In absurdum

15 Okt

Vad är höjden av fräckhet? Att knivskära en slumpmässigt utvald förbipasserande och sen klaga om man blir skjuten av polisen.

Till skillnad från John Kerry ger jag mig inte in på frågan om hur proportionerligt israeliska säkerhetsstyrkor reagerar mot vågen av enskildas terroranfall på Israels gator och torg. Höjer du ett vapen för att mörda en civilperson mister du automatiskt rätten att begära proportionerlig behandling. Att ens dryfta frågan om reaktionerna är omoralisk, då flyttas fokus från offret till förövaren. Problemet är att dussintals unga palestinier knivskär för dem okända förbipasserande. Igår kväll knivskars en 72-årig kvinna på väg att gå på en buss på Jerusalems centrala busstation. Kärringar ska hållas kort.

Video från en säkerhetskamera uppsatt i Mea Shearim i Jerusalem visar hur en medelålders palestinsk man uppsåtligt kör på människor som står och väntar på en busstation. En dör omedelbart, en äldre man faller på gatan. Bilföraren kommer rusande med en yxa och hugger frenetiskt mot den liggande gamlingen. Ska vi nu diskutera om de civila och militära hjältar som inom några sekunder avväpnar odjuret skulle ha skjutit mot hans knäskålar och inte mot låren?

Idag började morgonen med att jag instruerade min dotter, som just börjat nian, i hur och när man använder en fickbehållare med tårgas. För min del är behållaren främst till för att min flicka inte ska känna sig så hjälplös. Vi är rädda. I snabbköpet igår stod en ung arabisk anställd med en stor kniv i handen på grönsaksavdelningen och högg av bladen på blomkålshuvuden med skickliga hugg. Ingen köpte någon blomkål, inte heller grönkål eller potatis eller annat som var inom räckhåll för nämnde kille. Det hade varit ytterst intressant att höra hans tankar i det ögonblicket. Upplever han sig som offer, en oskyldig medborgare som står falskt anklagad av omgivningens talande blickar? Förstår han varför en palestinier med en skarp kniv i handen är en skrämmande syn?

Jag hade just ett långt telefonsamtal med min vän Abu Ahmad som ofta figurerar här. Han kommer inte till Jerusalem imorgon heller och han sa att han är rädd att åka på stryk för att han är arab. Jag brukar inte diskutera politik med honom, men idag var jag tvungen att säga till honom att jag också är rädd, att jag just nu av ren självbevarelsedrift ser på varje arab som en potentiell baneman. Jag är inte helt säker på att han tänkt på den aspekten tidigare.

Mahmud Abbas, den palestinska myndighetens ordförande, höll tal igår. Sedan den nuvarande vågen av våldsamheters början har han inte vid något tillfälle fördömt att palestinier försöker, och ibland lyckas, mörda judiska israeler. Så har det även varit under tidigare perioder, ibland fördömer han, för det mesta gör han det inte. I denna runda har det dock hänt något nytt. Abbas – eller Abu Mazen som han kallas – förnekar nu helt sonika att det som har hänt faktiskt har hänt, även om Youtube knäar under tyngden av filmade bevis. I sitt tal igår som sändes på palestinsk TV höll han återigen upp ett foto på sitt nya favoritbarn, Ahmed Mansara, 13-åringen som knivskar en judisk 13-åring i Pisgat Zeev i början på veckan. Enlig Abbas handlade det om ytterligare en palestinsk martyr som oprovocerat avrättats av israeliska soldater. Det faktum att pojken befann sig där han befann sig i avsikt att anfalla judar har Abbas tydligen inget problem med. Dessvärre för Abba lever dock Ahmed Mansara och vårdas på ett sjukhus i Jerusalem för sina skador. Det är ju höjden av fräckhet.

Annonser

Ett svar to “In absurdum”

  1. Lyckliga Lisa oktober 16, 2015 den 10:26 f m #

    Sjukt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: