonser

8 svar to “Gammalt och nytt”

  1. Kristina D. oktober 21, 2014 den 4:05 e m #

    Tycker som (inte särskilt praktiserande) kristen att judendomen gärna kunde vara en inspirationskälla för många kristna vad det gäller just missionering. Iden att vilja övertyga andra om sin egen personliga tro är i mina ögon ganska absurd, det heter och är ju just tro och inte vetenskap. Tack för ett jätteintressant inlägg!

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl oktober 21, 2014 den 5:15 e m #

      Förhoppningsvis kan vi alla lära oss av varandra och hitta balansen mellan att vara stolt över och hålla fast vid det man har utan att känna rädsla för andras tro.

  2. Birgitta Asplund oktober 25, 2014 den 4:05 e m #

    Den här krönikan tyckte jag mycket om, framför allt den vackra bönen. När ungefär skrevs den?

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl oktober 25, 2014 den 6:45 e m #

      Tack Brigitta. Det är en av mina absoluta favoriter också. Det är en relativt samtida bön skriven av Rabbi Nachman från Breslav i början på 1800 talet.

  3. Anna november 4, 2014 den 10:21 f m #

    Jag själv uppfattar islam och judendom som oerhört lika religioner (det kanske inte du gör däremot!). Ändå har de utvecklats olika på många sätt. Islam har månggifte, men egentligen finns det väl inget i GT (Torah för judarna) som motsäger det. Eller finns det i några andra skrifter förbud mot detta?

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl november 18, 2014 den 9:07 e m #

      Hej Anna, roligt att se dig,

      Nej, i GT var månggifte acceptabelt men det är numera uttryckligen förbjudet enligt judisk lag, det är ju tolkningen av lagen som gäller och inte bibeltexten.

      • Anna november 20, 2014 den 7:07 e m #

        Intressant.Men hur, var och varför kom denna tolkning till? Säkert svårt att svara på. De ”bibeltrogna” inom Svenska kyrkan ställer sig tveksamma till eller är emot homosexualitet p g a vissa texter i både nya och gamla testamentet, ändå viger Svenska kyrkan i dag homosexuella par. Men inte heller jag kan svara på hur denna (som jag tycker) bättre tolkning kom till.

  4. Anna november 4, 2014 den 10:24 f m #

    Det skulle vara ett frågetecken efter Torah, alltså det var en fråga om det heter så, inte ett påstående!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: