Skicka mig ett textmeddelande

7 Okt

 

Barn från sekulära hem i Israel lär sig väldigt lite bibeltext i skolan. När staten Israel grundades och under de tidiga åren var det en självklarhet att alla skolbarn läste bibel. De flesta av Israels grundare kom själva från en gedigen judisk bakgrund och bibeln var både inspirationskälla och atlas, så väl som gemensam nämnare och ett gemensamt språk för återvändande judar från alla världens hörn. Men med åren har bibeln kommit att förknippas med det som många icke-religiösa israeler upplever som det religiösa etablissemangets järngrepp om samhället, och i sitt avståndstagande från det de ser som religiöst tvång har man fjärmat sig från allt som möjligtvis kan associeras med religion. En konsekvens är att två generationer israeler knappast känner till den text ur vilken vi formats. De känner givetvis till en del höjdpunkter, Noaks ark, David med harpan, den starke Samson, uttåget ur Egypten m.m. Men att kalla det för bibelkunskap är som att säga att man kan allt om Beethoven för att man kan nynna de första takterna i Ödessymfonin.

Barn från traditionella hem, som växer upp i det religiösa skolsystemet (man kan välja mellan det sekulära och det religiösa skolsystemet) har mycket mer bibelkunskap, men inte heller de lär sig alla texter. På sätt och vis lär sig eleverna i religiösa skolor för mycket, dvs. de läser ofta religiösa kommentarer till texten, förklaringar, liknelser och andra ytterplagg, med inte alltid den ursprungliga, nakna texten. Detta leder till att vi har vrångföreställningar om vad bibeln faktiskt säger. Alla barn vet till exempel att frukten Eva plockade i Edens lustgård var ett äpple, men om man läser själva bibeltexten så står där ingenting om något äpple. Tänk om det var en banan.

 

929

 

Sen ett år tillbaka deltar jag i ett stort israeliskt projekt som heter 929, så kallat efter antalet kapitel i bibeln (gamla testamentet). Idén bakom projektet, som startades av Rabbin Benny Lau

benny-lau

 

gal-gabbaioch journalisten Gal Gabbai,

är att skapa broar i samhället genom att återknyta bekantskapen med våra gemensamma texter.  Vi som är med läser ett kapitel bibel om dagen, fem dagar i veckan. På det sättet tar man sig igenom hela bibeln på tre och ett halvt år. Fast jag hoppade på efter de fem Moseböckerna så jag har mindre än två år kvar på första rundan. Moseböckerna läser vi varje vecka i synagogan, de texterna känner jag ganska väl.

Med initiativ 929 läser alla deltagare samma kapitel vid samma tidpunkt och projektet har skapat en fantastiskt levande och häftig hemsida http://www.929.org.il/today (tyvärr bara på hebreiska men det kan vara kul att titta i alla fall) där de ansvariga varje dag lägger upp dagens text (ibland fuskar jag och tar en vanlig bibel från hyllan) plus förklaringar, sammanfattningar och massor med kommentarer. Det som är intressant är att projektet blivit en mötesplats för många olika sorters israeler, inte bara de religiösa eller de man rutinmässigt kunde misstänka attraheras av ett dylikt initiativ.  Bland de många volontärer som skriver och kommenterar på hemsidan finns musiker och konstnärer, akademiker, folk ur den offentliga sektorn och även en del provokatörer. Man kan också lyssna på en uppläsning, det gör jag ofta när jag är ute och kör. Just nu läser vi Ezekiel som jag aldrig tidigare läst i sin helhet. Om jag någon gång kommer ombedjas välja en historisk person att bli strandad med på en öde ö kommer jag inte att välja Ezekiel. Han är inte ojämn i humöret, tvärtom är han alltid lika rasande.

Man kan läsa sina bibelkapitel individuellt, i min församling är vi två grupper som träffas och diskuterar veckans läsning, en för de kvällspigga och en för stackars morgonpigga satar. Ni kan gissa vilken grupp jag är med i.

En hel del av det vi läst än så länge är ganska jobbigt, en del är blodigt och grymt, till och med chockerande, en del är rent ut sagt långtråkigt. Samtidigt är det hela tiden en enorm upplevelse att gå tillbaka och ösa direkt ur källan. Våra hjältar, eller anti-hjältar, är mycket mänskliga och man kan ofta känna igen sig i deras dilemman, kärlek, hat, barnlöshet, tro eller brist på tro, krig, fred, kampen om att skaffa brödfödan. Även om jag inte kan hålla reda på vem som är Moabiter och vem som är Ammoniter så fräschar jag upp mina kunskaper i geografi. Med gruppens och projektets hjälp känns det okej att läsa texterna kritiskt, inte som heliga texter utan som en utmaning. Våra historier är inte nödvändigtvis sedelärande, goda exempel på hur man ska vara.  Ofta är de avskräckande exempel på hur man inte ska vara. Det tilltalar mig oerhört, att vi inte underkastar oss texten utan att den bjuder oss till dialog. Om texten är relevant ska den inte bara ha något att säga mig, utan helst ska även jag ha något att säga texten. Det är en del av vår tradition att käfta tillbaka, även om man käftar med en profet som varit död i några tusen år.

Framför allt öppnar bibeltexterna en massa frågor. Vad vill han egentligen, Ezekiel? Är förvisningen ur landet, diasporan, ett straff? Vem är det som talar, gud eller profeten? Om allt är förutbestämt, vad är det då för mening med profetens förmaningar?

Cirka 200,000 israeler deltar för närvarande i projekt 929, individer, i skolor, på arbetsplatser, var som helst. Bara så där, för att det är intressant. Visst finns det hopp för ett land där bibeln är mer populärt än Pokemon.

För några dagar sedan började det nya judiska året 5777.  Så står det i bibeln. Jag önskar er alla ett gott nytt år. Shana Tova

Annonser

3 svar to “Skicka mig ett textmeddelande”

  1. duritzan oktober 7, 2016 den 4:53 e m #

    Om allt är förutbestämt…. Påminner mig om varför jag lämnade Svenska kyrkan (under värsta ”Pastor Jansson-perioden”) var det just pga att Luther hävdade att allt är av nåd. Vi kan inte göra något själva utan det är nåden som är avgörande. Jag vägrade att avsäga mig mitt personliga ansvar och konverterade då till katolska kyrkan.
    Många år senare när det kom fram uppgifter om nedtystade övergrepp på unga pojkar och en sydamerikansk mycket ung flicka som blivit gravid (om jag minns rätt med sin pappa) och gjorde abort exkommunicerades lämnade jag katolska kyrkan.
    F.n. är jag teologiskt mest jude, men lever inte judiskt utom när mina bästa vänner från Jerusalem är här. Och även då bara delvis, men jag håller deras mat kosher och sätter en tandpetare i kylskåpet över shabbat.
    Oavsett om man är religiös eller inte bör man veta vad man säger ja eller nej till. Hur kan man det utan att utforska grundtexterna?

  2. Marianne Reichmann oktober 8, 2016 den 7:01 f m #

    Som troende kristen njuter jag av att läsa en sån här text. Tacksam att få tillhöra en Gud som vill ha ens ärliga gensvar och som tål och antagligen gillar att man ”käftar emot”! Då kan man mötas. Jämför vissa andra religioner och deras heliga skrifter…

  3. cilla winberg december 10, 2016 den 7:25 f m #

    Intressant med projekt 929 och hur man relaterar till texterna. Jag blir glad varje gång jag får bekräftat att judendomen hyllar debatten och de som käftar emot. Ett vitaliserande fenomen som förhindrar den typen av bokstavstroende som man ofta möter inom kristendom och islam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: