Det var ett ding-ding-ding-dingt val

24 Mar

 

Ibland undrar jag vad detta egentligen var för sorts val. I det israeliska valet förra veckan röstade jag åt vänster, mer vänster än jag röstat någon gång tidigare. Jag valde det parti jag gjorde för att balansera de trender i Israel som skrämmer mig mest, det enfaldiga grupptänkandet, kortsiktigheten och kapitalismen. Jag röstade ideologiskt, på den ideologi som jag tror skulle vara till mest gagn för mitt land. Men jag har inga illusioner om att vänstern skulle ha åstadkommit några större förändringar till det bättre, om de/vi varit framgångsrika. Valkampanjen upplevde jag som en enda stor smutskastning mellan partierna med mycket små mått egentlig ideologi och substans. Likud presenterade inget valprogram. Programmet var helt enkelt att bli valda, och det gick ju vägen.

elections haaretz

Framför allt störde det mig att det var så svårt att skaffa fram kalla fakta, vem var det egentligen som åstadkommit vad i den senaste regeringen? Alla politiker tog åt sig äran för samma framgångar medan de förklarade varför alla andra var idioter. Reformer som förberetts i åratal av respektive ministerium anammades av sittande minister även om dennes enda anknytning var att han innehade titeln när reformen till slut tog kraft. Till exempel.

Valresultaten gör mig besviken, men inte förvånad. Som jag upplever det är det väl inte direkt så att folk är så nöjda med Netanyahu och hans regering, snarare att det inte fanns många attraktiva alternativ. Jag vet ingenting om Yitzchak Herzog som person, det är mycket möjligt att han är en enorm begåvning, men i vår tuffa avkrok av världen känns det lite chansartat att satsa på en ledare som ser ut som en klassisk strykpojke. Centern och vänstern har vid alltför många tillfällen visat brist på mod och integritet. Visserligen var det Ariel Sharon som tog initiativet till tillbakadragandet av trupper och judiska bosättare från Gaza, men han fick varmt stöd av Avoda och vänstern. Vänstern, som jag som sagt stöder, har systematiskt bortförklarat varför våra motståndares handlingar inte är så förkastliga som de verkar, snarare än att ta itu med verkligheten. När Israel drog sig tillbaka från Gaza sa vänstern att om vi beskjuts därifrån går vi in igen. Men det gjorde vi inte.

Och en grej till. Avoda, det israeliska svaret på ett arbetarparti, har på ett egendomligt sätt blivit de välmåendes parti. De som direkt tjänar på Netanyahus ekonomiska politik röstar på Sossarna. Och vice versa. De som har mest att tjäna på ett väl utbyggt välfärdssamhälle röstar på Likud, som snålar på välfärden och satsar stort på privatisering och den dyra upprustningen. Ju större skillnaderna mellan fattiga och rika blir i Israel desto större blir stödet för kapitalisterna bland dem som har svårt att få det att gå ihop. Det är också svårt att få att gå ihop.

Jag röstade på vänstern därför att jag tycker att det är så världen borde se ut. Men jag är inte hundra på att de politiker jag röstade på har den ryggrad man absolut måste ha för att ha en chans att överleva i Mellanösterns djungler. Ville jag verkligen ha en premiärminister som utstrålar intensiv mesighet?

Det än ingen som direkt har sagt det, men jag upplever att många av dem som röstat höger inte heller är så där genomglada över vinsten. Netanyahu är en utmärkt talare, men annars är hans politik som hans frisyr, ser bra ut i vissa vinklar men vi vet alla att om det börjar blåsa kan det bli tillfälle att se att det egentligen är kalt längst uppe. Kejsaren är, om inte utan kläder, så i alla fall flintskallig. Det är inget fel med det, bara med försöken att slå blå dunster. Netanyahu är smart och han har imponerande överlevnadsinstinkter. Förhoppningsvis gäller de inte bara för hans egen och hans hulda Sarahs framtid.

Nu får vi se vad resultatet av koalitionsförhandlingarna blir. Det blir inte bättre än så här.

Annonser

Ett svar to “Det var ett ding-ding-ding-dingt val”

  1. Anders Ekmqn mars 26, 2015 den 10:20 f m #

    Hej!
    Som en åskådare till vad som händer i och omkring Israel så anser jag att landet behöver en stark ledare som inte är beredd att ge upp delar av löfteslandet för att försöka få fred. När Ariel Sharon gav upp Gaza vad ledde denna handling till? Inte mera fred i alla fall.

    Ett citat från Bibeln (Folkbibelns översättning från 2014)
    Sakarja bok 12:2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.

    Idag är det många länder som vänder sig mot Israel och Jerusalem…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: