I många år hade vi en rektor i mina barns grundskola som inte var särskilt omtyckt. Hon kommer knappast att läsa denna text, men låt mig ändå nöja mig med att här kalla henne Z. Z. började som rektor två år innan min äldsta dotter började ettan och hon gick i pension det år mitt yngsta barn gick ur skolan.
Z. var en kollosallt duktig verksamhetsledare som lyckades med konststycket att driva en ytterst komplicerad skola med över 700 elever med mycket skilda pedagogiska behov och från ett brett spektrum av ekonomisk och religiös bakgrund. Förutom den vanliga undervisningen finns det i denna skola i varje årskull även en specialklass för autistiska elever kallad den lilla klassen där var och en av de fem barnen integreras med de normativa eleverna efter förmåga. De tre parallella normativa klasserna i varje årskurs har vid det här laget, eftersom skolan har blivit mycket eftersökt, mellan 32-38 elever.
Allt detta rann som smort, rektorn var en mästare på att skaffa fram extra anslag till olika aktiviteter som till exempel växthus, elektroniska svarta tavlor, luftkonditionering och vattenåtervinningsutrustning, lärarna kom i tid (vi talar om Israel, det är inte en självklarhet), barnen satt tysta under samlingarna, skolbyggnaden var välskött och ren, föräldrarna hölls i schack och efter grundskolan var det lätt för eleverna att komma in på sina första val av fortsatt skolgång. Trots allt detta var det få som gillade rektorn och att prata illa om henne var närmast en schemalagd aktivitet.
Vad var det då för fel på henne? Hon var inte sympatisk, varken mot barn eller föräldrar. Hon var ojämn i humöret och man visste aldrig riktigt var man hade henne. När hon bestämt sig för något gick det inte att få henne på andra tankar. Z. var både mycket benägen och mycket begåvad på att skälla ut både barn och föräldrar. I korthet, Z. är och var en otrevlig jävla kärring och skolan är inte längre densamma sen hon gick i pension. Den nya rektorn är mycket mer tillgänglig och sympatisk, men enligt uppgift lider skolan numer av problem med både ekonomi och disciplin.
Vilket osökt för oss till Donald Trump. Historien får döma om Barak Obama var en bra eller dålig president för USA. Att han var dålig för Israel tror jag redan är bekräftat. Facebook är fullt av filmsnuttar som sammanfattar Obamas presidentskap. Best show in town. Han och Michelle är båda oerhört charmerande, välformulerade, lediga, mänskliga och bjuder på sig själv på det mest engagerande sätt. Donald Trump, å andra sidan, är ett vulgärt, självupptaget, ointelligent, bakåtsträvande och bortskämt monster. Det är chockerande och deprimerande att han valts till president för det viktigaste landet i den fria världen. Men.
Eftersom Trump inte hade något valprogram vet vi mycket lite om vad han tänker göra som president och ännu mindre om hans förmåga att genomföra sitt program. Mina informationskällor har konsekvent meddelat mig i månader att mannen är fullkomligt inkompetent och det enda han är riktigt bra på är att ljuga, förolämpa och gå i konkurs. Noteras borde dock i detta sammanhang att Donald Trump lyckats bli vald till USAs näste president. Vilket jag inbillade mig var något som helt enkelt inte kunde hända.
Förutom min finurliga liknelse med Z., så är detta min andra poäng. Det verkar som vi allt mer lever i en inbillningsvärld där våra egna önskningar och åsikter om verkligheten färgar vårt omdöme till den grad att vi faktiskt förblindas. Detta fenomen är av någon anledning mycket lättare att se när man granskar andras (felaktiga) övertygelser. Högern i Israel har inte förmåga att se att verkligheten är föränderlig och förändringsbar, inte heller att den ideologi som driver en själv, till exempel att landet Israel är vårt, inte är övertygande argument för andra som tycker att landet är deras. Vänstern är likaledes förblindade av sin egen hoppfullhet och sina egna drömmar. Att vi vill ha frid och fred är underbart, men att bortse från att våra motståndare är av en annan inställning är ren idioti.
Att Z. var en mycket bra rektor betyder ingenting om Trumps lämplighet som president. Bara faktum att hans vedervärdiga personlighet inte betyder att han inte kan lyckas som regent. En annan möjlighet är att jag åter slår blå dunster pang i mina egna ögon eftersom det är alltför smärtsamt att tro att Trump kommer att bli precis så hemsk som han givit oss anledning att tro.
idiotsäkert noomi berlinger-stahl 
Önskar bara att någon som Z hade blivit vald istället för Trump, såna kompetenta satkärringar finns det aldrig för många av. Önskar jag vore en själv.
Jag hade äran att tacka Z å föräldrarnas vägnar när hon slutade och det du föreslår var precis vad jag sa, att jag hoppas Z nu kan åtaga sig att styra hela landet
”…Trump kommer att bli precis så hemsk som han givit oss anledning att tro.”
Eller kanske medierna har fått många att tro:-)
Kul att läsa om Z. När man stöter på såna satkärringar, och -gubbar med för den delen, brukar det bli rätt givande att lägga känslorna åt sidan och bara fokusera på resultat och funktion. Har haft många lärare som hon. Slutade ofta med att de blev tvungna att ge mig bra betyg. När det kommer till politik svalde jag Obamas charm och intelligens rakt av, det tog allt för lång tid innan jag insåg vilken belastning han är för Israel. Det ska därför bli intressant att se vad denna uttalade skitstövel kommer att hitta på framöver! Det som talar emot är de dåliga vibbar jag alltid kände för en sån som Palme. Att han var antisemit var för mig uppenbart, men inget jag diskuterade med någon. Tills en dag, då jag ställde frågan till en politiker/författare, som direkt bekräftade att så var fallet. Som bevis räknade han upp en lång lista med politiker, författare och andra intellektuella, i och utanför Israel, som vittnat om detta. Så ibland är magkänslan korrekt.