Västbanken

30 Dec

Efter mitt senaste inlägg här på bloggen hade jag ett längre utbyte med en läsare som söker ett entydigt svar på frågan om Västbanken är ockuperad. Det har inte alls med saken att göra, men jag rekommenderar varmt att läsa hennes blogg, ”En trevlig tjej” här på WordPress. https://entrevligtjej.wordpress.com Jag har följt henne i många år. Hon är nämligen rolig, väldigt rolig. Och det är det inte många som är. Tyvärr.

När man tänker på saken har det kanske visst med saken att göra. En del av våra svårigheter i MÖ har att göra med förmågan att ha lite distans till sig själv. Ju mer fanatisk eller extrem en person eller en kultur är desto mindre svängrum har de att ifrågasätta sin egen absoluta sanning. Den som har monopol på all sanning, den som har all makt och alla svar på alla frågor har inte rum för ironi eller humor. Att vara rolig betyder alltid att man ifrågasätter en allmänt accepterad sanning eller hittar en oväntad infallsvinkel. Humor byggs av överraskningar och motsatser, av att man låter åhöraren fylla i avståndet mellan det som sagts och sina förväntningar. Nyligen firade vi Cannukka högtiden, bland annat är det brukligt, av rent teologiska skäl, att äta raggmunkar, som på Yiddish heter latkes.

En man besöker ett mentalsjukhus och ser en patient som ser helt normal ut.

  • Varför sitter du på sluten avdelning?
  • För att jag älskar latkes
  • Va, sitter du på sluten avdelning för att du älskar latkes? Men jag gillar också latkes, det är faktiskt min älsklingsrätt.
  • Å, men om du älskar latkes så måste du bara komma till mitt rum. Jag har hela skåpet fullt med latkes

latkes

Det som upplevs som roligt (förhoppningsvis) är avståndet mellan det man förväntar sig av någon som gillar latkes, nämligen att äta dem, och den mentala bilden av ett skåp där det på hylla efter hylla ligger prydliga travar med raggmunkar. Det som avgör är ens perspektiv och det gäller även Västbanken. Det är dess värre inte så enkelt som att ”lämna Västbanken så ordnar sig allting”.

Men, to the point. Varför lämnar Israel inte bara tillbaka Västbanken och får slut på bråket?

Ju mer jag skriver, desto mer upplever jag hur enormt komplicerad vår konflikt är. Mina försök att sammanfatta problematiken på ett koncist sätt är dömda att misslyckas, för det finns så många olika krafter som alla bidrar till svårlösligheten. Dock, här är ett modest försök att bena ut några huvudanledningar till att man från israelisk sida i nuläget har svårt att lämna Västbanken innan man har en bindande, internationellt accepterad överenskommelse med den palestinska sidan.

Geografi: Israel är litet och framför allt smalt om midjan. Utan Västbanken är landet på de smalaste ställena ca.15km tvärsöver. Eller en kvart med tank. Tidigare tänkte strategerna mest på hur lätt det skulle vara för en fiendearmé att skära av landet i två delar. Idag är det inte så mycket infanteri som hotar, snarare missiler. Både från Libanon och Hizbolla i norr och från Gaza och Hamas i söder har Israel under det senaste decenniet upplevt hur sårbara vi är för raketbeskjutning. En miljon israeler tillbringade sommaren 2014 i skyddsrum, en och en halv miljon israeler i norr gjorde samma under det andra Libanonkriget, sommaren 2006. Utan Västbanken, och utan ett fredsfördrag, är de centrala delarna av Israel, inklusive det tätbefolkade Tel Aviv området och den enda internationella flygplatsen, helt utlämnade för raketbeskjutning, t.o.m. med hemmagjorda missiler. I Israel upplever de ansvariga att man inte har råd att ta en territoriell chans, ens för fred. Med de små territoriella marginaler vi har kan ett misstag sluta med att Israel upphör att existera.

Geopolitik: Man tenderar att tala om konflikten mellan Israel (cirka 8 miljoner invånare) och de palestinska araberna på Västbanken (cirka 2.5 miljoner). Men ett annat perspektiv är att se på det som en konflikt mellan Israel och de angränsande arabiska staterna Egypten, Jordanien, Libanon och Syrien (cirka 125 miljoner) eller mellan Israel och de 22 medlemmarna i Arabförbundet (cirka 357 miljoner). Att se det på det senare sättet är inte nödvändigtvis paranoia, motsättningarna mot Israel är den enda gemensamma nämnaren för Arabförbundet och den internt i särklass mest diskuterade frågan. I de tidiga krigen mellan Israel och dess grannar deltog även trupper från icke-angränsande arabländer och resten av arabvärlden anser sig vara en integral del av härvan. Ingen lösning mellan Israel och Palestinierna kan komma till stånd utan godkännande av Arabförbundet, som exempel kan ingen palestinsk regering fatta beslut om sin inställning till Jerusalems framtid utan backning av den pan-arabiska gemenskapen. Därför är slutet på ockupationen bara en dellösning och kanske inte ens den viktigaste delen.

FN: I mars 1955, under en kabinettsdiskussion, där någon fruktade att ett visst israeliskt handlingsätt skulle fördömas av FN, formulerade Israels legendariske premiärminister David Ben-Gurion det som kommit att bli ett odödligt talesätt på hebreiska, Um-shmum, ungefär FN-shmefen, eller med andra ord, de djävlarna är ändå alltid emot oss, så det är meningslöst att anstränga sig att få dem att vara nöjda (fast mer koncentrerat och med rim).

ben gurion

Kravet att Israel ska lämna Västbanken, som erövrades av Israel som resultat av det anfallskrig som våra arabiska grannländer startade 1967, är baserat på FNs säkerhetsråds resolution 242 från den 22 november 1967.  Resolution 242 ligger fortfarande till grund för stormakternas försök att nå fram till en fredlig lösning. Enligt denna resolution är det inte är tillåtet att förvärva landområden genom krig (i och för sig anmärkningsvärt, om den principen tillämpades i Europa idag skulle väldigt många få skaffa nya pass) och den understryker behovet av att alla måste arbeta för en rättvis och varaktig fred för att människor i området ska kunna leva i säkerhet. 242 fastställer att förverkligandet av FN-stadgans principer kräver upprättande av en rättvis och varaktig fred i Mellersta östern, vilken bör inbegripa tillämpningen av båda de följande principerna:

  1. i) Tillbakadragande av Israels väpnade styrkor från områden som ockuperats i den aktuella konflikten;
  2. ii) Upphörande av alla anspråk eller krigstillstånd och respekt för och erkännande av varje stats oavhängighet, territoriella integritet och politiska oberoende i området samt dess rätt att leva i fred inom säkra och erkända gränser fri från hot eller våldshandlingar.

Resolutionen har alltså två delar. Palestinierna kräver att den första paragrafen ska tillämpas; Israel, som har accepterat resolutionen i princip, hävdar att paragraf 1 endast kan tillämpas när paragraf 2 omsatts i verkligheten. Intressant nog förkastades resolutionen 1967 av PLO som först anammade den något år senare.

Som är brukligt hos judar vill jag besvara frågan om varför vi inte föregår med gott exempel och lämnar Västbanken, med en fråga. Vad betyder det oproportionerliga antalet resolutioner som riktas mot Israel av FNs säkerhetsråd och andra, icke-bindande, FN organ? Till detta finns två möjliga svar; antingen begår Israel oproportionerligt många fel som behöver åtgärdas, eller så är FN oproportionerligt fixerat på att kritisera just Israel.

FN har 193 medlems-stater. Av dem är endast ett 50-tal demokratier. 120 stater tillhör den s.k. icke-allierade gruppen, bl.a. ingår nästan alla afrikanska stater i gruppen. De icke-allierade staterna röstar som regel automatiskt som grupp mot Israel i alla omröstningar, dvs. resolutioner mot Israel har en automatisk majoritet i generalförsamlingens omröstningar. Det är därför lätt att få stöd för anti-Israeliska resolutioner. Vilket är anledningen till att Israel inte alltid visar respekt för FN. Det är som sagan om han som hela tiden skrek ”Israel har fel” fast Israel inte hade fel och det vet man ju hur det går till slut.wolf

Tidigare erfarenheter: Många i Israel, inklusive den nuvarande regeringen, tror inte att konflikten egentligen handlar om Västbanken utan att den frågan agerar kamouflage för arabvärldens oförsonliga hat mot själva existensen av en judisk stat i en annars muslimsk världsdel. Det tankesättet grundar sig bland annat på att arabiska attacker mot judar började 1919, 30 år innan staten Israel kom till och 50 år innan ockupationen av Västbanken.

Legala skäl: Det finns de som ifrågasätter själva FN beslutens laglighet. Det här är inte min grej, men tanken går typ att ett land inte kan vara ockuperat om det inte lagligen tillhört en stat innan ockupationen. Vid FNs delningsbeslut 1947 i ett judiskt och en arabisk stat, tilldelades araberna (begreppet palestinier fanns inte då) Västbanken och ytterligare områden. Delningsplanen förkastades av Arabförbundet och området annekterades utan någon laglig process av Jordanien, där det förblev till 1967.

Och till sist, religion: Vi kommer härifrån, från båda sidor av Gröna linjen. Vi som kommunicerar med judisk historia genom att läsa våra ursprungstexter har svårt att missa var det hela började. Hebron, Sikem, Jeriko, Beit El, Efrat är alla platser som ligger på Västbanken där våra förfäder levde och dog. Abraham, Isak och Jakob visste inte ens att de befann sig på ockuperad mark.

abraham

Ett av de få existerande fotona på Fader Abraham

Kontentan av allt detta är att Israels ovilja att lämna Västbanken inte nödvändigtvis är oresonlig.

Men, om jag får säga vad jag tycker så är det fel. Vi borde lämna Västbanken till den arabiska befolkningen, för deras skull och för vår egen. Vi i Israel har ett eget land, även om det är litet. Vi har en kapabel armé. Ockupationen är av ondo, på Västbanken råder militär lag vilket är omoraliskt och i längden ohållbart. Alla människor förtjänar en framtid. Kruxet, och det är det denna långa bibba handlar om, är hur Israel på bästa sätt kan försäkra sig om att även resolution 242s andra paragraf uppfylls. Och om vi vill ha en permanent lösning måste vi nog insistera på att få skriftligt på det.

Annonser

7 svar to “Västbanken”

  1. Anna januari 2, 2015 den 5:50 e m #

    Tack för det fina berömmet som jag blev glad för!

    Sen börjar jag också inse frågans komplexitet. Inte är det lätt inte, men lite mer insikter får jag varje gång jag läser. Vi verkar ha kommit fram till ungefär samma slutsats om Västbanken. Sen vet inte jag vad ”skriftligt” skulle göra för skillnad. Hamas är nog aldrig att lita på, men om Israel ”gjort sitt” enligt världssamfundet, genom att dra sig tillbaka så finns det inga sympatier kvar alls för om palestinierna fortsätter på något sätt…Nu finns ju sympatierna där, inte för Hamas (hoppas jag) men för palestinierna som folk och det är väl det som retar er på så många sätt.

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl januari 5, 2015 den 3:39 e m #

      Med skriftligt menar jag att vi behöver förhandla oss fram till ett skriftligt avtal, med alla ceremonier, som kan bli ett avstamp i en ny riktning.

      Jag kan inte tala för andra, men själv upplever jag inte att det som retar mig är att palestinierna får mer sympati, det handlar ju inte om vem som är mest poppis utan om hur framtiden ska se ut. Det som gör mig frustrerad är att sympatin fungerar som ett surrogat för en framtid, livet är åt helvete, men de som lider mest får poäng på det. Jag vill inte ha ömkans poäng, jag vill ha slut på konflikten.

      • Anna januari 5, 2015 den 6:49 e m #

        Ok, det förstår jag. Men redan i dag är väl Hamas handlingar olagliga, dvs det är alltid olagligt i krig att medvetet försöka döda civila som jag förstår det. Och om de är olagliga nu kan de väl lika gärna vara det även efter förhandlingar och ceremonier, menar jag.

  2. Anna januari 11, 2015 den 7:45 e m #

    Jag har fler frågor…. Många hänvisar ju till Koranen och att den minsann uppmanar till våld och att det därför är islams fel med terrordåden i Paris. Medan vi andra säger att det är ”tolkningens” fel, bland annat.

    Men som jag skrev förut, Torah är ju också en på många sätt våldsam skift. Där finns samma regler om att stena till döds om det finns två vittnen till otrohet osv, handlingar som vi tycker är avskyvärda när de utförs i islams namn. Men att sådana straffmetoder inte förekommer i Israel, beror det på sekularisering eller omtolkning av skrifterna? Och hur ställer du dig som ortodox till de avsnitt som kan uppfattas/är våldsbejakande i Torah?

    • idiotsäkert - noomi berlinger-stahl januari 11, 2015 den 8:45 e m #

      Jag kan inte tillräckligt om muslimsk teologi för att våga svara vad det gäller Islam. Den ortodoxa judendomen har två källor, den skriftliga läran (Torahn) och den muntliga läran (Talmud). Den praktiska tillämpningen av lagen bestäms av hur den muntliga läran tolkar den skriftliga. Exemplet jag brukar ge är att när Torahn kräver ett öga för ett öga tolkar Talmud inte texten bokstavligt utan snarast tvärtom. Eftersom man aldrig kan veta exakt vad ögats förmåga betyder för en individ jämfört med en annan kan man aldrig kräva rättvisa medelst ”likvärdig” hämnd. Bibeltexten är således endast ett led i att fastställa hur den tillämpade lagen ser ut.
      Jag läser Bibeltexten som min grundtext om människans universella levnadsvillkor, men inte alltid som sedelärande historier. Ingen av gestalterna in Bibeln är helgon eller ofelbar. Det gör dem mer mänskliga för mig och förklarar vår belägenhet. Vi gör förhoppningsvis vårt bästa, men ibland går det illa, och då får man ta nya tag och börja om.

      • Anna januari 11, 2015 den 8:52 e m #

        Tack för svaret. Det hela började här med en diskussion med en mer konservativt kristen kollega och mig själv. Enligt henne var GT Guds ord ända tills Jesus upphävde en del av dem (bl a matreglerna). Men kunde jag inte förstå hur hon kunde tro att Gud någonsin vela se en person (kvinna) stenas till döds. För mig kan det aldrig ha varit Guds vilja utan en missuppfattning, just för att vi inte är ofelbara och därför kan inte heller mänsklig text vara ”ofelbar”.
        Shalom!

  3. Anna januari 27, 2015 den 8:57 e m #

    Vi är alla lite tagna i dag, även hemma i Sverige, då vi minns vad som hände för 70 år sedan. Fin dokumentär på Svt om olika livsöden efter Auschwitz med fina bilder från Israel i början av programmet. Jag var i Krakow i oktober 2014 men avstod från besöket i Auschwitz, ville inte och orkade inte vistas i de byggnader där detta ägt rum.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: