En Ramadanutflykt

20 Jul

ramadan bling

Människosläktet kan delas in i två grupper; de som genast förstår varför en judisk israel vill åka på en Ramadanutflykt till ett israelisk/arabiskt samhälle, och de som absolut inte förstår varför en judisk israel vill vara med på dylikt. Men det finns faktiskt många bra anledningar att åka. För cyniker – det förlänar en ballhetspoäng, det är billigt och det finns goda bakverk att inhandla. För alla andra – det är ett tillfälle att föregå med gott exempel och leva som man lär, och det är kolossalt spännande.

ramadan tour 1

Häromdagen tog den muslimska fastemånaden Ramadan slut. I en månads tid har troende muslimer världen runt fastat från soluppgång till solnedgång, vilket i Israel ungefär betyder att de ätit en tidig frukost vid fyratiden på morgonen och en sen middag efter åtta på kvällen. Under dagen varken äter eller dricker man.

Förra veckan åkte jag på en Ramadan-utflykt till Kfar Kassim, en medelstor arabisk stad i centrala Israel, cirka en timmes bilresa från Jerusalem. Utflykten arrangerades av en ideell organisation, Sikuy, som vill främja goda förhållanden mellan judar och araber i Israel. En grupp på 50 judiska israeler, inklusive ganska många barnfamiljer, åkte runt i staden, besökte en moské och handlade arabiska specialiteter på torget. I moskén träffade vi en sheik, en skriftlärd, som berättade om muslimsk teologi och praktik, med betoning på Ramadan. Gruppen hade väldigt många frågor till sheiken.

ramadan tour guide

Vår guide, Shawkat Amer, som annars är lärare i den lokala skolan, började med att visa oss monumentet över massakern i Kfar Kassim där 48 jordbrukare och deras familjer, på väg hem från fältet efter ett utegångsförbud, sköts av israeliska gränspolisen 1957. Osentimentalt och kortfattat beskrev Amer händelseförloppet. Det finns inte mycket att tillägga om denna tragiska händelse, ett brott begått av israelisk militär, för vilket Shimon Peres officiellt bad om förlåtelse år 2007.

Befolkningen i Kfar Kassim verkar ha hittat ett sätt att handskas både med sin dubbla identitet och med minnet av händelsen. De ser sig själv som israeliska araber vars framtid är som medborgare i Israel. De har byggt ett minnesmärke över massakern i Kfar Kassim på stadens mest centrala plats och att Israel officiellt har bett om ursäkt verkar ha varit avgörande för att möjliggöra början på en läkning. Helst skulle jag vilja hitta en bra förklaring på varför massakern i själva verket var försvarbar. Men fallet är en meningslös tragedi och det enda anständiga vi kan göra är att erkänna vad som hände.

Under de två timmar vi var i Kfar Kassim såg vi mest moskeér och blinkande ljusdekorationer som multikulturella kapitalistiska kommunister i det buddistiska Kina tillverkar för användning på julgranar, som sukka-dekorationer under den judiska lövhyddofesten eller som sagt, för att försköna Ramadan.

På grund av fastan har min vän Abu Ahmed inte hälsat på så mycket den senaste månaden. Annars brukar han troget komma varje fredag och få en slant och en kopp kaffe. Jag är inte alltid säker på var jag har Abu Ahmed och vilken roll jag spelar i hans liv, men jag är helt övertygad om att den där koppen kaffe har stor symbolisk betydelse för honom. Häromdagen ringde han för att säga hej och att han inte kommer denna vecka. “Oj, vad mycket kaffe du är skyldig mig”, avslutade han samtalet.

Och det sammanfattar väl ganska väl vårt förhållande med våra grannar. Vi är hela tiden upptagna med att räkna vad den andre är skyldig oss, ofta in absurdum. En Ramadanutflykt är att bryta det mönstret. För mig var det ett steg framåt att invånarna i Kfar Kassim bjöd in judiska turister till sin stad under sin högtidlighet. Det är helt OK om de räknar med att tjäna en slant på det. Det är helt OK om de berättar om sin tragedi utan att lägga skulden på oss, 60 år senare. Om respektive samhälle kan se motparten som en del i en dialog, som någon att lära känna, samarbeta med, någon som kan bidra till ens välstånd så är vi på rätt väg. Det är antingen det som gäller, eller krig. Oavsett vad vi vant oss vid att tro, det enda sättet vi kommer att få det bra är om den andra parten också har det bra. 17 Tamuz, en mindre judiska fastedag, inföll under Ramadanmånaden och på flera ställen hade man arrangerat en gemensam fasta. På fredagar annonserar israeliska radion alltid när sabbaten börjar och slutar. Sen några år tillbaka sänder man numera också när Ramadanfastan börjar och slutar. Det är bra och normalt.

Nästa vecka infaller nästa judiska fastedag, den nionde Av. Det är bra, så att jag också har något att skryta med, när Abu Ahmed kommer på fredag.

And thank you, Fern Reiss for the photosramadan inside mosque

Annonser

2 svar to “En Ramadanutflykt”

  1. Birgitta Asplund juli 21, 2015 den 10:53 e m #

    Den här krönikan älskar jag! Jag tror inte att det finns någon annan väg för förståelse och fred. Shalom

  2. Anna augusti 12, 2015 den 8:40 f m #

    En hoppfull text om människan som man önskar många läser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: