Svar och ansvar

18 Nov

Hur stor del av ansvaret för mordet på åtminstone fyra israeler under morgonens gudstjänst i en synagoga i Har Nof i Jerusalem som ligger på statsminister Stefan Löfvén och Sveriges nya röd-gröna regering är omöjligt att fastställa. Det är ett indirekt ansvar, så litet att det med all sannolikhet kommer att ignoreras helt. Kommer en enda regeringsmedlem som står bakom det olyckliga beslutet att erkänna Palestina som stat att ens för ett ögonblick reflektera över sin del i det som hände denna morgon? Nyckelordet här är att ta ansvar.

I morgon rycker min son in i Israels armé. Där kommer han att göra sin obligatoriska tjänst i minimum tre år. Mina äldre döttrar har båda gjort sin tvååriga obligatoriska armétjänst. När min son föddes för 19 år sedan hoppades jag, som alla israeliska mammor, att situationen skulle ha förbättrats eller till och med lösts innan det var dags för honom att rycka in. Det har funnits perioder under de senaste två decennierna när en lösning åtminstone har kunnat skönjas vid horisonten. Nu är det tvärtom, mer hopplöst än någonsin i ordets fulla bemärkelse. Det finns många anledningar till det. En av dem är Sveriges för tidigt födda erkännande av en palestinsk stat.

Regeringen motiverade sitt utspel med att påtryckningar mot Israel ska få Israel att göra eftergifter som i sin tur kan leda till lyckade förhandlingar med den palestinska myndigheten. Sveriges regering lägger huvudansvaret för situationen på Israels skuldror. Palestinier hör vad Sverige säger. Det är Israel som bär på ansvaret för situationen. Terroristerna som idag gick in i en full synagoga och öppnade eld och knivskar alla de kom åt hörde vad Sverige sa. Det är Israel som bär ansvaret. De två palestinier som den senaste månaden vid två olika tillfällen körde in med en bil i full fart bland civila tågpassagerare och bland annat dödade en tremånaders baby hörde vad Sverige sa. Den terrorist som igår stack en skruvmejsel i ryggen på en tillfällig förbipasserande man hörde vad Sverige sa. Palestinier är inte ansvariga för palestinskt våld. Det är Israel som bär ansvaret.

löfven

Med elegant verklighetsfrämmande deklarationer begär Sverige inte något ansvar av den palestinska sidan. Därmed sviker Sverige mig, en israelisk mamma, alla demokratiska principer och i ännu högre grad den palestinska befolkningen. När en israelisk tonåring tillsammans med två andra ungdomar kidnappas och mördas för fem månader sen sa hans mor, Racheli Frenkel, att ingen har rätt att hämnas på den palestinska befolkningen i hennes döde sons namn. När en palestinier kallblodigt skjuter Yehuda Glick, en judisk högeraktivist, i bröstet, skickar Mahmud Abbas, den palestinske myndighetens ordförande kondoleanser till ”hjältens” familj och rättfärdigar mordförsöket på öppen gata. Det blir aldrig fred så länge vi inte litar på vår motpart och vi kan inte läsa in någon fredsvilja varken i Mahmud Abbas hyllningar till terrorister och terrordåd eller hos våra arabiska grannar när vi är rädda för alla palestinier vi ser på gatan. Morgonens terrorister bor i en stadsdel mindre än två kilometer från mitt hem i västra Jerusalem. Jag är rädd, rädd för alla araber jag ser på gatan, rädd att låta barnen röra sig fritt i sin stad. Ett motvilligt, mesigt fördömande av dagens terrordåd räcker inte. Det kommer aldrig att hända, men Sverige borde säga att de ser våldet av civila mot civila, att de hör palestinska ledare uppvigla till våld och hat och glorifiera usla mördare. Att Sverige kräver att våldet och uppviglandet till våld upphör omedelbart och för all framtid. Och framför allt att ansvaret för palestinskt våld är palestinskt. Det är det enda sättet att rädda palestinierna från sina egna oacceptabla invanda reaktioner.

Vi i Israel betalar priset för den svenska regeringens opportunistiska publikfrieri. Det kostar er ingenting att erkänna Palestina och ni kan dunka er själva i era progressiva ryggar. Idag har det kostat fyra män judiska män som stod och bad sin morgonbön i synagogan beväpnade med bönesjalar livet. De senaste veckorna har ytterligare fem israeliska judar mördats av uppviglade palestinska terrorister. Sverige bär en liten del av ansvaret för det mordiska tänkande som lett fram till dessa tragiska, meningslösa mord på civila, genom att inte klart kräva att de som ständigt uppmuntrar till våld under täckmantel av en frihetskamp tar ansvar för sina handlingar.

Annonser

34 svar to “Svar och ansvar”

  1. lewanu november 18, 2014 den 10:04 e m #

    Tack för en bra analys :). Dig kommer jag att läsa mer av.

  2. duritzan november 19, 2014 den 11:30 f m #

    Det är så lätt att resonera om olika förhållningssätt – när man sitter på säkert avstånd från våldet. Att leva med våldet och rädslan i sin vardag är något helt annat.

    Det beror också på var man har sitt engagemang. För några år sedan hörde jag i bilradion något om en bilbomb. Raskt vred jag upp volymen men när jag hörde att det var i England (om jag minns rätt) vred jag ner volymen igen. Jag har inga vänner i London. Men jag har flera mycket nära vänner i Israel. Därmed får en bilbomb – för mig – helt olika värde beroende på var den exploderar.

    För dem som drabbas är det säkert lika gräsligt oavsett stad eller land.

  3. Anna november 20, 2014 den 7:14 e m #

    Jag känner mig alltid helt snurrig när det gäller analysen av det hela. Men jag vill ställa en fråga som jag vill ha ett rakt svar på (för att sen kunna gå vidare): Har Israel ockuperat (dvs stulit) mark eller inte?

    • duritzan november 20, 2014 den 10:47 e m #

      Del 1
      Mandatet Palestina omfattade ett större område än Israel och Jordanien tillsammans och skulle (enligt FN-beslut) delas i ett judiskt och ett arabiskt/muslimskt område. Det blev (huvudsakligen) Israel och Jordanien. Alltså inte stulet land.

      Del 2
      Gränserna har flyttats genom krig där Israel varit den som tvingats försvara sig. De flesta krig leder till ändringar av gränser. De nuvarande gränserna är inte definitiva – det kan de bara bli genom överenskommelser mellan de stridande parterna i förhandling.

      Del 3
      Om man inte vill acceptera att gränser ändras efter krig ska vi nog se till att återlämna Skåne, Blekinge och Halland till Danmark.
      Man bör försöka vra litet realistisk också…

      • Anna november 21, 2014 den 11:36 e m #

        Ok. Men är det du skriver SANT?
        Det som får mig att tvivla är att inte Danmark gör anspråk på vare sig Skåne, Blekinge eller Halland. Där finns det numera inte en konflikt utan vi lever i samförstånd, oavsett hur tidigare krig sett ut och dragit gränserna.. Det hela handlar väl om det, om och varför det finns en konflikt i nutid.

  4. duritzan november 22, 2014 den 9:28 f m #

    Att Danmark inte gör anspråk på Skåne, Bleking och Halland beror på att Sverige och Danmark förhandlade om gränserna efter krigen. Ingendera landet krävda att det andra skulle upphöra att existera. Då går det bra att leva sida vid sida.

    Problemet i Mellanöstern är att förhandlingsviljan är ensidig. Större delen av grannländerna anser att Israel saknar rätt att existera och med all sin kraft försöker utplåna såväl staten Israel som det judiska folket – både i Israel och i sina egna länder. i det läget saknas förutsättningar att enas om någonting. Såvida man nu inte råkar vilja bli dödad…

    • Anna november 22, 2014 den 4:56 e m #

      Ja men det var inte svar på min fråga. Dvs om Israel ockuperat land eller inte.

      • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl november 22, 2014 den 5:49 e m #

        Tack Duritzan för dina svar. Mitt svar är nej, Israel har inte ockuperat land, de har vunnit land i försvarskrig mot anfallande styrkor, dvs. omtvistade områden erövrades av Israel 1967 och 1973 när Israel anfölls av sina grannar. Israel har sedermera förhandlat med Egypten och i samband med ett fredsavtal lämnat tillbaka Sinai halvön som även den erövrades under Yom Kippur kriget 1973. Förhandlingar med representanter för den palestinska befolkningen på Västbanken har ännu inte lett fram till ett fredsavtal. Israel har i olika skeden erbjudit att lämna upp till 93% av Västbanken till palestinierna, plus även en del israelisk mark i utbyte mot ett fredsavtal. De bosättare man hör så mycket om bor på sin höjd på 15% av Västbanken och en stor del av dessa är Israel villiga att flytta. Men….. om du frågar en palestinier så får du ett annat svar.

  5. Anna november 22, 2014 den 6:37 e m #

    Ok. Jag har försökt läsa på mer själv nu på nätet då jag varit ruskigt obildad om hela frågan tidigare då jag tyckt det verkat för krånglig att sätta sig in i. Och jag känner mig inte mycket klokare nu med alla iofs vettiga ”experter” som säger helt olika saker. Men jag förstår nu att det inte är om Israel ockuperat som är frågan, utan om de har rätt bosätta sig där. Varför är Israel ”villig att flytta” dem men har inte gjort det?

    Sen frågan om FN-beslutet: Var det ett riktigt beslut även om alla länder stod bakom det? Jag skulle ju inte vara beredd att flytta på mig för att FN bestämde att några andra skulle bo där jag bor…

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl november 22, 2014 den 8:13 e m #

      Israel har inte flyttat bosättarna eftersom det finns en historisk anknytning till det land de bor på. Israel, inklusive Västbanken, är det land där det judiska folket kom till. Vår religion har nära anknytning till landet. Trots detta har alla regeringar i Israel varit villiga att lämna största delen av Västbanken om det leder till fred. Israel har vid flera tillfällen flyttat befolkning, senast alla judar från Gaza, för att underlätta förhandlingar. Att lämna Västbanken utan en överenskommelse om att vi i utbyte får ett slut på våldshandlingarna kommer inte på fråga.

      Angående det ursprungliga FN beslutet tycker jag givetvis att det var rätt. 1947 var det ganska uppenbart att det som var kvar av det judiska folket behöver ett hemland. Vi kunde ha delat landet, men förslaget förkastades av den arabiska sidan då och vid alla senare tillfällen. Att diskutera om FN hade rätt eller inte är inte heller meningsfullt, det är ett faktum. Vi kan bara försöka lösa konflikten framåt, inte bakåt. Vi är här, palestinierna är här, låt oss lösa den biten och skapa en bättre framtid.

      • duritzan november 22, 2014 den 8:19 e m #

        Noomi du skriver ”Vi kunde ha delat landet” – men det var ju precis det som i realiteten gjordes. Mandatet Palestina delades (i huvudsak) i Israel och Jordanien. Problemet är att ”palestinierna” inte nöjer sig med bara Jordanien utan vill ha allt.

      • Anna november 22, 2014 den 8:55 e m #

        Men OM du hade varit palestinier och blivit tvungen att flytta… jag skulle inte kunnat ta att bli tvungen att lämna min hemstad för andra, oavsett hur behjärtansvärt det är att de som flyttade in har någonstans att bo. Finns det inget fog för dessa känslor alls? (Sen vad Hamas gör och allt annat frågar jag inte om nu, utan själva grundfrågan,) Hur hade ni tänkt om ni var palestinerna som fick flytta?

  6. idiotsäkert - noomi berlinger-stahl november 22, 2014 den 9:25 e m #

    Vilka palestinier talar vi om nu? De araber som antingen blev tvungna eller valde att lämnade sina hem 1948 när Israel kom till? Ska vi diskutera vad mina föräldrar kände när de tvingades lämna sina hem i Tyskland resp. Polen? Ska vi diskutera de 800,000 judar från arabländer som tvingades lämna sina hem och sin egendom och fly till Israel? Nej, jag tycker inte att något av det var bra. Araberna i dåvarande Palestina (som var namnet på britternas protektorat i mellanöstern, inte ett självständigt land) förkastade delningen av landet och en möjlig tvåstatslösning. Om inte 7 arabiska arméer valt att anfalla Israel samma dag det skapades hade det inte varit nödvändigt för över 500,000 araber att lämna sina hem. Har inte judar rätt att bo i Israel? Det har vi tycker jag, både historiskt och lagligt.

    I mellanöstern är det meningslöst att säga att jag var här först, liksom det är meningslöst att jämföra vem som har lidit mest. Var och en har sin version och det går inte att överbevisa motparten. Ska vi fortsätta att låta lidande i det förgångna fjättra oss i all evighet eller ska vi rikta blicken framåt? Oavsett vad som har hänt?

  7. Anna november 22, 2014 den 9:47 e m #

    Det var intressant att kommentera här, allt detta har varit en blind fläck i min bildning och nu börjar jag få en susning om vad det handlar om!
    Men allt jag läser skaver lite åt något håll. Det behöver inte handla om ifall judar har rätt att bo i Israel, utan om man kan förstå den andres syn på saken eller inte. Och jag tycker det ska och får diskuteras vad dina föräldrar kände när de blev tvungna att fly. Och de judar vars egendomar stals ska få tillbaka dem, även om kriget var längre tillbaka än 1948.
    Men det som skaver är förklaringarna till bosättningarna. Det är klart att finns skäl till att de bor där, men om man förväntar sig att Palestina ska följa överenskommelser och FN:s beslut så måste man naturligtvis göra samma sak själv och inte ta lagen i egna händer. Och de betraktas ju som olagliga.

    • Anna november 23, 2014 den 12:55 e m #

      Jag förstår helt enkelt inte hur du kan säga att det inte kommer på fråga att lämna bosättningarna innan ni fått löfte om slut på våldsamheterna. Israel ska väl följa världsamfundets beslut lika mycket som palestinerna ska respektera besluten. Annars tänker ni ju likadan – ”vi behöver inte följa detta utan bestämmer själva. Men när palestinierna gör så blir vi upprörda, men vi ger oss själva rätten att göra så”. Våldet ska lika väl det upphöra utan att palestinerna ska få något i gengäld. Det är fel med dessa självmordbombningar och raketer oavsett och kan inte skyllas på israelerna. Men detsamma måste väl gälla bosättningarna?

      • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl december 9, 2014 den 4:24 e m #

        Anna, jag återkommer med ett inlägg på bloggen som svar på dina frågor. Snart. Det blir för långt för att behandla medelst kommentarer

  8. Anna december 15, 2014 den 2:46 e m #

    Ok, ser fram emot det.
    Det jag menar är att även om Israel ”har rätt” i att områdena ifråga är erövrade genom försvarskrig och inte angreppskrig så måste det själv ändå lyda Geneve-konventionen om man ska förvänta sig att palestinierna ska följa internationell rätt. Man kan inte säga några ”men…” här anser jag, för ”menen” kommer då att fortsätta i evighet från bådas sidor och just bli ett tävlande i lidande. Det gäller inte att förhandla med palestinierna, utan att förtjäna förtroende inför FN.

    • duritzan december 15, 2014 den 4:25 e m #

      Anna – har du inte läst Noomis senaste inlägg?
      När det handlar om förtroende har Israel förtjänat förtroende inför FN på många sätt medan ”palestinierna” inte gjort det. En mer relevant fråga är om FN förtjänat Israels förtroende. Med tanke på sammansättningen av länder i de delar av FN som handlägger frågor om Israels konflikter med sina grannar skulle jag inte tro att FN kan anses ha förtjänat Israels förtroende. I varje fall saknar jag förtroende för FN när det gäller mänskliga rättigheter.

      • Anna december 16, 2014 den 3:36 e m #

        Jo men jag uppfattade det inte som ett svar på min fråga, men jag ska läsa igen.
        Men jag kan inte hålla med dig om ditt sätt att resonera och tycker det är helt bakvänt. Igen kommer ”medan palestinierna inte gjort det”. Israel ska lyda Geneve-konventionens beslut oavsett vad palestinierna gör, punkt slut, anser jag. Lika så ska palestinierna lyda beslutet från 1948 oavsett om man anser att Israel ockuperat mark och begått övervåld, punkt slut, anser jag.
        Och hur kan ni trycka så mycket på att ett beslut ska respekteras om du själv skriver de inte har gjort sig förtjänta av ert förtroende, jag menar hur kan man då kräva att andra ska ”respektera” FN?

  9. duritzan december 16, 2014 den 8:32 e m #

    Anna om Israel till punkt och pricka åtföljer t.ex. beslutet från 1948 men ”palestinierna” inte bryr sig om det – vad blir resultatet?
    Då kommer det inte att ta två veckor förrän Israel är totalt utraderat, hela området är arabiskt och de israeler (judar och kristna såväl som de araber som valt att bli israeler) som inte hunnit/kunnat fly är mördade.
    Tycker du på allvar att någon ska acceptera det?

    • Anna december 16, 2014 den 10:20 e m #

      Nej jag hänger inte med i ditt resonemang. Antingen respekterar man FN och dess beslut, eller inte. Hamas gör det inte och är med rätta stämplad som en terrororganisation. Men på dig låter det som att just i Israels fall är det okej att inte följa internationell rätt, eftersom det finns andra (palestinierna) som är ännu sämre på att göra det och då är det fritt fram att själv bryta mot den. Det är en oframkomlig väg.

      Samma retorik, att ”alla kommer att bli mördade” – ska någon acceptera det? – kan likaväl användas av en palestinier eller någon annan i ett konfliktområde och säger inte något om sakfrågan. ”Israles militär dödade våra barn -ska vi acceptera det?” Osv, osv, osv.

      Jag anser fortfarande att Israel ska sopa rent framför sin egen dörr. Då kommer fleras ögon att vändas mot dem som kanske har det ännu skitigare själva och sätta press på dem. Man får inte avhända sig sitt eget ansvar även om man ser att omvärlden beter sig väldigt illa.

      • Anna december 16, 2014 den 10:29 e m #

        Men låt mig bara säga att jag inte skriver att jag inte förstår den psykiska tortyren som man utsätts för om men lever med palestinska självmordsbombare m.m. – så långt man nu kan förstå. Men.jag själv skulle nog hellre fly till Saudiarabien än leva med detta.
        Det är vansinne, men sakfrågan ändras TROTS detta inte, menar jag. Man ska göra rätt själv, oavsett hur andra beter sig.

  10. duritzan december 17, 2014 den 11:34 f m #

    Det är egentligen inte så svårt. Jag får inte slå ihjäl andra människor. Men om någon försöker slå ihjäl mig får jag försvara mig – t.o.m. döda den andre om det inte går att stoppa hen på annat sätt. Det kallas självförsvar.
    ”Palestinierna” vill döda judarna (och andra ”otrogna”) och utplåna staten Israel. Då har Israel rätt att försvara sig. Det strider INTE mot FN eller Genevekonventionen eller några andra regler.
    DU skulle kunna fly till Saudiarabien. Men att som jude fly till Saudiarabien är lika med självmord. De har helt enkelt ingenstans att fly – annat än till Israel.
    Den dagen Israel skrotar sina vapen är Israel slut. Den dagen ”palestinierna” skrotar sina vapen är konflikten slut.
    När den ena parten har som mål att döda den andra medan dan andra partens mål är att leva i fred med den förste – vem beror det på att det är ofred?

    • Anna december 17, 2014 den 12:34 e m #

      Nej det är inte olagligt men jag tror du själv vet också att det är bosättningarna som anses olagliga av Geneve-konventionen. Det är därför omvärlden med rätta kritiserar Israel i detta fall.
      Du skriver fortfarande om vad palestinierna gör (varför har citationstecken runt detta ord?) och det är fortfarande lika bakvänt tycker jag. Jag säger igen att det inte blir rätt att göra fel för att någon annan också gör lika mycket eller mer fel. Man ska göra rätt oavsett, och Israel gör inte rätt när det gäller bosättningsfrågan och så länge det inte gör det kommer många att vara kritiska.
      Jag tror det sticker i ögonen extra eftersom Israel annars är sett som ett kultiverat, civiliserat och demokratiskt land (av Saudiarabien förväntar vi oss inte något)

    • Anna december 17, 2014 den 12:43 e m #

      Och även om palestinierna ”bara är ute efter att döda den andra” och israel har agerat i självförsvar så säger ju statistiken att många fler civila palestinier har dödats än civila israeler. Vi vet inte om dessa palestiner var emot Israel och ville ha Hamas som ledare, de är döda i vilket fall.
      Detta måste sägas för balansens skull när du utmålar palestiner som enbart mördare och israleler som enbart självförsvarare.

      • acharemot december 17, 2014 den 3:22 e m #

        Med tanke på att anledningen till att så få civila judar dog beror på att i Israel kommer folkets liv i första hand = man bygger skyddsrum etc MEN ATT Hamas strategi går ut på att ANVÄNDA sina civila som sköldar för både sina soldater och vapen KAN MAN INTE belasta Israel för att fler civila dog i Gaza än i Israel.
        Tvärtom, vi tackar Gud för det.

        Dessutom utropade ju Hamas sig som vinnare efter kriget.
        Innebär det i så fall att de hellre hade velat vara som förlorarna, Israel?

        Vilka är ”oskyldiga” i Gaza? De har själva röstat fram Hamas.
        De hatar Israel och judarna, även de allra allra yngsta.

        Jag tycker att vi i rättvisans namn ALDRIG får glömma att Israel var helt oskyldig för sommarens krig och att VARJE mördad IDF soldat är en förlust inte bara för Israel, utan för världen.

    • Anna december 17, 2014 den 4:01 e m #

      Förlåt min mängd kommentarer, men jag bara måste svara på din sista fråga, som jag tycker är obegriplig: ”Vem är det som inte vill ha fred då?” Har någon påstått att Hamas vill ha fred? Själva essensen i den rörelsen är väl krig och terror och vad den står för med hårda straff för homosexualitet m.m är för de flesta anstötligt.

      Detta innebär dock fortfarande inte att allt Israel gör per automatik är rätt och inte ska kritiseras. Medlidande för de oskyldiga som drabbas av Hamas raketer ja, men också med de palestinier som inte röstat på Hamas eller vill utplåna israel. Och de är fler än israelerna. Många fler, som jag förstått det.

      • duritzan december 17, 2014 den 4:55 e m #

        Du har rätt i att det drabbar oskyldiga (också) men återigen: om den som försöker slå ihjäl mig är omedveten om vad den gör måste jag likafullt slå ner vederbörande för att rädda mitt eget liv.
        Att många fler ”palestinier” dödats i krigen beror på att Israel bygger skyddsrum för sin befolkning medan Hamas bygger skyddsrum för sig själva och sina vapen.
        ”palestinier” pga att det inte finns något Palestina och därmed inga palestinier, bara araber i olika grupperingar.
        Läs: http://www.gatestoneinstitute.org/4706/gazan-hamas-war-crimes

  11. Anna december 17, 2014 den 6:24 e m #

    duritzan: Varför fortsätter du att hänvisa till hur Hamas beter sig? Vem har försvarat Hamas?

    Hela hela tiden detta ”men titta på vad Hamas gör då” och ovilja att diskutera annat. ”Hur mycket fred vill man ha då?” frågar jag, för att citera dig själv. Jag tycker att du hela tiden undviker ansvarsfrågan för Israels egna handlingar.

    Jag anser fortfarande att det finns fog för att kritisera Israel. Så länge Israel fortsätter att skylla ifrån sig när det gäller egna handlingar tror jag inte riktigt på att det vill ha fred.

    • Anna december 17, 2014 den 6:26 e m #

      Eller, jag tror att en stor del av israelerna vill ha det. Och att en stor del av palestinierna också vill ha det. Men båda jämför sitt eget bästa med den andras värsta.

  12. Anna december 17, 2014 den 9:25 e m #

    ””palestinier” pga att det inte finns något Palestina och därmed inga palestinier, bara araber i olika grupperingar.”

    Jämför hur din formulering ser ut i jämförelse med när Israel höll på att bildas, eller just hade bildats. ”bara judar i olika grupperingar”.

    • duritzan december 18, 2014 den 11:23 f m #

      Anna nu ger jag upp och pratar med väggen i stället. Den ger i alla fall inte sken av att vilja förstå.

      • Anna december 18, 2014 den 11:51 f m #

        Nej jag upplever som sagt detsamma. Vad jag än skriver får jag en beskrivning av vad Hamas gör eller inte det vi (jag) pratar om.

  13. Anna december 18, 2014 den 11:53 f m #

    Men att jag inte vill förstå är helt fel. Det är just det jag försökt göra genom att diskutera här. Dock har du inte lyckats övertyga mig till att tycka detsamma som du, utan jag har fått en annan uppfattning – som jag för övrigt delar med väldigt många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: