Våld och dess konsekvenser

17 Maj

En gång var jag där två gånger. Ta mig fan. (Om du inte vet vad jag snackar om så är du inte från min generation https://www.youtube.com/watch?v=EvZhsouPFS4). Jag har mycket sällan anledning att besöka Västbanken. Inte en principsak, det är bara inte de cirklar jag rör mig i. I förra veckan var jag på Västbanken tre gånger. Första gången hälsade jag på en kompis som tillfälligt är på ett konvalescenthem i Maale Adumim, tio minuter norr om Jerusalem. Samlingssalen på hemmet har en magnifik utsikt över öknen genom ett jättestort halvrunt panoramafönster som jag av höjdskräcksskäl var lite rädd att närma mig. De flesta i det stora samlingsrummet var, till skillnad från min post-operativa vän, gamla och pratsjuka. En gammal man undrade vad vi pratade för språk och när vi svarade svenska sa han att han alltid dansat folkdans och han kan dansa hambo. Och en annan farbror sa att han kom från Irak och varit klasskamrat med Sadam Hussein. Bara en sådan sak.

Det andra besöket var i Kfar Etzion där vi var med på en boklansering. En äldre släkting har just gett ut en bok med israeliska berättelser, en del självupplevda, en del som han hört av andra och samlat i många år. Vid infarten till Kfar Etzion stötte vi på en liten men högljudd demonstration avź ungdomar som stod vid vägkorsningen och skanderade och viftade med anti-arabiska skyltar. Som en väl dresserad hund började jag oja mig över bosättar-ungdomar, även om de som vi körde förbi snarast såg ut som medelklassungar från staden. Men sen föll slanten plötsligt ner och jag kom ihåg att fyra ungdomar skadats tidigare på dagen just på denna plats när de avsiktligt kördes på av en palestinsk bilförare. Infarten till bosättningen ligger dessutom mycket nära den plats där tre judiska ungdomar för precis ett år sedan bortfördes och mördades, vilket blev upptakten till förra sommarens våldsamma urladdning. Är det angenämt att se ungdomar som håller uppskyltar där det står att de hatar araber? Nej. Men jag ser utan tvekan annorlunda på dem när jag vet att de står på den busshållplats de alltid använder för att åka hem, samma busshållplats på vilken deras vänner avsiktligt mejades ner av en privatbilist tidigare på dagen. Det är ganska intelligensbefriat att förvåna sig över att dessa ungdomar och deras föräldrar och samhällen kräver att man inte ska låta palestinier köra på samma vägar som dem.

Och ett tredje besök på Västbanken. Min son har börjat sin armétjänstgöring för ett halvår sedan. För det mesta är han fortfarande i träning men nu i helgen skickades han och hans pluton (heter det så, jag snackar inte militäriska) som avlösning vid en vägspärr på Västbanken, inte långt från Jerusalem. På fredagen körde vi och ett annat föräldrapar ut för att hälsa på och givetvis för att ta med lite mat. Där står vi, fyra mycket civila curling-föräldrar, vid en öppen vägspärr i tjotahejti och trugar kakor på våra söner i full krigsmundering medan palestinier kör förbi på en annars judenrein väg. En bil stannade och föraren frågade mycket artigt efter vägen till Bethlehem. Pappan till den andra pojken jobbar för åklagarämbetet och han berättade om en kraftig ökning det senaste året i solo-terrorn, den ensamme förövaren som tar en bil, traktor eller bara en kniv och sen går bärsärkagång mot civila.

Några andra incidenter. På väg hem häromdagen körde jag mellan en lastbil som stod på höger sida av gatan och en traktor med höjd skopa på vänster sida av gatan. Traktorn var i färd med att hälla grus på lastbilsflaket. Det känns inte bra i dessa tider att köra under en höjd traktorskopa. Verkligheten tvingar mig att kasta en blick på traktorföraren för att på en bråkdels sekund försöka utröna om han ser mordisk ut. Jag vill inte tro att just denna man har för avsikt att dra i spaken och släppa ner skopan för att platta till på min bil. Samtidigt vore man idiot om man inte lärde sig av sådant som faktiskt hänt och händer. De senaste åren har ett tiotal israeler mördats i traktorincidenter. Om terrorns syfte är att få människor att leva sina liv i skräck så är det här en mycket framgångsrik taktik.

tractor

För några veckor sedan var vi i Grekland några dagar. På boklanseringen träffade jag min svägerska som frågade hur vi haft det i Grekland. ”Ni hade det säkert bra”, sa hon, ”det måste vara skönt att inte behöva se sig om över axeln hela tiden”.

Och den sista historien innan jag knyter ihop det. I ett radioprogram om Jerusalems framtid nyligen intervjuades någon ur den palestinska ledningen om vad han tror är huvudstötestenen i framtida förhandlingar mellan Israel och palestinierna. Inga överraskningar där, han förklarade ledigt varför allt var Israels fel och att huvudproblemet helt enkelt är Israel. Direkt efter intervjuades fem Medel-Palestinier från Jerusalem om vilken ledning de skulle önska sig i Jerusalem. Alla fem sa, oberoende av varandra, att de föredrar att leva under Israeliskt styre. Det är något man ofta hör om, men den här inslaget gjorde det väldigt tydligt.

Så, lite mentalklister för att sätta ihop detta. Våld föder våld. På båda sidor. Vi vet att ockupationen föder våld. Vi glömmer ofta att ockupationen även är en reaktion på våld. Den som kör på civila med bil eller traktor är den som bär ansvaret för hat, misstänksamhet, vägspärrar och separata farleder. Den som glorifierar våld, som inte tar avstånd, som betalar och belönar terror, hänger upp martyrbilder av terrorister på lekis väggar eller omskriver våld som frihetskamp, är delaktig. Många palestinier verkar helst vilja ha ett normalt liv, till och med under israeliskt styre. Ett fåtal palestinier saboterar både för dem och för oss. Det är hjärnsläpp av Sverige, Vatikanen och andra att i dagens läge erkänna Palestina, då det skickar ett starkt budskap att palestinskt våld är en separat kategori, som på något sätt existerar i ett vakuum och till skillnad från annat våld inte provocerar fram allt större problem. Jag är en fredlig själ. Om jag ser på var palestinier jag träffar som ett möjligt hot så är det enfaldigt att inte räkna med en än starkare reaktion från andra som är mer våldsbenägna än jag.

Och en fotnot. Abu Ahmed, min vän från Hebron som kommer varje vecka, ringde och önskade mig en glad helg på Israels självständighetsdag. Shukran, ya habibi.

Annonser

Ett svar to “Våld och dess konsekvenser”

  1. vikki Slättegård maj 17, 2015 den 10:50 f m #

    Hej! Tack för de orden och texten som är så fin skriven och förmedlar ett modigt budsksp och intressant bild av situationen. Håller med dig om att hat föder hat. Jag önskar att världen ska kunna ge microfonen till de fredliga själar som finns på bägge sidor. Vi fredliga israeler vill ha fred! Vänligen Vikki

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: